(Prs) Final Destination

Jag hörde Emma skrika, jag vände mig om.
- Nej! Emma!, skrek jag.
Bergochdalbanan körde bara fortare och fortare.
Plötsligt skrek Matt. Jag tittade fram. Han hängde i luften.
- Matt?!, skrek jag.
Plötsligt spetsades han av en pinne och flög iväg.
- Matt!!!, skrek jag.

Jag grät högt. Plötsligt släppte jag taget och flög ner. Jag hamnade på rälsen långt ner. Jag slog i benet hårt så det bröts. Jag försökte flytta på mig. Jag visste att jag skulle bli överkörd av vagnen annars.

- Emma!!, skrek jag.
- Stoppa vagnen!!, skrek jag sen.
Plötsligt lossnade Lorys bälte totalt och han flög iväg.
- Nej! Lory!, skrek jag

Jag krälade långsamt fram. Jag såg på mitt ben och skrek till när jag såg att det var helt vridet

Vagnen var nu runt 10 meter från Emma.
- Nej!!! Akta Emma!!, skrek jag.
Ett äckligt ljud hördes.

Allt blev svart.

Jag började gråta.
- Jess?! Manda?! Julie?!, skrek jag.
Ingen var där, bara jag och några okända var kvar.
Plötsligt åkte bergochdalbanan av rälsen och allt blev svart.

Allt var svart.

Plötsligt satt jag kvar i början, innan den hade börjat åka. Jag andades fort.
- Hur är det?, sa Lory.
Mannen kom och kollade så att alla bälten satt fast.
- Vi måste av!, sa jag högt.

Jag la undan mobilen eftersom att det stod en skylt om att man inte fick ha det.