Öppet rollspel! ~Magic~

Hazel hoppade till när killen - Calden hette han visst - tilltalade henne.
"Ja...jag..?", stammade hon fram.
"Okej."
Fast hon var verkligen inte duktig, så hon undrade varför ett ja sluppit ut. Kanske för att hon ville ha uppmärksamhet, vem vet.

" Hej och ja jag är Johannes " sa Johannes och log mot Lovisa hon var lite söt med sitt blonda hår

"Vill inte du vara med på fotbollen?" frågade Lovisa, och drog ofrivilligt med handen genom håret.

" Nej fotboll är inte min grej " sa Johannes

"Samma här" svarade Lovisa, och kände för att byta samtalsämne.
"Tycker du att det är konstigt... att börja nian menar jag." sade hon gåtfullt.

Calden log mot Hazel.
"Hur väljer vi lag?" frågade han och tystnade sedan. Han tittade ned i marken och bet sig i läppen.

Elias satte sig tyst på läktaren. Han ville absolut inte vara med på fotboll. Han hade aldrig gillat fotboll. Han var ganska stark från simningen men fotboll var inte hans grej. Han visste knappt hur man spelade. Han undrade hur han hade hamnat i den här skaran människor och undrade om han skulle börja vandra hemåt. Mamma var säkert hemma nu. Men han satt ändå kvar, det var som om något höll honom kvar. Tryckte ner honom i läktaren och tvingade honom att stanna. Han märkte att en flicka som hade varit helt tyst plötsligt tackade ja till att spela fotboll. Det var som om något for genom honom och plötsligt ställde han sig upp. Han öppnade munnen och sa det första ordet med alla säkerhet:
"Jag..." Sedan var det som om orden försvann. Han stod tyst ett tag. Han rodnade motvilligt. Varför skulle det alltid gå så här så fort han öppnade munnen? Han rätade på ryggen och sa,
"Jag vill också vara med!"

(Ska sova nuuu, godnatt. Skola imrogon. )

"Kul" sade Calden och ännu en gång rodnade han pågrund av sin dialekt. Han harklade sig och tittade mot killen -Elias- och upprepade samma sak lite högre.

"Jag..."
Hazel visste inte vad hon skulle svara.
"Ska vi typ... Lotta?"
Så fort orden lämnat hennes mun insåg hon hur fånigt det lät. Lotta? Inget man gör infotboll direkt, så mycket visste hon. Av någon anledning kom hon att tänka på skolmatt som hon satte två gånger på Melissa idag. Med hjälp av löparna och damen sattes Melissa i schack matt på nolltid. Fyra drag. Men fotboll var inte alls så. Inget man lottade eller vann för att man var smart. Och dessa fotbollskillar... Hon visste inte vad hon gjorde här och vad som flög i henne. Hon bara var här, och orden lämnade hennes mun utan kontroll.

"Jag vet inte hur vi ska få ihop lagen, vi är nog för lite folk..." sa Wendy och bet sig lätt i läppen. Hon kände precis som de andra verkade känna, akwardness. Det här blev bara pinsamt...