Syrets tid - År 3000

Hon satt ner medans männen hjälptes åt att laga middag och hon såg på Halo.
"Hur är det?" Hon lade huvudet på sned och satte sig vid hennes sida.
"Är det så nytt för dig?"

Halo lade armarna i kors.
"Nja, jag vet inte. Ju fler människor desto fler som kan hugga dig i ryggen."
Hon sneglade mot männen.
"Inte för att jag tror att det kommer ske här, men better safe than sorry, som man brukar säga."

Hon såg mot männen och började skratta högt.
"Du tror att de?!" Hon tjöt till och ramlade av soffan så en av männen kom in.
"Vad?" Han såg på Halo och Arida skrattade så blodet sprutade ut från hennes ögon."Hon tror ni ska döda mig"Hon log medan mannen log."Åh missförstå oss inte miss Halo. Vi tjänar vår chef med respekt. Men Claud kan brinna i helvetet." Han log."Hon har hjälpt oss med våra liv så hon är som en mor för oss. Även om vi ser äldre ut än henne."Han flinade svagt.

"Hm... Okej då."
Hon synade mannen uppifrån och ner.
"Men om ni får för er nåt..."

"Jag ska inte döda henne!"Han såg på Halo och gick ut till köket och snart kom de ut med talrikar och räckte över en till Halo.
"Här ät"

Hon tog emot tallriken.
"Jag ber om ursäkt om jag sårat dig. Det är bara det att misstänksamhet har räddat mitt - och andras - liv flera gånger."
Hon log snett emot honom.
"Förlåt"

Han log bara och började att äta.
"Det gör inget. Vill du kanske veta hur vi alla kom i kontakt med chefen?" Han sneglade på Arida och log som drack en svart kopp, läpparna var röda och hon skrattade till igen.

Hon högg in på maten.
"Visst, jag har aldrig tackat nej till en bra historia!"

Han loģmjuk och såg sedan mot de andra."Jag kan nog göra det."

Hon vek upp ena benet under sig, plockade upp tallriken och höll den med handen istället, sedan lutade hon sig mot stolsryggen och log mot mannen.
"Så, tuta och kör. Jag är bra på att lyssna."