Rollspel för snigelklubben

Annette ~
Jag är snart klar med de andra varvet och försöker att inte tänka på att tröjan är äckligt kletig mot ryggen.
Det är mycket lättare att springa utan all de här regnet..

Susan~
Jag har varit tyst hela tiden

( oupps jag trodde loppet var slut... :3 hon är inte i mål än då)
Alicia:
Framför mig springer alla barnen och självklart är jag sist. Jag springer och springer men folk varvar mig lätt som en plätt. Jag hatar att jag är så långsam man tycker ju att jag borde vara liiite sabbare än dom som jag är dubbelt så gammal som... Men nej dem flesta av dem barnen ligger ett varv framför mig.

Annette ~
Det har gått en ganska lång stund och jag börjar på det sista varvet, en kille ligger framför mig.
Jag pressar mig till det yttersta och precis innan mål hoppar jag och kommer exakt 3 sekunder före honom.
Jag ler stort och läraren säger inget, men nickar till mig.
Som ett godkännande.
Jag ler av lycka och ställer mig under ett träd, ser på när person efter person åker in i mål.

Alicia:
Person efter person gå i mål... Jag är många varv efter och jag kämpar och kämpar min andning blir tyngre och tyngre men jag kämpar vidare.

Lauren ~
Jag springer i mål med ett leende på läpparna. Det är så härligt med det piskande regnet mot min rygg. Jag ser två personer som redan är i mål.
Efter ett tag är nästan alla i mål.
"Heja! Heja!" ropar jag till de som är kvar.

Fem varv kvar. Lydia gillar det inte. Flera av de andra är redan i mål, och hon har fem varv kvar. Till och med den där Alicia är ett varv före henne. Lydia suckar.
"Lite kvar bara", viskar hon för sig själv, men vet att hon bara ljuger.

Alicia:
Jag är iallafall före Lydia tänker jag men plötsligt snubblar jag och hon springer om mig. Jag ställer mig upp och börjar springa igen. Det gjör ont i knät och det har förmodligen gått ut led så det går väldigt långsamt.

Elli sitter i sitt rum på övervåningen och kollar skrattande ner på de som springer och jobbar på marken nedanför henne. Hon bryr sig inte ett skit om vad vuxna tänker om henne, och det troligaste är väl att de vuxna inte ens bryr sig om att kolla efter henne eftersom att de vet att hon inte kommer vara eller tänker vara på plats.
Hon tar en tugga av äpplet som hon stulit från köket. Snart är nog gymnastiklektionen slut och alla kommer komma upp och störa henne.
Dessa mesiga ungar som lyder under vuxna som hundar.
Elli suckar.
Plötsligt hör hon en ljud från korridoren, det låter som om någon håller på att öppna dörren till rummet hon sitter i.
En annan skolkare?
"Hallå?" Ropar hon och ser mot dörren.

När Lydia till sist kommer i mål (med en förvånansvärd lång tid, enligt tränaren) har de flesta redan gått in. Alicia var den enda som var kvar. Lydia lyssnar noga på vad tränaren säger åt henne att träna på, och nickar svagt när han säger att hon får en extraträning imorgon. Hon kramar sina blöta lockar, och vandrar tyst in igen, för att gå upp till sovsalen och läsa.