När jag ser på dig

AgsöevofbsöLgbsosbdplgkslgkdpdn det är så bra ♥♥♥

OMR.

Vad händer nu.
Isac, Lee gillar dig din klant.

När kommer nästa kapitel?

Superbra!!!

Förlåt för att jag varit seg. Har planerat lite inför en resa som jag ska på snart. Ska skriva så mycket jag kan nu i veckan, eftersom jag åker den sextonde och kommer vara borta i typ en månad :o Jag ska försöka att skriva när jag har tillgång till dator utomlands också, men jag kan inte lova att det kommer många kapitel efter den sextonde, bara så att ni vet

KAPITEL SJU: HEMMA IGEN

Lee såg glädjestrålande ner på brevet hon just fått.

Ni är nu inbjuden att deltaga som brudtärna vid vigseln av Leonora Williams och Jonathan Andrews den tolfte oktober. En gäst får medtagas.

En gäst får medtagas. Lee ville mer än gärna bjuda med Isac, men hur skulle hon fråga det? Skulle hon ens göra det? Han kanske inte skulle tacka ja? Isac hade faktiskt betett sig ganska underligt på sistone. Lee kände sig ändå tvungen att försöka. Vem skulle hon annars fråga? Hon pratade med honom vid lunchen samma dag.
"Jag ska vara brudtärna på min moster Leonoras bröllop, och jag fick bjuda med en gäst. Vill du..." Isac tittade upp från sin mat, och Lee kunde se att han var glad för att hon frågat. "...gå med mig?", avslutade hon meningen ganska tafatt. Lee kunde inte låta bli att smälta när Isac såg på henne på det där sättet. Hans blick gjorde henne alldeles knäsvag och plötsligt osäker i sig själv. Tänk om han tyckte att hon var tråkig eller självupptagen? Det tyckte han säkert.
"Gärna", svarade Isac till Lees förvåning.
"Åh...", sade hon bara"...vad bra." Det blev tyst, men ingen pinsam tystnad. Det hade aldrig varit pinsam stämning mellan Isac och Lee när det blivit tyst.

---

Isac var en aning frånvarande när Lee pratade, för han var mycket trött. När han väl kopplade vad hon sade såg han upp från sin tallrik. Isac ville gärna följa med Lee till festen, och undrade om hon frågat med honom som en dejt. Inte för att han tänkte fråga henne om så var fallet. Det skulle bli pinsamt både om hon sade ja och om hon sade nej, så Isac lät bli.
"Gärna", sade han istället bara.

Dagen för bröllopet var Isacs väska packad, och han var redo att åka. De skulle flyga till Hogsmeade och därifrån skulle de transferera sig till Lees hus. Isac och Lee hade fått tillåtelse av rektorn att lämna skolområdet, och båda tyckte att det skulle vara skönt att få komma ifrån läxor, lärare och jobbiga klasskompisar. Mathilda hade varit en speciellt jobbig pina sedan hon fick reda på att Isac skulle på en fest tillsammans med Lee. Det verkade göra henne irriterad, och Isac hatade att han var på det sättet, men det var roligt att göra Miranda irriterad. Det var ganska skönt också, för han slapp ha henne klängande efter sig överallt. En gång hade hon till och med försökt hänga med Isac in på pojkarnas toalett. Isac visste inte hur stämningen skulle vara mellan honom och Lee nu, för det hade hänt en sak. Ett par dagar tidigare hade Isac gått tillsammans med Lee mot lektionssalen i förvandlingskonst, och någon hade hoppat på honom. Det hade verkligen varit skumt, för Isac hade inte känt flickan, men hon verkade känna honom. Hon var mycket vacker, men det var ändå underligt att få ett par okända läppar tryckta mot sina.

---

Det var två dagar innan bröllopet och Lee gick tillsammans med Isac i korridoren fram mot förvandlingskonstklassrummet. Hon var faktiskt ganska glad, för stämningen mellan henne och Isac var återigen i toppform. De skämtade och skojade som vanligt när en flicka kom fram till dem. Lee kände inte igen henne, men trodde att hon kunde gå i femman eller kanske sexan. Det som däremot gjorde henne chockad var flickans utrop.
"Isac! Jag har letat efter dig i evigheter." Hon slängde sig i Isacs famn och kysste honom. Lee visste inte hur hon skulle reagera, men någon annan reagerade faktiskt. En smäll hördes bakom Lee. Hon vände sig om. Där stod Mathilda, och hon verkade ha tappat sin tunga skolväska i marken.
"Hur kunde du, Isac? Du skulle ju vara tillsammans med mig?" Lee såg förbryllat från den ena till den andra. Hon förstod ingenting. Var Isac tillsammans med Mathilda, eller med den andra flickan, eller kanske båda? Isac drog sig bort mot flickan som kysst honom. Han såg chockad ut. Flickan log bara mot honom, sedan skyndade hon iväg.
"Hur många tjejer har du egentligen?", frågade Lee och försökte låta oberörd, men det var svårt.
"Jag känner inte henne", sade Isac hastigt.
"Nej, det gör du självklart inte", sade Lee snäsigt. Isac verkade inte veta vad han skulle svara, och det gjorde Lee ännu mer irriterad.

---

Tomothy var förvånad över att Simone gått med på det så enkelt. Han hade inte ens behövt övertala henne.
"Gå nu!", sade han och lade en hand på hennes rygg för att putta fram henne. Timothy såg Simone gå fram mot Isac och säga vad han sagt åt henne att göra. Sedan såg han kyssen, och kände ett litet sting av dåligt samvete när han såg Lees reaktion. Han ville inte såra henne. Sedan såg han sin storasyster tappa sin väska.
"Och där hade vi ett perfekt resultat", sade han tyst för sig själv och flinade. Timothy hade lyckats. Nu skulle Mathilda bli helt hjärtekrossad, och det gjorde honom gladare än något annat.
"Bra, Simone!", sade han och gjorde en give-me-five med sin vän.
"Får jag fråga igen varför du gör det här?", frågade Simone.
"För att Mathilda ska bli hjärtekrossad och för att Lee ska förstå att det finns någon bättre för henne än den där Isac. Vad är grejen med honom förresten? Varför gillar alla honom?"
"Han var bra på att kyssas", sade Simone och ryckte på axlarna, "och den där ´bättre´ är givetvis du, Tim?"
"Japp", sade Timothy. "Jag vet att Lee gillar mig. Hon kysste mig på Mathildas fest." Simone svarade inte. Hon verkade helt inne i sina egna tankar.

---

Lee landade med sin kvast bredvid Isac. Hon hade ännu inte tagit mod till sig att prata med Isac om vad som hänt med den där flickan som kysst honom. Det borde inte beröra henne med hans kärleksbekymmer. Hon borde inte ens vara kär i honom. Inte när de var så goda vänner som de faktiskt var.
"Isac?", frågade hon trevande.
"Vad är det?", frågade han och klev av sin kvast.
"Vem var hon? Hon som kysste dig i förrgår alltså?"
"Ingen aning", sade Isac utan att rubba en min. "Jag menar det, Lee. Jag har ingen aning om vem hon var."
"Okej. Jag tror dig", svarade Lee. Hon stod nära honom nu. Det skulle vara så lätt för henne att bara lägga en hand på hans kind. Det skulle vara så lätt att bara kyssa honom. Lee stod inte ut längre. Hon behövde berätta. Hon var tvungen att berätta.
"Isac. Det är en sak jag vill säga. Jag...", rösten stockade sig.
"Du... vad?"
"Jag...", Lee klarade inte av det. Hon såg bara länge på Isac innan hon sänkte blicken, besviken över sig själv. "Jag tror att vi måste resa nu. Klockan börjar bli mycket." Isac såg också besviken ut, men han gav bara ifrån sig en kort suck.
"Okej", sade han.

Båda slöt ögonen, och snart stod de utanför Lees hus i Londons utkant. Det var ett välskött stenhus, som var identiskt med de andra på gatan. Egentligen var det ett ganska tråkigt kvarter, men Lee gillade det. Hon hade många barndomsminnen härifrån.
"Det känns konstigt att vara så här nära hem", sade Isac när han verkade ha hämtat sig från transfereringen.
"Du kommer ha tid att hälsa på dem", sade Lee. "Vi kan gå dit imorgon om du vill." Isac svarade inte genast, så Lee tillade "Eller så kan du gå själv om du hellre vill det."
"Givetvis ska du följa med", svarade Isac då. "Mina föräldrar älskar dig." Lee ville fråga:
"Gör du det?", men hann knappt ens öppna munnen innan hon såg någon komma runt husknuten.
"Lee, älskling." Lee log mot sin mamma, och gav henne genast en lång kram.
"Hej, mamma."
"Och Isac också", sade Lees mamma och släppte sin dotter för att också hälsa på Isac med en kram. "Vad stilig du är", sade Lees mor och blinkade mot Isac. Lee skämdes verkligen. Var hon tvungen att vara så jobbig? Isac verkade däremot inte tycka att Lees mamma var pinsam. Han log bara det där leendet som han alltid hade när han fick en komplimang.
"Tack. Du ser själv välmående ut, Mrs Gray", sade Isac artigt. Lees mamma fnittrade. Hon hade alltid varit på det viset inför Isac, och det gjorde Lee irriterad. Modern visade in ungdomarna i huset. Därinne satt Lees far och trummade med fingrarna mot matbordet. Han var redan finklädd, och Lee visste att han var nervös. Fadern hälsade också vänligt på Isac, och sedan gick ungdomarna upp till Lees rum.

"Jag plockar fram en madrass", sade Lee tyst. Hon hade önskat att hon inte skulle behöva ta fram en madrass nästa gång Isac kom hit, men att de skulle dela säng var inte på fråga.
"Gör det sen", sade Isac. "Jag tror att vi borde byta om nu så att vi är färdiga." Lee flinade mot honom.
"Vad menar du med byta om? Jag ska inte byta." Hon snurrade runt för honom i sin skoluniform.
"Ha ha ha", sade Isac. "Väldigt kul. Förresten, hur var det att flyga i kjol?"
"Du kan få låna den någon gång om du är så nyfiken", sade Lee glatt. Sedan öppnade hon sin garderob, tog ut en lila klänning och smet förbi Isac ut ur rummet.

---

Isac krängde på sig sin kostym. Det kändes underligt att ta på sig kostym efter att ha varit på Hogwarts. Det hade känts bättre att ta på sig en klädnad. Han såg in i den ovala spegeln som satt på Lees vägg. Hennes rum var ganska stort med tanke på husets storlek. Tapeten som var därinne hade förmodligen funnits där sedan Lee var liten, för det var ballonger och serpentiner på den. Lee hade gjort sitt bästa för att täcka över mönstret med affischer och bilder på olika saker. Hon hade en gång förklarat för Isac att det bara var saker som gjorde henne glad på väggarna. Inget annat. På ett ställe, bredvid Lees ganska smala träsäng, fanns en bild på Isac och Lee. På fotot skrattade de. De var på perrong 9 3/4 och skulle just ta tåget till sitt andra (eller var det tredje?) år på Hogwarts.

En knackning avbröt Isac, och följdes av Lees röst.
"Kan jag komma in?", frågade hon. "Jag skulle vilja hämta ett par saker." Isac öppnade, och in kom Lee. Hon var mycket vacker i sin lila, knälånga klänning och uppsatta hår.
"Vad fin du är!", sade Isac.
"Tack", svarade Lee och granskade sedan Isac. "Du borde nog ta bort den där slipsen. Du ska inte på ett styrelsemöte."
"Du har rätt", sade Isac. Han tog av sig slipsen han haft på sig och granskade sig i spegeln.
"Inte för att du inte såg bra ut i slips", sade Lee. "Det var bara..."
"Jag förstår vad du menar", avbröt Isac. "Borde inte du gå nu? Som brudtärna måste du väl träffa bruden innan bröllopet och sånt?"
"Javisst", sade Lee. Hon tog en handväska som låg i ett hörn. "Ses sen", sade hon. Sedan gick hon ut ur rummet, och lämnade Isac ensam kvar. Han lade sig på Lees säng i sin kostym, och tänkte på allt som hänt sedan de var elva. Isac undrade om det förändrade någonting. När han tänkte efter var det konstigt hur väl han kände Lee. Han visste att hon inte gillade ketchup och att hon hade fobi för fåglar. Han visste att hon inte gillade när folk var för på henne, och han visste att hon älskade att tävla. Isac visste allt som fanns att veta, och han ville ändå ta reda på mer. Det var som att Lee alltid varit så självklar för honom att han aldrig tänkt sig hur det skulle vara om hon helt plötsligt inte skulle finnas där för honom som hon alltid gjort. Isac gillade inte tanken.

Grymt!

Jag ska lägga upp ett kapitel till idag

Bra

Lägg upp så mycket du bara hinner före den 16:e!