Internatet.

Han ryckte bara på axlarna när hon tackade honom, för vad? Det fanns egentligen inget att tacka honom för, han hade bara gjort vad alla andra skulle ha gjort, och han ville inte ha en till död människa i sin famn.
"Jag vet inte, jag behövde prata med någon, jag ville träffa någon som inte är ihålig. Det som brukar hjälpa mig gör inte det längre." sa han och ryckte på axlarna "Jag är antagligen självisk men du var den första jag tänkte på"

Samantha hade inte insett att det var så farligt, att det varit så nära. Om Daryl inte dykt upp hade det troligen nästa morgon inte funnits mycket av liv i henne.
Hon lyssnade på hans ord då han talade och ställde undan brickan. Hon hade ätit lite, det som hon kunde få i sig utan att må illa.
"Inte ihålig? Vad brukar hjälpa?" Samantha hängde inte alls med nu i hans tal, men var glad att han hade valt henne.

Daryl skrattade tomt.
"Jane är falskare än falskast, väldigt ihålig och plastig, en sån människa som jag inte direkt bryr mig om, så oftast hamnar jag i sängen med sådana som henne, och jag bryr mig inte direkt om vad hon tänker och tycker, jag ser henne inte som en människa utan som ett objekt" sa han och ryckte på axlarna, han var inte direkt stolt över det, men han tänkte inte förneka det heller, han hade av någon anledning svårt att inte säga sanningen till henne.

"Åh." var det enda Samantha fick fram av denna saftiga och smått överväldigande förklaringen. Vad skulle man annars svara på detta? Hon rodnade dock kraftigt vid hans ord om vad de gjort och vände bort blicken ett tag. Hon tog en klunk av vattnet. Allt det han sa om Jane tyckte hon med, hade hon alltid tyckt och att någon höll med henne?
"Hon är säkert bra på något vis, hon är så populär." sa Samantha eftersom det var hennes sätt. Hon sa aldrig ett ont ord om en människa, tänkte det knappt heller.

Daryl log roat när hon rodnade, det verkade inte som hon var van vid att prata på det lediga sättet som han gjorde, han undrade vad det berodde på, men han frågade inte.
"Hon är bra i sängen, men det kommer man inte långt på, pretty woman stuket fungerar inte i verkligheten" sa han sakligt och log emot henne. "Det är viktigare att ha något mellan öronen" sa han enkelt.

Samantha vände sig bort och förssökte stänga ute hans ord utan att verka oartig vilket inte gick så bra. Istället började hon att vrida sina händer krampaktigt om varandra, hon ville inte höra om vad andra höll på med, särskilt inte Jane.
Hon uppfattade inte ens att det sista var menat som en komplimang till henne utan såg ner på sina händer som nu låg stilla på hennes knä.
"Okej, det är ju bra?" kommenterade Samantha tveksamt till hans ord.

Daryl slog ner blicken när han lyckades göra henne obekväm, det var inte hans avsikt, han suckade, ibland är han så himla osmidig.
"Att vara smart och ha vett? Ja det är upp till dig" sa han och log svagt, han tog fram en av sina cigg och tittade på henne.
"Stör det dig ifall jag tänder en?" sa han och såg att han fortfarande hade blod på sina händer, han orkade inte tvätta bort det.

Samantha ser upp förvånat för nu förstod hon inte alls. Vad var upp till henne?
"Det vet jag inte om jag har." sa hon lågt och såg på hans händer, hade hon blödigt mycket.
Dock skakade hon på huvudet åt hans fråga men öppnade ett av fönsterna, hon ville inte ha hela rummet inpyrd med rök.
"Blödde jag mycket?" frågade hon istället, hon hade inte uppfattat det så, men vid hur mycket medvetande hade hon varit?

Daryl ryckte på axlarna som svar och gick fram till fönstret och tände ciggen, han drog in röken och blåste sedan ut den, han vände sig om till Sam.
"Vill du ha en?" frågade han och räckte fram en "Det kan hjälpa emot smärtan"
Han tittade på henne medlidande, han syftade på den psykiska smärtan inte den fysiska.
Han tittade på sina händer och sedan på hennes armar och nickade sedan.
"Mer än vad du borde, om du vill fortsätta leva" sa han.

Samantha var tyst ett tag utan att röra sig vilket egentligen inte var konstigt då det gällde henne. Om hon ville fortsätta leva? Ville hon ens det? Hon var tveksam även om hennes tankar aldrig gått så långt hade de snuddat därvid.
Hon tog emot den inte lika osäkert som med då han erbjöd henne att dricka.
Hon såg osäkert på ciggen, vad hon skulle göra. Men hon var villig att prova allt då det egentligen inte spelade någon roll längre. Hon hade mått bättre efter whiskeyn som hon mådde bättre då hon skärde sig.