Mitt och Wallflowers prs.

"Okej." Mumlade jag och log lite.
Jag blev faktiskt en aning besviken av att han skulle gå och jag hade ändå inte gillat någons sällskap sedan Hennes död.

"Vi kanske ses"
Sa jag innan jag försvann.
Jag hade inte direkt någon lust att gå på mötet men om man ville hålla sig vid liv var det bäst att göra som man blev tillsagt. Egentligen ville jag inte ens vara en del av den här gruppen... Men om man gav sig av blev man spårad, så småningom hittad och tillslut dödad. Så jag hade ingen vidare lust att försöka.

Jag mumlade ett "okej" ut i tomma luften.
Nu när jag ändå var ensam så hopade jag upp på ett nytt hustak och la mig ner.

Jag tyckte det var lite orättvist av Riley att ta från min egentligen fria tid. Men det var inge idé att försöka prata med honom om det. Jag sökte i alla fall upp honom.
Han hälsade mig med sitt vanliga
"Diego"
Och en nick.
Jag sa inget

Efter ett tag bestämde jag mig ändå för att börja gå tillbaka till huset med alla vampyrerna.

Han gav mig en fundersam blick so jag inte kunde tyda.
"Jag tänkte bara informera dig om den närmaste veckan."
Sa han.
"Du kommer måste ta hand om nykomlingarna på egen hand framöver tills dom klarar sig själva. Okej?"
Jag nickade kort.
"Och jag vill att du håller ett extra öga på Bree Tanner. Vet du vem hon är?"
Jag nickade igen.
"Jag har hört att hon har en mycket speciell gåva och jag vill se om det stämmer. Kan du hjälpa mig med det?"
"Ja"
Mumlade kort och han nickade nöjt.
"Du kan gå"
Sa han och jag gick.

Jag gick i lagom takt då jag egentligen inte ville gå tillbaka dit men jag antog att det var bäst då jag inte visste vad dom skulle göra med mig ifall jag inte kom tillbaka.
Antagligen döda mig. Om inte solen redan bränt mig till döds.
Så det var därför jag snart var tillbaka.
Jag tänkte på mamma och pappa, som antagligen fått mitt brev om att jag tagit självmord.
Jag hade inte sagt mycket dock.
Jag hade inte kunnat.
Jag hade bara skrivit några meningar.
Jag hoppades dock att dom inte mådde alltför dåligt.

Jag återvände till stugan. När dom såg att Riley inte var med passade Roal självklart på att gå förbi mig och stöta till mig hårt i axeln bara för att. Jag var van vid det här laget och brydde mig inte.

Jag kom in i stugan efter ett tag, kände redan av stressen som kom krypande, men jag ignorerade den så gott jag kunde och gick och satte mig på min vanliga plats i soffan.

Roals "Högra hand" gick också förbi och kunde självklart inte låta bli att ge mig ett knytnävsslag i bröstet. Jag ignorerade honom också och satte mig i hörnet av soffan.