Från olika världar!

Sol följde deras spår, nästan som en spårhund men hon följde dem mer till sinnet och förståndet. De var inte precis bra på att dölja sin framfart.
Hon fann en död man i en gränd och Cassian verkade bli upprörd över det. Då mindes Sol från var hon sett mannen han var en av de där irriterande snubbarna som drog runt med Jezebels far som något annat cirkusfölje. Fast cirkusfölje kanske inte var det rätta ordvalet? Snarare glädjedödare eller något motbjudande, något motbjudande som gröt.
Argt sparkade hon till mannen och drog sakta fingrarna i blodet, ja de båda hade varit här.
De fortsatte att gå och ju längre de kom desto enklare var det att följa dem.
"Fyllekajor." muttrar Sol förnärmad och förbittrad att hon inte fick vara med, Cassian var troligen mest upprörd över dödandet. Han muttrade något om det i alla fall.
Snart kom de fram till en krog med en glad blodig yxa.
"Glada yxan." upplyste Cassian henne, som hon inte kunde läsa det? Eller att skylten var bevis nog för namnet.
Sol slog upp dörren med en smäll och klev in och några steg bakom henne kom Cassian. Hon avsökte det rökfyllda rummet med ett enda svep och fann dem.
"Kom" sa hon till Cassian och drog med honom, han såg inte lika bra som henne i mörker eller snarare tjock rök.
Snart var de framme vid deras bord och Sol mer eller mindre knuffade Cassian in i Jezebels famn.
"Hej på er, här har ni en till för ert sällskap." sa hon med glödande ögon av ilska.
"Jag hoppas ni får kul." fräste hon och vände sig sedan om för att gå. Hon tänkte inte be om att få vara med igen, hon tänkte gå sina vägar här och nu.

Jezebel lutade huvudet bakåt och tittade upp i taket. Musiken ekade i hans öron och han log roat, han hade faktiskt trevligt. Han var förvånad över det, men kanske hade han trevligt för att Yuu inte talade om för honom vad han skulle göra, eller brydde sig vad han gjorde. Det var det som var jobbigt med Cassian var att han brydde sig om vad som hände med honom. Han ville veta att han var okej, Yuu brydde sig inte om det, vilket kändes bra för honom för då behövde han inte känna något.
"Att döda människor gör jag väldigt ofta, då oftast i jobbsyfte vilket inte är lika roligt, men jag får då i och för sig experimentera med dem så det har sina fördelar." Sa han och såg sedan på Yuu "dricka gör jag inte lika ofta, jag gör oftast inte saker för nöjes skull om det inte rör djur. De små söta fluffiga sakerna tar jag gärna hand om" sa han och log stort. Tanken på djur fick honom att le, katten de mött hade varit jätte söt.
"Du då? Brukar du springa runt och gömma dig?" Frågade Jezebel och började på en ny öl. Han tittade åter upp i taket och lyssnade på musiken.
Han ryckte till när han hörde Sols arga röst och han skrattade och såg på Yuu.
"Nu är vi upptäckta" sa han och såg på Cassian när han landade bredvid honom. Cassian såg inte så glad ut "opps" var allt Jezebel kunde svara och skratta.
Han petade på Cassian för att se om han var verklig eller inte, Cassian såg tålmodigt på honom innan han tog tag i hans hand.
"Varför dödade du Ugglan?" Frågade han lugnt.
"Så han inte skulle kunna flyga hem till min far och skvallra" sa han leende och Cassian skakade på huvudet.
"Alexis kommer jaga dig nu" sa Cassian och Jezebel log.
"Då får vi gömma oss" sa han och drog ner Yuu och Cassian under bordet och såg på dem. Han var nöjd med sitt gömställe och log emot Cassian.
"Du har vackra ögon" sa han och lutade sig närmare honom och Cassian tog tag i hans och Yuus händer och drog fram dem under bordet. Jezebel blev besviken över att Cassian förstört hans gömställe.
"Ni två behöver gå hem och sova!" Sa han bestämt och Jezebel såg på Yuu.
"Jag tror vi är i trubbel nu" skrattade Jezebel och Cassian suckade.
"Nej jag vill bara få hem er innan Skottland Yard finner er" sa han allvarligt och Jezebel log stolt.
"Jag har ett alibi och katten kommer inte säga något" sa han nöjt. Han visste att Cassian inte uppskattade hur mycket de druckit och att de bara lämna kropparna på olika ställen. Men Jezebel var för full för att orka bry sig. Cassian la en arm runt honom för att stödja doktorn så han inte ramlade. Cassian såg på Sol.
"Kan du hjälpa Yuu?" Frågade han vänligt. Jezebel misstänkte att kvinnan inte skulle vilja göra det, hon verkade inte alls glad på dem.
Cassian kämpade med att få ut Jezebel på gatan.
"En katt" sa Jezebel och började gå emot katten som satt mitt i vägen men Cassian hindrade honom. "Jag vill klappa katten!" Sa han bestämt och korsade armarna som ett småbarn och Cassian suckade och gick för att hämta katten. Jezebel bar den nöjt i famnen och klappade den medans Cassian försökte att få doktorn att inte ramla ihop. Jezebel tittade bak på Yuu.
"Jag fick en katt!" Sa han glatt innan de började gå emot herrgården.

Sol hade mer eller mindre tvingat sig till att hjälpa Yuu, mest för att han hjälpt henne. De skulle vara kvitt då hon kastat honom innanför dörren till huset.
Hon betraktade Yuu med ögonen än i glöd likt soluppgången som syntes.
"Ni tror att ni är så förbannat duktiga, att detta gick som en dans. Må ni ha ordentliga efterverkningar efter detta." sa hon silkeslent och hotfullt, hon visste nu att det skulle bli så, en sådan baksmälla som de aldrig har haft förr.
Sedan tar hon tag i Yuus arm i ett omilt grepp och drar honom hem. Hon hade inte förlåtit dem alls och de skulle allt få se vad hon var mäktig till. De enda i detta sällskap som hon skulle låta vara, var katten och Cassian.
Så snart de var innanför dörren knuffade hon Yuu ifrån sig.
"Hoppas ni får en trevlig dag." sa hon lugnt och lämnade dem och började gå upp till sig, hon hade ordnat så att kommande dag skulle bli ett helvette för dem en hejdundrande baksmälla.
Sol kommer ett par trappsteg upp och tvekar innan hon går ner igen. Omilt drar hon upp Yuu på fötter innan hon mer eller mindre släpar upp honom för trappan.
"Vi bor ändå på samma våning." mer eller mindre fräser hon fram med oförsonande ögon, någon mild liten ängel var det sista hon var.
Då de kommer fram till hans rum slår hon upp hans dörr och knuffar ner honom i sängen för att bli av med honom.

Jezebel la sig trött ner i sängen. Cassian hade hjälpt honom av med kläderna och han låg nu och kramade om täcket.
"Någon verkar ha haft en jobbig kväll" sa Cassian och Jezebel nikade.
"Men jag har förstått hur det kan va och vara fri ifrån far" sa han lågt och Cassian log och strök honom över håret.
"Då verkar det som om den här kvällen inte var helt bort slösad." Sa Han och tänkte gå men Jezebel hindrade honom.
"Stanna hos mig" sa han och drog ner honom i sängen. Doktorn var inte säker på varför men han ville ha den andra mannen nära och när Cassian höll om honom kände han sig trygg och älskad. Han somnade snart.

(Kort och as dålig men jag orkade inte skriva xD)

Sol stelnade till vid den ovana beröringen, hon hade inte varit beredd på det. Hon var inte heller van vid det, hon brukade ta vad hon ville ha från män som inte betydde något för henne. Egentligen kunde hon dra sig undan och gå, men vad gjorde det? Tydligen ville han i sitt rus ha henne där, varför förstod ingen människa.
"Ni frågade aldrig om jag ville med." sa hon med sårad röst och det hördes att det var därför hon varit arg och tvär, hon gillade heller inte att bli skrattad åt.
Hon såg att han var påväg att somna, han såg ut som en liten oskyldig pojke. Sols ilska hade börjat avta lika snabbt som den kommit. Hon lyfte sig upp och stödde huvudet mot ena handen.
Sakta rörde hon vid hans käklinje och haka hon höjde hans ansikte och såg på honom. Hon skulle lätt få honom dit hon ville, tvingat honom med sin kraft, tvingat honom till lust. Men tråkigt nog hade hon börjat att gilla honom liksom de andra och skulle aldrig göra dem alltför illa.
"Är du trött?" mumlade hon istället lågt och la sig åter vid honom, hon kunde lika gärna stanna om han ville. Sakta drog hon sig närmre och la armarna om honom, om hans bara bringa.
"Du luktar gott." säger hon lågt och log svagt med slutna ögon.

Jezebel vaknade med att Cassians arm låg runt honom och höll om honom. Han kände att det bultade i tinningarna men han fick skylla sig själv. Jezebel vände sig om och såg på den andra mannen som vaknade när han rörde sig. Jezebel log svagt emot honom.
"God morgon" sa han lågt och Cassian svarade godmorgon han med. "Är du arg på mig för igår?"
Han ville verkligen inte att Cassian skulle vara arg på honom. Han visste inte varför men han ville inte göra den andra mannen besviken.
"Nej. Jag förstår varför du gjorde det och jag är glad att du hade roligt och fann en vän" sa han och Jezebel tänkte protestera men han tvekade sedan, kanske var han och Yuu vänner. Han hade aldrig haft några vänner förutom Snark som var död nu. Han tvivlade, kanske skulle Yuu också dö om han fortsatte umgås med honom, men Yuu kunde försvara sig till skillnad ifrån fåret. Han nickade åt Cassian som steg upp och drog för gardinerna och Jezebel grimaserade.
"Stäng" sa han och Cassian skrattade men stängde gardinerna. Jezebels huvud dunkade och Cassian log.
"Jag hämtar frukost åt dig" sa han och gick möt dörren men stannade. "Cain var orolig för dig igår, jag tyckte du skulle veta det"
Cassian stängde dörren efter sig och Jezebel låg förvånat kvar i sängen.

Sol ryckte till av hans skrik och satte sig häftigt upp i tron att det var fara på färde. Men då hon upptäckte att det bara var Yuu som beskyllde henne för något mörknade hennes ögon hotfullt.
"Jag har inte gjort något, du har bara dig själv att skylla." sa hon kallt och förorättat och tog sig upp ur sängen. Hon log roat då han verkade ha en hemsk huvudvärk.
"Du har rätt jag har gjort något, troligen ligger Jezebel och känner samma sak som du." sa hon enkelt och stegade ut ur rummet.
"Men i övrigt så ska du inget tro, inget har hänt och kommer någonsin att hända. Jag skulle aldrig röra dig med tång ens." skrek hon argt åt honom och gick till sig. Hon smällde igen sin egen dörr med glödande ögon och hade Yuu varit en annan, en som hon inte brytt sig om hade han varit död nu, eller plågats mer än vad han nu gjorde.

Jezebel satte sig upp när han hörde ett skrik, han svor till när han reste sig för for och huvudverken åter gjorde sig påkommen. Han klev upp ur sängen och gick bort till dörren när han hörde Yuu och Sol gorma. Han undrade vad som hänt, det verkade som Yuu var väldig förvirrad. Jezebel öppnade dörren och såg att Cassian kom upp för trappan med en bricka i famnen.
"Vad händer?" Frågade han och Jezebel ryckte på axlarna i samma stund som Sol kom ut ur rummet och skrek på Yuu innan hon smällde igen sin egen dörr.
"Det verka som de har bråkat om något" sa Jezebel och Cassian skrattade.
"Observant av dig" sa han bara innan de fick in på rummet. Jezebel ansåg att de två fick lösa det själv.
"Cain hälsar" sa Cassian och Jezebel tittade upp ifrån kudden som han lutat huvudet på.
"Hälsa tillbaka" sa han tveksamt och Cassian nickade och log stort. Jezebel förstod inte varför och skulle antagligen inte heller göra det. Han tog ett glas juice och slöt sedan ögonen och massagerade tinningarna.

Sol hade lugnat sig efter ett tag och försökte få sitt förnuft till fånga, se det ur Yuus perspektiv. Detta var svårt nog då Sol sällan såg ur andras perspektiv. Men hur det än var hade han hamnat inom den krets hon kunde kalla för familj och vänner. Dessa förlät hon ganska omedelbart efter hon straffat dem och hade inte Jezebel och han blivit straffade nog? Hon visste at hon kanske tagit i men de fick helt enkelt skylla sig själva.
Men hur det än var tog hon sig ner till köket för att hämta mat och något att dricka, hon gissade att han var hungrig. Hon kom in med brickan då dörren stod öppen och ställde brickan på bordet vid sängen.
Tyst lyfte hon upp Yuu i sängen då hon inte tyckte att han borde ligga där. Han var ganska så lätt så det var inget problem. Hon la honom på kudden och bäddade om honom nu mjuk till sinnes. Sols humör kunde ändras snabbt och hon kunde vara riktigt mjuk, kärleksfull och go bara hon ville, det var bara få tillägnat dock.
"Jag tog med mat om du är hungrig." sa hon lågt, hon gissade att han hade huvudvärk som det var, eller hon visste. Sedan drog hon för gardinerna och stängde sovrumsdörren om dem. Hon hade än inte förlåtit honom, men så hade han betett sig illa med.
"Du liknar ett troll, vet du det?" sa hon roat då hon åter kom till honom och rufsade om i hans hår.

Katten från gårdagen hoppade upp i Jezebels famn och han klappade den till kattens belåtenhet. Det lilla djuret verkade nöjd av uppmärksamheten.
Jezebel halvlåg i sängen med stängda ögon, huvudet dunkade men smärtan bekymrade honom inte utan han välkomnade den med öppna armar.
Dörren öppnades och Jezebel slog upp ögonen och såg till sin förvåning att hans bror stod i dörröppningen.
"Jezebel?" Sa han och klev in i mörkret och fram till sängen. Jezebel satte sig upp och såg fundersamt på honom. Cassian granskade dem båda. "Hur mår du?"
"Jag mår bra" sa han enkelt och såg fundersamt på Cain, han undrade varför.
"Vi var oroliga" sa han och Jezebel blev mer förvirrad, varför brydde de sig alla om honom? "Jag tror att du behöver sova. Säg till om du behöver något"
Jezebel nickade och såg hans bror försvunna bort, han var väldigt förvirrad över att människor brydde sig om honom. Han la sig ner och kramade om katten innan han somnade.