Prs mellan yerawizardthea & syrup

"Åh din stackare!" säger jag och undrar om jag borde stryka honom på ryggen. Men nej, det gör jag inte.
"Ehm varför det då? Du verkar ju hur chill som helst!" säger jag med ett litet leende samtidigt som att jag känner hur kinderna får en pust av rött på sig. Igen.
Jag tar upp en böna, och det blir en vit en.
"Hoppas att det är kokos" säger jag med tvivel i rösten. Nu när jag har haft sådan tur så kommer det inte att hända igen. Jag stoppar den i munnen, och det smakar sur mjölk.
"Åh fy sjuttsingen! Det smakar. Vänta kan man bli sjuk av det här?" jag spottar ut den nästan innan min mun slutade röra på sig.
"Juste, nu måste jag säga nåt sant om mig.. Hmm..
Ehh jag är egentligen jätteblyg och hatar alla sociala situationer. Men låtsas som att jag är hur social som helst.." säger jag ganska snabbt och tittar ned.

Hur chill som helst? Tja, det kanske jag är i särskilda sällskap i alla fall. För det mesta brukar jag ju ens dra en syl i vädret om någonting.
"Haha, nej det tror jag inte!" skrattar jag och kliar mig i nacken, "Dock kan man få lite ont i magen av de konstiga smakerna, fast det varar inte." Jag sätter mig sedan tillrätta på sätet, för kanske sjunde gången idag, och vet inte hur ajg ska påbörja nästkommande mening.
"Men hatar du den här sociala situationen då? Eller tja, det BORDE du väl göra då du sa att du hatar ALLA, men jag vet inte" säger jag och lägger huvudet på sned. JAg tar sedan upp en böna jag med, denna gången en blå en, och stoppar den i munnen. Jag sväljer denna gång, eftersom den smakar ungefär som blåbär. Den smakar itne riktigt som blåbär, men det är nära nog.

Alltså han är hur gullig som helst när han gör sådär! "Jaha men tusan också, då hade jag ju inte behövt spotta ut den där.." Säger jag och rynkar på ögonbrynen men en fejkad sur min.
"Well det är faktiskt annorlunda nu, känns det som. Iallafall..." säger jag eftertänksamt medans jag funderar över vad som känns annorlunda nu. Kanske är det för att jag helt enkelt känner mig säker med honom.
"Men du. Vad var det för smak på den?" frågar jag efter en minuts tystnad.

"Tror du på allvar att de skulle tillverka saker som gör en sjuk?" skrattar jag, "Det är nog bara i Weasley wizard Wheezes som gör sådana saker." Företaget som tillverkar Bertie Bott's bönor skulle nog bli stämda om de gjorde godis som man blev dålig av, så det skulle nog vara ett ganska dåligt drag av dem.
Vadå annorlunda? Vad menar hon med det? Jag är ju inte mer annorlunda än andra, antar jag. Fast jo, i och för sig, jag pratar mindre än andra för det mesta.
"Jag tror att det kan ha varit blåbär... men jag är inte säker. Vi säger att det var blåbär" svarar jag och ser fundersamt upp mot taket på skämt.

"Well man vet ju aldrig" säger jag och ler lite smått. Samtidigt som jag tänker att det är väl det jag tror om allt, iallafall att allt ska såra mig.
"Hmmm.. Djupa tankar, djupa tankar." Säger jag med en allvarlig min som håller i några sekunder. Sedan brister jag ut i skratt.
Jag tar en böna ur påsen, en röd en.
"Jahapp det är väl chili då?" säger jag och stoppar in den i munnen. Jag känner smaken av.. "Men fy blod" säger jag och rynkar på näsan. Men attsingen att jag ska spotta ut den.
"Din tur" säger jag stolt när jag har lyckats svälja bönan.

Vi kan verkligen inte vara seriösa ett enda dugg. Min oseriöshet kommer ju dock från tröttheten, men den vill jag knappast nämna just nu. Det skulle förstöra allt känns det som. Speciellt när vi umgås så här bra. Jag rynkar på näsan med ett flin då hon sväljer blodbönan. Jag vet inte om jag själv skulle kunna svälja den, det skulle kännas ganska äckligt. Jag tar sedan upp en gul böna ur påsen. "Förhoppningsvis banan" säger jag hoppfullt men rycker sedan på axlarna och skjutsar in bönan i munnen. Den åker ut lika fort.
"Vem sjuttsingen tycker att det är kul att göra kanel i en gul böna!?" utbrister jag. Ja, drt kan man ju verkligen undra.
"Jag tycker att drt är sjukt kul att se på folks reaktioner" säger jsg som en sanning om mig.

Att han vågar flina åt min fantastiska framgång med bönan tänker jag med ett flin.
"Pah så du skrattar åt mitt lyckade uppdrag?" Sa jag och låt så förnärmad jag kunde, med ett enormt leende på läpparna.
"Well kanel går ju iallafall bättre att äta än blid!" Sa jag medans jag skrattade för fulla muggar åt hans min.
"Åh vadå för reaktioner? Typ efter att man har blivit kallduschad eller?" Frågade jag nyfiket medans jag tog upp en lila böna. Jag stoppade snabbt in den i munnen men den åkte ut lika snabbt. "Men vad tusan? Den smakar ju svett." Sa jag med en min som till och med gudarna skrattade åt. "Japp jag heter Thea och spottar hellre ut svett än blid!" Sa jag lite ironiskt. "Få se nu, jag lever hellre i böcker än i mitt vanliga liv!" Sa jag långsamt med en frånvarande blick. Det var faktiskt sant. Jag skulle hellre leva med ett liv fullt av farliga äventyr än det här.

"Kanske det, kanske" säger jag och sätter mig med den sidan emot, på skoj förstås. Fast i och för sig, den konversationen skulle nog inte leva särskilt länge till, så jag avslutar den och sätter mig ordentligt istället igen.
"Inte för en vampyr, som du tycks vara" gensvarar jag, "Och det var av chocken som jag spottade ut den! Säger vi." Det var ju faktiskt ganska sant det där om chocken, fast inte helt. Det var mest av kanelen. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i kanelsmak mer än i saker som det SKA vara kanel på, vilket är i väldigt få fall.
"REaktioner som i... men om jag skulle säga någonting bara för att se hur du skulle reagera på det. Förstår du, eller måste jag komma med ett exempel?" säger jag och skrattar lite, exemplet vill jag helst inte ta då det enda jag kommer på just nu är det som hände för drygt en timma sedan och det vill jag inte ta upp just nu. Det skulle bli för awkward stämning då. Jag nickar instämmande åt hennes uttalande utan att säga något. Jag tar sedan en till röd böna som tidigare idag, oc denna gången med smak av hallon, vilket jag inte spottar ut.

"Jag vampyr? Jaa det har jag nog aldrig tänkt på, men ändå. Vad coolt!" säger jag med ett stort leende och en lite drömmande blick. Vänta, så han sa det där förut för att se min reaktion? Puh! Han är gullig och så men jag vet inte hur jag tar emot komplimanger. Jag känner mig nöjd, men ändå så stinger det i maggropen. För visst var det ganska kul att få en komplimang?
"Jamen jaha! Nejdå jag förstår totalt!" säger jag och ler ett fejkat leende. Varför förstörde det där mitt glada humör totalt?
"Men hallå? Du glömmer ju att berätta vad det är för smak du får!" säger jag och grimaserar.
Jag tar upp en brun böna, och utan vidare tankar på det. SÅ stoppar jag in den i munnen.
"Jahapp, det var kaffe. Det funkade jag väl." sa jag ganska tonlöst. VARFÖR påverkar han mitt humör såhär? Jag som hade mått bättre än någonsin..

Jag är inte säker på att hon förstår vad jag menar, för jag vet knappt vad nys sagt eller tänkt själv. JAg tror att jag har gjort bort mig.
"Men du vet, när jag råkade säga att du var urgullig förut? Då var det inte för att se din reaktion, så du vet. Jag råkade prata för snabbt" förklarar jag och nu är jag ännu mer illa till mods för det där kanske jag inte skulle ha sagt ändå... Det var ju sant det jag nyss sagt, men det var ju inte så att jag gillar henne, på DET sättet. Ännu i alla fall. Det skulle vara ganska dåligt om jag skulle få sådana känslor redan nu, när jag knappt vet ett dyft om henne. Det skulle bara kännas jobbigt.
"Nu kommer jag inte ihåg vilken smak det var" skrattar jag, dock är skrattet lite mer ansträngt än innan, "Jag tror att det var hallon..." tillägger jag fundersamt. Hennes tonlösa röst och humör påverkar visst mig också.