My last year with the Marauders [SV]

''Hans ego är större än ditt hat mot bacon, och det säger mycket''.
Bästa delen alltså!! xD Jättebra!!

Hahaha, baconkommentaren! Helt klockrent! Hoppas hon kommer med i laget nu, hejja hejja!!

Vad kul att ni gillade bacondelen
All cred till min vän som sa det till mig för några månader sedan^^

''Hans ego är större än ditt hat mot bacon, och det säger mycket''.

Superbra kapitel!

Den meningar verkar uppskattas

Tack så jättemycket!!

Ledsen att jag inte kommenterat, men har knappt hunnit med att läsa

Nu har jag läst ikapp, och det äger!
"Du och din gröt kan vara ew" och "hans ego är större än ditt hat mot bacon, och det säger mycket" är ju definitivt dom bästa citaterna eller vad det nu heter XD

Mm, det var bäst!
Jag tycker verkligen om hela idéen och texten om denna FF!!

Awesome!!!

Tack för alla kommentarer! Det är jättekul att den uppskattas!

Kapitel 10

Jag, Remus, Sirius och Peter sitter i uppehållsrummet och väntar på att James ska komma tillbaka från quidditchplanen.
''Kan inte Tagghorn komma snart, jag är hungrig'' säger Sirius surt.
''Nu skojar du va?'' säger Remus och höjer på ena ögonbrynet.
''Nej, varför skulle jag det?'' säger Sirius oförstående.
''Du åt ett helt fat med bacon till frukost'' säger Remus.
''Ja det gjorde jag och nu finns det plats för mer'' säger Sirius och klappar sig på magen.
''Okej, jag ska inte lägga i mig i dina matvanor'' säger Remus och ler.
''Nej, det tycker jag inte att du ska göra'' flinar Sirius.
Efter några tysta minuter bortsett från Sirius mage öppnas porträtthålet och James kommer in.
''Har ni bestämt något än?'' vrålar Sirius.
''Låt honom andas Tramptass'' skrattar Remus.
''Andas kan han göra sedan'' säger Sirius och vänder sig mot James igen.
''Vi diskuterade och det står mellan Amanda och Daniel Beck'' säger James. ''Men jag lyckades övertyga dom flesta att vi inte vill ha Beck för att..''.
''Hans ego än Amandas hat mot bacon'' avslutar Sirius James mening.
''Precis'' flinar James.
''Så hon är så typ garanterad?'' frågar Peter.
''Vi ska träffas imorgon igen, men det är typ säkert att det blir Amanda'' säger James.
''Bra, nu när vi har diskuterat detta så tycker jag att det är dags att gå och äta'' säger Sirius och pekar på sin mage.

När vi sitter i Stora salen och äter känner jag hur någon knackar mig på axeln, jag vänder mig om och där står Daniel Beck.
''Ja?'' säger jag och Sirius ger honom en mordisk blick.
''Du, jag vill inte att du ska bli ledsen när jag får platsen i laget och inte du'' säger Daniel och försöker sig på ett charmigt leende.
''Ursäkta?'' säger jag och kollar äcklat på honom.
''Jag vet att du är en okej quidditchspelare men dom måste ha någon lite bättre, någon som är mer självsäker'' säger han och lägger en medlidande hand på min axel.
''Jag tror inte quidditch är din grej, orkar kvasten hålla upp dig och ditt enorma ego?'' säger jag syrligt och skakar av mig hans hand.
Han ger mig en arg blick och går sedan sin väg.
''Det var inte likt dig'' säger Sirius och kollar imponerat på mig.
''Ja, ibland kan jag förvåna'' säger jag
''Man kanske ska börja bli rädd för dig'' flinar James.

Efter lunchen går vi tillbaka upp till uppehållsrummet för att vi inte har något annat för oss.
''Måste vi sitta här uppe?'' muttrar Sirius och blänger på Daniel Beck som sitter på andra sidan rummet.
''Kan du tagga ner Tramptass?'' suckar James.
''Nej, han irriterar mig'' säger Sirius utan att slita blicken från honom.
''Det var mig han förolämpade, inte dig'' säger jag.
''Precis, ingen förolämpar dig förutom vi'' säger Sirius.
''Där håller jag med dig'' säger James.
''Om ni två ska sitta och tjura så tänker jag inte vara kvar här'' säger jag irriterat.
''Jag är inte tjurig, det är Tramptass som är det'' säger James.
''Jag tjurar inte, jag stör mig bara'' säger Sirius flinande.
''Där ser man, ett leende'' säger Remus retsamt och drar undan luggen från sitt trötta ansikte.
''Remus du har sett sliten ut i flera dagar nu, borde du inte gå till sjukhusflygeln?'' säger jag försiktigt.
''Nej, jag mår bra'' säger Remus snabbt.
''Är du säker?'' säger jag tvekande.
''Ja, sömnproblem bara'' säger han och viftar med handen som om han försökte vifta bort samtalsämnet.

jättebra!

'Jag tror inte quidditch är din grej, orkar kvasten hålla upp dig och ditt enorma ego?'' Hahaha bäst!