Spegel Spegel på väggen där
Forum > Fanfiction > Spegel Spegel på väggen där
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Privet Drive
Elev 
|
Sjukt bra!!!
20 maj, 2014 06:54 |
|
HP_Maja
Elev 
|
NEEEEEEEEJJJ!!!!
ISAABELLE DIN KLANT! Superbra skrivet. Åh Gud, vad jag avundas dig! The marauder's map 20 maj, 2014 06:56 |
|
NellieGranger
Elev 
|
Gud, du skriver så bra! Vet inte vad mer jag kan säga än att du skriver superbra och det är spännande! Vill ha mer nu direkt!
 20 maj, 2014 11:55 |
|
AliceJ
Elev 
|
Grymt!! Awesome!
20 maj, 2014 15:44 |
Borttagen
|
Jättebra :d
Alicia verkar ha väldigt lätt för att bli agresiv :p 20 maj, 2014 16:25 |
|
Borttagen
|
Jag tror inte att Alicia egentligen vill döda Chen. Det var bara ett argt moment typ, och hon ska inte skada Isabelle för att hon faktiskt vill det, utan för att Liam vill att hon ska det. ^^
20 maj, 2014 16:48 |
|
Borttagen
|
Åhh, underbart! Jag älskar verkligen den här berättelsen!
20 maj, 2014 18:06 |
|
Borttagen
|
Du skriver superbra och det är superspännande!
20 maj, 2014 19:43 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Haha okej :pJag tror inte att Alicia egentligen vill döda Chen. Det var bara ett argt moment typ, och hon ska inte skada Isabelle för att hon faktiskt vill det, utan för att Liam vill att hon ska det. ^^ 21 maj, 2014 09:12 |
|
Borttagen
|
Guud vad söta ni är ♥ Är superglad för den goda respons jag fått på den här fanficen
 Förlåt för att det här kapitlet är så långt. Hoppas ni orkar läsa KAPITEL NIO: NATTLIGA PROMENADER OCH GRÖN MAMBA Jag började bli rädd för mig själv de stunder jag fortfarande var jag. Vem var jag ens? Den Isabelle som studerade till långt in på nätterna för att få ett U i betyg i alla ämnen eller den Isabelle som dödade harar och snodde sprit? Jag visste inte längre, och jag märkte att folk omkring mig också började undra. Adam stannade gärna för att prata när vi möttes i korridorerna, och det verkar som att han blev sårad den där dagen på Tre kvastar, men det verkade nästan som att han ville prata med mig mer bara för att jag hade gått därifrån. Dessutom måste jag ärligt talat säga att jag tyckte att han var jobbig. Speciellt när de stunderna kom då jag inte tänkte på något annat än Liam och att hitta de sista ingredienserna. Jag hade nu fyra av åtta ingredienser: Hartassar, skalbaggsögon, gräslök och eldwhisky. Nästa ingrediens skulle bli mjölk från en nifflare. Jag hade planerat allt. Jag skulle smyga till professor Snapes förråd mitt i natten. Då var risken som minst att jag skulle bli upptäckt. Med denna plan i åtanke slöt jag aldrig ögonen natten till lördagen exakt två veckor efter mitt Hogsmeadebesök. Jag låg bara och väntade tills de andra i sovsalen skulle somna. Chen var sist. Hon kom in strax innan midnatt och mumlade något om att hon hade varit ute med Daniel. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka om saken. Om Chen och Daniel alltså. Han hade alltid varit vår fiende, så det kändes minst sagt konstigt att han och Chen verkade gilla varandra nu. Jag kunde slå vad om att Alicia inte visste om att de var ett par (eller nästan-par som Chen kallade det). Förlåt, nu går jag ifrån ämnet igen. Var var jag? Just det, jag var på väg till professor Snapes förråd. Jag hade tur, för ingen upptäckte mig på vägen dit, även om jag tyckte att det var otäckt att gå runt i slottet när det var mörkt. Det hade blivit någon slags vana för mig, att smyga omkring i korridorerna på natten. Oftast var det för att träffa Liam, och jag hade lärt mig alla genvägar för att komma dit. Inte för att de hjälpte mig i natt. Jag skulle inte till Liam. --- Alicia skyndade sig ut ur Slytherins uppehållsrum. Hon skulle besöka Liam. Det här var bara andra gången Alicia gick dit på natten. Hon visste inte varför hon behövde prata med Liam så desperat just nu. Kanske var det för det där med Chen och Daniel, eller för att hon ville dela med sig om sina planer på hur hon tänkte döda Isabelle. Alicia hann inte långt innan hon hörde något. Kunde det vara Mrs. Norris? Nej, det var en människa. Klapprandet från ett par skor var på väg mot henne genom mörkret. Var det Filch? Alicia tryckte sig mot väggen för att inte synas, men det var inte Argus Filchs gestalt som med hastiga steg gick rakt förbi Alicia. Det var Isabelles. Vad gjorde hon här? Hon kunde väl inte också vara på väg till Liam? Vad lätt det skulle vara att bara döda henne nu. Alicia skulle bara kunna ta fram trollstaven och... Nej, det skulle vara för riskabelt. Dessutom vore det bra om Isabelle kunde få ut Liam innan hon dog. Det kanske var det hon höll på med. Hon kanske skulle fixa en ingrediens till motmedlet. Då var det väl bäst att bara låta henne vara. --- Jag tittade bland alla burkar och flaskor i professor Snapes förråd. Hyllorna var helt fullproppade av små glasbehållare med olika innehåll. Men var fanns mjölk från en nifflare? Det kändes som att jag sökte med blicken i en evighet innan jag hittade en liten flaska med rätt etikett högt uppe på en hylla. Hur jag skulle ta mig upp dit hade jag ingen aning om. Det fanns ingen stege. Åtminstone ingen som jag kunde se. Jag skulle helt enkelt behöva klättra. Jag satte foten på den nedersta hyllan och höll ögonen hela tiden fästa på flaskan med mjölk. Du gör det här för Liam, tänkte jag om och om igen medan jag klättrade uppåt bland klirrande glasbehållare. Till sist hade jag den lilla flaskan i min hand, men det var på vägen ner allt började gå dåligt. Jag var så lättad över att ha fått tag i flaskan att jag inte tänkte mig för och rörde foten alldeles för snabbt åt sidled på en av hyllorna. Ett flertal flaskor föll omkull. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Fler flaskor föll ner från hyllorna och krossades mot marken när jag hoppade ner de sista stegen i hyllan i ren panik. Jag sprang så snabbt jag kunde med den lilla flaskan i handen och stannade inte förrän jag stod utanför Ravenclaws uppehållsrum. --- Alicia hörde flaskorna krasa mot marken och såg Isabelle springa ut ur förrådet. Hon hade bestämt sig för att följa efter Isabelle och se om hennes teori om motmedlet mot Liams förbannelse stämde, men nu stod hon bara kvar i skuggorna en stund av ren chock. När hon väl klev ut i fackelljuset var det redan för sent. "Det var inte dig jag väntade mig finna smygandes omkring utanför mitt förråd, Miss Williams." Alicia vände sig redan om, och givetvis var det professor Snape som stod där bakom henne. "Det där...", han gestikulerade mot sitt trolldrycksförråd, "... är skadegörelse och kommer givetvis gå vidare direkt till rektorn. Vad skulle du åt, Williams?" "Inget", svarade Alicia tyst men sanningsenligt. "Jag gick bara förbi, typ." Hon kunde se att Snape var rasande, och det gjorde henne rädd. "En del av de där ingredienserna är helt oersättliga, Williams. Femton poängs avdrag för lögnen och tjugo för skadegörelsen. Dessutom blir det straffkommendering varje söndag fram till jul. Var glad att det inte blev mer. Gå och lägg dig." Alicia skyndade sig därifrån. Hade Isabelle vetat om att Alicia var där och vält flaskorna med flit för att sätta dit henne, eller hade det varit en olyckhändelse? En sak stod åtminstone klar. Livet var orättvist. --- Adam tyckte att Isabelle betedde sig underligt. Inte nog med att hon hade lämnat honom på Tre kvastar. Hon verkade inte heller vilja prata med honom när han stannade henne för att ha ett samtal under veckorna efter det. Det var som om hon inte var närvarande. Allt runt Isabelles konstiga sätt började bli obehagligt och Adam visste att han snart skulle behöva prata med rektorn om saken. Han var faktiskt förvånad att ingen hade gjort det ännu. Han tyckte nog att Chen borde ha pratat med någon vuxen vid det här laget. Hon var Isabelles bästa vän. Var det inte sådant bästa vänner var till för? Men vad var Adam för Isabelle? Kanske var det hans jobb att ta hand om henne? Adam skulle gärna göra vad som helst för att Isabelle skulle må bra, men han ville inte gå till rektorn om han inte var säker att det var något allvarligt på gång. Kanske var det bara GET-nerver ändå. Även om allt Adam sett innan bara hade varit stress, så hade han skäl att bli riktigt orolig när han tyckte sig se Isabelle smyga in i växthus fyra efter lektionen i örtlära den sista tisdagen i november. "Isabelle! Det är farligt där inne!" Dylan och Adam gick in i växthuset med trollstavarna dragna. De såg inte Isabelle någonstans. "Isabelle!", ropade Dylan. "Är du där?" De fick inget svar. De båda unga männen letade runt en stund innan de gav sig med tanken att Adam måste ha sett fel. --- Adam hade inte sett fel. Jag var inne i växthus fyra, och jag tänkte döda den gröna mamban. Jag hade tänkt spara den ingrediensen till sist, men fick ett infall när jag stod utanför växthuset. Det är klart att mitt hjärta bankade extra hårt av rädsla, men det var som att min målmedvetenhet och min önskan att lyckas överskuggade allt som liknade rädsla. Alla blad (och också ett flertal grenar) var gröna i växthus fyra, och jag visste att också ormen skulle vara grön, så jag beredde mig på att få leta länge. Det behövde jag däremot inte göra. Jag gick genom snåren i växthuset med trollstaven dragen och kände plötsligt hur jag fick en gren i ansiktet. En mjuk, läderartad gren. Här har du fått den första händelsen där Alicia får skulden för vad jag har gjort. Det kanske är det jag vill berätta med alltihop. Jag kanske inte vill komma fram till att jag inte har gjort något, utan att hon inte har det. Det är inte rättvist att hon ska anklagas för något som hon inte gjort. Det är inte rättvist att någon ska det. Jag vet att jag kanske inte får stanna på Hogwarts efter det här, och jag förstår om det inte blir så. Jag vill bara inte att någon annan ska få skulden för allt jag gjort. Det är trots allt jag som har gjort det och ingen annan. 21 maj, 2014 21:42 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen