Prs mellan Julia Ginny Potter och Harry-Potter-Bokslukaren

"Varför har du inte sagt något?" sa jag, mer sårat än argt. "Jag var din bästa vän, och du sa inget!"

- För jag inte kunde fattar inte du att det är jättejobbigt att se sina föräldrar torteras till döds, skrek jag.

Jag tittade allvarigt på Julia. Jag var tvungen till det, jag måste.
"Det är en sak jag också har döljt för dig" sa jag till henne.
"Vad?" fräste hon.
"Min syster" började jag. "Hette Cecilia. Precis när hon skulle börja på Hogwarts dog hon. Hon var ett år yngre än jag och var en av mina käraste ägodelar. Minns du att jag var extra deppig det året?"
"Kanske" mumlade Julia.
"Jag förstår dig" sa jag. "Hon torterades också. Voldemort..."
"Säg inte namnet!" sa Julia argt.
"...hotade med att döda henne, och till sist gjorde han det."
Jag förindrade mig över hur jag kunde låta bli att gråta. Tanken på Cecilia var ju hemsk.

- Hur kunde du inte säga något, sa jag sårat.
- Jag trodde vi berättade allt för varandra, sa jag argt.

"Du berättade inte om det fötr mig, så då kan du ju inte säga att vi berättade allt" sa jag. "Men nu är det sagt, kan viu skapa fred?"
Jag sträckte fram en hand och såg att Julia tog försiktigt tag i den och skakade.
"Som du vill" sa hon. "På ett villkor. Ni låter mig vara ifred med Draco."
"Visst" sa jag. "Malfoy och du får vara ifred."
"Draco heter han!" sa Julia och blev låtsasarg.
Jag skrattade och kastade en kudde på henne.
Professor Lupin kom in.
"Ni verkar vara sams nu" sa han. "Kom till klassrummet nu, så börjar vi lektionen."

Jag satt mig bredvid Hermione och lektionen gick bra.
Den var slut.
- Julia, sa Draco.
- Hej, sa jag.
Han kysste mig och jag kysste tillbaka.
- Dom kommer låta oss vara ifred, sa jag.
- Det är slut och jag vill inte ha något med dig och göra mer, sa Draco och gick.

Jag gick mot Gryffindortornet medans jag diskuterade Grindyloggar med Hermione, det som vi hade jobbat med på lektionen.
Jag såg Julia sitta vid porträtthålet. Hon grät.
"Vad är det?" sa jag till henne.
"Draco vill inte ha mig!" sa hon och kastade sig mot mig.
Jag kramade om henne och viskade lugnande ord till henne.

- Jag är en idiot, grät jag.

"Vad är det nu då?" sa jag otåligt.
"Han bara sa 'det är slut' och sen gick han!" sa Julia.
"Skumt" sa Hermione.

- Jag fattar inte vad jag gjorde för fel, grät jag.
- Jag litade på honom men han svek mig, grät jag.