Prs(Jessica Tonks)

Marie försökte ta sig loss. Hon spärrade upp ögonen då hon kände mannens händer och såg panikslagen ut. "Släpp mig! Jag ber!". Mannen bara skrattade och fick med henne ut genom.dörren. Han försvann snabbt in i folkmassan med henne. "Jag ska ja kul med dig".

Nithya morrade argt och tog tag i närmaste sak - som visade sig vara en tavla. Hon sprang efter mannen det snabbaste hon kunde med tavlan i högsta hugg och röt monstruöst åt varenda en som vågade komma i hennes väg.

Mannen drog med Marie och stannade tillslut och tryckte henne mot en vägg. Hon sparkade och försökte komma loss, men han tryckte hårt till om hennes armar och tryckte sina läppar mot hennes. Marie lyckades vrida bort och högg sedan med tänderna mot hans öra. Mannen vrålade av smärta och slog hårt till henne i ansiktet.
Marie vacklade till och allt flimrade till för henne. Mannen slog till henne igen innan han åter tryckte henne mot väggen. Nu kände hon hur blodet rann från hennes läpp.

Nithya började springa då hon inte längre såg Marie. "Helvete!" svor hon tyst pg började springa åt ett håll hon trodde kunde vara rätt. Ju längre bort hon sprang desto mer öde blev korridorerna. Men så hördes vrål och ett >>Smack<<, och Nithya förstod att hon kommit rätt. Hon klampade högljutt fram till de två figurerna som stod längst bort i korridorerna med tavlan i högsta hugg.

Marie försökte ta sigg loss igen men mannen var nu arg och tog tag i hennes huvud och dunkade det i vägen. Marie föll till marken avsvimmad och mannen sprang iväg då han såg Nithya. Marie låg kvar med blod rinnandes från huvudet.

Nithya kastade ilsket tavlan mot Rohhs huvud. Den prickade lite på sidan men Nithya kunde till sin belåtenhet höra ett smärtfyllt stön innan han försvann bakom hörnet. Nithya sprang fram till Marie. Först skakade hon henne lite lätt och ropade hennes namn. Då det stod klart att Marie var medvetslös bar Nithya henne genast till läkare. Marie fick sina sår sydda och renade. Nithya såg på och höll Maries hand under hela processen. Snart var hon dock tvungen att gå. Sömnmedlet som doktorn sprutar in i Maries mun som för att försäkra sig om att Marie inte skulle känna något hade börjat ta slut. Innan Nithya gick kysste hon Marie på pannan i en gest som visade respekt och vrödnad. Typsik hälsning mellan kvinnorna i armen. Så försvann Nithya ut ur sjukstugan.

Marie vaknade en stund senare. Hon satte sig stönande upp och doktorn kom fram. Han förklarade vad som hade hänt och hon nickade bara och tackade för hjälpen. Hon tog sig upp från sängen och började ta sig ut ur rummet, ur slottet. Hon tänkte ta sig hem innan något mer hände, och om hon såg Nithya skulle hon tacka henne.
Tillslut var hon utanför slottet och snart vid baren, hennes far var inte där än, inga gäster heller. Marie sjönk ner på en stol och kände vid sitt huvud där läkaren sytt. Hon tänkte återgälda Nithya på något sätt, men hur?

"Höger! Snabbare! Vrid åt vänster Nithya!"
Nithya morrade ilsket åt Eliahs uppmuntrande röst där han stod med armen om en annan kvinna och sade åt Nithya hur hon skulle hantera sitt svärd. Hon lyckades snart få ner Ürbans svärd. "Bravo, nu kan du-" började Eliah men tystnade tvärt då Nithya med ett ilsket fräsande svingade svärdet mot honom. "Du ska inte säga till mig vad jag ska göra!" väste hon och blängde ilsket upp på honom. Hon körde ner svärdet i marken och drog bort sin häst svans från axeln medan hon hämtade andan. Så vände hon sig mot ett leende mot den nya kvinnan. "Akta dig för Eliah, han lämnar dig så fort han ser någon annan!" sade hon med förståelse i rösten. Kvinnan drog sig genast bott från Eliah, som blängde på Nithya. Hon skrattade retsamt; "Man leker inte med såna som mig Eliah, der borde du veta. Nåja. Någon som vill fäktas?"

(Jag gör ett litet hopp hoppas det är okej x))

Dagarna gick och såret läkte i Maries huvud. HOn hade dock inte varit ute något mer då det varit fullt med gäster hela tiden i baren. Men äntligen hade hon lite ledig tid. Innan hon gick ut stoppade ett litet paket i sin ficka, hon skulle ge det till Nithya som tack för hennes hjälp. I det var det ett litet halsband, en vacker liten sak som föreställde en drake även om man inte såg det så lätt.
Hon gick ut och såg sig om hela tiden på jakt efter Nithya.

(Ofc)

Dagarna som passerade var endast träning för Nithya. Ibland med Eliah, ibland med Rogh och ibland med Rickard. Och ett par andra. På kvällarna serverade hon eller roade adelsmännen om så behövdes, inget hon tyckte om direkt.
Dagen till ära var Nithya i stallet och fixade med hästarna. Sent på kvällen skulle tredje kompaniet ge sig av för en kortare resa mot gråvargsskogen. Hon skulle vara borta minst ett par månader. Hon suckade för sig själv och kom på sig själv med att undra vart Marie höll hus.