David och Ella Potter (Marodörernas tid)

Omg helt otroligt spännande, skumt att de behärskar mext...
Gaah älskar det måste ha mer 83

---

16 mar, 2014 12:58

Graciaas! ♥

Nu har jag nyss kommit hem och tänkte ta och landa lite, men när jag fått upp datorn och någon kommenterat!
Dååååå ni! ♥

22 mar, 2014 16:54

Y A Y *kommenterar* ♥

---

22 mar, 2014 17:54

Äntligen!!! ♥ skriv skriv skriv!!

---

***Don't tickle a sleeping dragon***

22 mar, 2014 17:56

22 mar, 2014 17:59

*bevakar*
MER!!!!!

---

22 mar, 2014 19:16

Awesome! ♥ Friggin löööööööööv it!

---

22 mar, 2014 20:02

_{Skrivet av Freddelito:}
Y A Y *kommenterar* ♥

_{Skrivet av liljan:}
*bevakar*
MER!!!!!

_{Skrivet av Borttagen:}
Mer nu!

_{Skrivet av Inez*Malfoy:}
Äntligen!!! ♥ skriv skriv skriv!!

TAAAAACK!
Här kommer meraaaa! ♥

Kap. 10

David

-Gaaah! Jag är helt död, skek jag när Remus skakade liv i mig en dag efter vårt märkliga besök i den där mörka, kalla grottgången.
Denna natten hade mardrömmen nästan varit värre än föregående natts. Då hade jag drömt att den där kvinnan var en vilie.
Den hemska drömmen hade börjat med att Ella avsiktligt retat upp den vilieliknande kvinnan och därefter hade kvinnan som Ella i efterhand hade berättat hette Caitlyn gett de varsin plågsam död.
Hon hade låtit sina män tortera de med hemska förvridna redskap av någon stenhårt ståligt material.
Bara att vidröra det hade fått honom att vrida sig i hårda plågor. Han kunde fortfarande inte förstå hur det kunde göra så ont i en dröm.
Denna natt kom han inte ens ihåg vad han drömt han mindes bara vassa klor som sakta rispat upp hans armar och sedan stuckit ett blödande hål i bröstet på honom.
Efter Davids ofrivilliga utrop höjde Remus ena ögonbrynet åt honom.
-Ursäkta? sa han undrande. Jag hörde steg i trappan utanför sovsalen och Ella kom in.
-Strunta i honom, Remus, sa hon.
Hon hade nog förstått att varit nära att berätta om Caitlyn.
Någonting som kvinnan själv strängt förbjudit.
-David, kom igen, du kan inte missa lektionerna bara för att du fick någon löjlig qudditchskada, fortsatte Ella och gick fram till mig.
-Vi måste hålla det för oss själva, David, väste hon genom mungipan. Ingen får veta, ok?
David nickade, aningen förstrött men
Ändå tydligt.
Han själv hade visserligen inte pratat med Caitlyn, han hade varit ur förstånd för någonting sånt men han kunde inte förstå varför Ella hade sådant förtroende för henne.
Han själv började i alla fall sakta men säkert känna att han snart skulle explodera om han inte fick berätta för någon.
Snarast.



Hoppas ni gillade det, det blev någonting skumt datan på slutet så det kunde inte bli längre än så

Ses snart! ♥

22 mar, 2014 20:05

Detta inlägg ändrades senast 2014-03-23 kl. 18:13
Antal ändringar: 3

22 mar, 2014 20:37

Var J det någon speciell som kom på namnet Caitlyn kanske? g

---

22 mar, 2014 20:41