Prs

(Okej, sorry)


Linn sa ingenting till Justin. Hon nickade och sköt in några: 'Okej. Ja. Nej. Okej' när det behövdes.
- Du verkar inte vara så pratglad, suckade Justin efter ett tag.

Max satt sig ner bredvid Julia.
- Så vad har du för plan? frågade Max.
- Just nu har jag ingen men jag tänker, sa Julia.

- Jag hatar att prata med främlingar, sa Linn. Justin skrattade, men hon förstod inte varför.
- Du ser på mig som en främling?
- Klart jag gör. Justin nickade. Linn kände på en dörr. Den var låst.

Julia reste sig upp och sprang upp till hennes och Linns rum.

Linn kände på nästa dörr. Också låst.
- Jag vet inte ens hur gammal du är, sa hon.

Max kollade på Julia som rotade bland sina grejer.
- Max håll koll så ingen kommer, sa Julia.

- Sexton, sa Justin.
- Jag är femton.
- Favoritfärg? Linn kände på en dörr till. Den var också låst.
- Turkos. Är alla dörrar på det här stället låsta?

Max ställde sig vid dörren och Julia fortsatte leta.

- Verkar som det.
- Vi kanske borde få tillbaka, det har nog gått mer än tio minuter nu, sa Linn. Justin ryckte på axlarna och de vände om.

Julia hittade sin mammas amulett och satt på sig det.
- Så, sa Julia glatt och gick ut till Max.