The Beauty and the Womanizer

Jack la handen på hennes axel igen. "Det är lugnt...Det kommer nog tillsist". Han tänkte lämna henne ifred ett tag. Så han gick iväg och tog sitt svärd igen och fortsatte träna.

Senida stod kvar där han lämnat henne, hon knäppte sina händer men höjde faktiskt blicken för att se alla träna. Det var som om något bråkade inom henne, ropade på att få komma ut inte vara den stela flicka som man såg här.

Jack började träna mot en annan man, svärden klingade och svetten glänste på männen. Han kastade då och då blickar på Senida, hur skulel han göra med henen?

Senida såg tyst fram och märkte inte mannen som kom bakom henne. En adelsman, en av ladyns vänner som kunde ta vad han ville av de särlingar hon ägde. Det syntes vad han ville och än hade hon inte märkt honom, den bara vidjan, bröstens rundning och ja hela hon var väl lockande.

Jack såg mot Senida igen och märkte då mannen. Han stelnade till och då fick mannen han slogs mot chansen och skar upp en del av hans axel.
Jack svor till och tog sig fram till Seinda och adelsmannen. Han såg med smalnade ögon på honom, han kände på sig att Senida kanske inte riktigt var redo än.

"Du gjorde dig illa." sa Senida och det var faktiskt hennes första egna reaktion här och hon sträckte fram handen mot honom. Då kom adelsmannen fram la sin hand om hennes midja. Senida reagerade med rädsla och självförsvar då hon inte varit beredd på det. Hon tar tag i mannens arm om hennes midja vrider om den innan hon i nästa sekund får ner honom på marken. Då släpper hon honom genast.
"Förlåt" får hon förskräckt fram.

Jack ryckte på axlarna. "Det är en skråma" sa han även om blodet rann från hans axel. Då adelsmannen trots allt kom fram tänkte Jack nästan slå till honom men Senida hann före. Han såg på henne imponerat och skrattade lätt. "Nu vet jag lite vad din förmåga är i alla fall".

Senida stirrade skrämt på mannen, sedan på Jack och sina händer. Vad hade hon gjort? Hon började darra kraftigt, förstod inte vad han enade, varför han var glad och sprang därifrån mot skogen. Allt var så förvirrande och att hon gjorde något på egenhand med utan att få lov av någon.

Jack såg ner på adelsmannen och sedan på Senida som nu sprang iväg. Han drog åt sig sin skjorta och började springa efter. "Senida" ropade han och försökte komam ikapp henne.

Senida kom in i skogen sprang en bit innan hon föll på en rot, ovan som hon var i att springa och röra sig. Hon kryper ihop i fosterställning och låter tårarna rinna, inte för att hon slagit upp knäet utan för allt annat här.