Flygande giraffer!

"Bär upp honom." sa hon åter och de gjorde som hon sa till hans rum. Visst kunde de tro ett åt annat om fruns uppträdande. De la honom på sängen och hon fick sedan ut dem och satte sig på stolen vid honom för att vänta på doktorn.
"Du föll." upplyste hon honom.

Mattias hade inte orkat frågat mer utan lät dem bära in dem och lägga honom i sängen i hans rum. Trots att han bara bott där i två dagar var det redan lite stökigt, några av hans kläder låg på golvet som var smutsiga och hans väska med saker var halvt uppackad.
"Jag känner det" stönade han sen och försökte sätta sig upp. "Känns som jag sträckt något".

"Ligg kvar då, doktorn kommer snart." sa Elionora, ställde sig upp gick till fönstret och såg ut. Det skulle inte se ut som något då doktorn anlände.
Snart kom han och började undersöka Mattias.

Mattias lät sig undersökas och doktorn verkade inte vara oroad. "Du kommer klara dig, du har sträckt dig bara, om du inte gör så mycket tyngre lyft de närmaste dagarna är du som gott som återställt, smärtan försvinner snart". Han bugade till Elinora och gick sedan.

Elionora stängde dörren bakom doktorn, tackade honom och låste innan hon vände sig mot Mattias.
"Vill inte att någon ska komma." mumlade hon och satte sig ner på stolen.
"Du är fri från arbete resten av veckan." sa hon enkelt till honom och log svagt.

Mattias la sig ner igen och log mot Elionora. "Tack my lady...Jag menar Elionora". Han mindes att hon ville att han skulle tilltala henne vid namn. Han slöt lätt ögonen. "Stegen gick sönder...Men stallet är nästan klart nu..." mumlade han.

Elionora log svagt, tog en filt som låg på sängen och drog om sig. Hon frös, hon frös allt mer ofta än sällan.
"Kalla mig vad du vill, det låter vacker när du säger, my lady med." log hon mjukt, det lät som han tyckte om henne, inte som något han var tvungen att säga.
Hon nickade bara åt det han sa, stallet intresserade henne inte, det var Karl som bestämt det.

Mattias skrattade lågt bara och var sen tyst en stund. Han väntade tills smärtan avtagit lite. "Det är lite annorlunda här mot vad jag är van vid" mumlade han sen. "Jag har aldrig varit en tjänare, slav...På det här viset förut..." mumlade han sorgset och slöt ögonen och drog täcket över sig då det var kallt att bara ligga stilla. "Men det har ändå inte varit så illa hittills".

Elionora såg upp och såg på honom.
"Hur var det där då? Hur var det hos kungen?" frågade hon och la huvudet på sned.
"Jag har bara varit där på baler och då märker man inte mycket runt om sig." sa hon en aningen ursäktande.

Mattias ryckte lätt på axlarna. "Helt okej väl, jag arbetade inte, men jag tränade varje dag och fick ibland uppdrag från kungen. Men mest jobb fick jag vid balerna, jag fick underhålla gästerna under middagen och ibland efter" sa han en aning dröjande vid det sista. Han hade hatat att behöva roa någon adelsdam som inte brydde sig om honom alls. "Men det var annars okej, jag fick mat och tränade mest".