HP_Maja :*

Mannen ledde in Hazel i ett rum som liknade en städproblem, bara utan sopborstar. Han släppte - äntligen - Hazels hand och vände sitt ansikte mot henne. Han var rasande, det sändes långa vägar.
"Du"
Hans röst var sammanbiten, som om han försökte vara väluppfostrad men inte ville. Men sedan sprack det.
"DU SÄGER INTE SÅDANA ORD OM REPUBLIKEN!! DITT IDIOTISKA..."
Hazel fick tårar i ögonen när han började knäppa upp sitt bälte. Hon visste vad han tänkte.
Han höjde bältet och en brännande smärta ilade i hela Hazels kropp. Hon skrek och föll ihop. Bältet svischade återigen genom luften.

Alison hörde ett svischande ljud inifrån skrubben mannen hade släpat in Hazel i. Alison hörde hur Hazel gnydde och hon anade att mannen slagit till Hazel. Men vad kunde hon göra? Mannen sa något och dörren öppnades sedan med ett ryck. Blicken mannen gav Alison var allt annat än gott menad.
"Vart finns toaletten?", pep Alison och knuffade in en liten sten i dörröppningen så dörren inte skulle gå i lås.
"Inte här", grymtade mannen. "Gå nu." Skräckslaget vände sig Alison om och sprang. Till hennes glädje följde mannen efter. Hon gick in i en kupé och väntade på att mannen skulle passera. När han gjort det sprang hon tillbaka till skrubben och sköt upp dörren.
"Hazel?", frågade hon. Det var mörkt i skrubben och hennes lgon hade inte riktigt vant sig vid mörkret.

Axel hörde en röst säga hennes namn. Det var Alison.
"Här.."
Hennes röst var inte mer än en viskning i mörkret. Hazel kunde se Alisons silhuett.
"Jag.. Är... Här..."
Smärtan dunkade genom hela hennes kropp mör hon talade men hon tog ett djupt andetag. Det skulle bli mycket värre.
"Här."
Hennes röst var iallafall någorlunda tydlig.
"I hörnet."

Alisons ögon började vänja sig vid mörkret. Hon såg en siluett därifrån Hazels röst kom ifrån.
"Kom då", sa hon och sträckte på halsen som om det skulle hjälpa. "Hazel?"

Hazel reste sig på darriga ben.
"J-jag kommer."
Hon stapplade fram mot Alison med höften och skuldran värkande som om någon skjutit henne.
"Vi måste ut härifrån"

"Men vad står du kvar där då? Kom!", sa Alison. "Han kommer nog snart." Alison såg att Hazel haltade lite.
"Slog han dig?", frågade hon.

Hazel svalde och nickade medan hon följde Alison ut ur skrubben.
"med ett bälte"
Hennes röst darrade svagt.
"Jag är okej"

Det var precis som Alison fruktat.
"Kom fort, innan han kommer tillbaka", sa hon. Trösta och kolla skador fick hon göra sen, på en mindre riskabel plats.

De smög längs korridoren.
"Vart ska vi ta vägen?", viskade Hazel till Alison som gick framför henne.

"Kupén? Våra väskor", mumlade Alison. Nu hade hon bara på sig sin kniv, som suttit i hennes bälte sen hon åkte hemifrån. Hon såg inte om Hazel nickar, för hon hade fullt upp med att kolla efter så att inte mannen skulle hoppa på dem.