HP AL-GI

- Vi stannar oss dig, grät jag.
Jag kramade hans hand och grät.
Han var alldeles blek.

- Kom Andreas", sa jag nervöst och lyfte honom till soffan. Jag lade honom på sned och så hans stora sår.
- Åh, kära hjärt...", sa jag förskräckt. Det var ett bland dom värsta sår hon sett. Alex stod och kollade på bredvid jag sa:
- Sätt dig här bredvid mig så kan du hjälpa mig med såret.", Jag kunde läka ganska bra för att före min far dog så lärde han mig mycket.

Jag satt mig ner och kollade på Andreas.
- Om jag skulle dö så ska du veta att du är den bästa systern man kan ha, sa Andreas svagt.

Jag kollade snett på Alex och såg hennes ögon fyllas med tårar.
- Nej!", sa jag bestämt.
- Du ska inte dö! Jag är ganska duktig på sjukvård och om du ligger still här och vilar med det här bandaget på dig så kommer allt att bli bra!", fortsatte jag och kramade Alexandra och snyftade till.

Jag grät i Siris famn.
- Jag vill inte förlora honom jag har redan förlorat min tvillingsyster Daniela jag kan inte förlora Andreas också, grät jag.

- Nej, det kommer du inte. Lystna på mig...", sa jag och lyfte upp hennes ansikte.
- Är din mor altid så där hårdhänt?", sa jag tyst och kollade ner på mitt värkande ben.

- Ja, grät jag.
- Hon slog ihjäl Daniela, sa jag tyst.

omg...", viskade jag för mig skälv.
- Du, ni borde flytta in här!", sa jag till henne bestämt men ändå lite tyst.

- Får vi det? frågade jag tyst.

- JA! definitivt!