(ORP) Hide, run, survive

Marbel
Jag skriker rakt ut och sjunker snyftande ihop på marken. Kniven faller skramlande till marken. Jag känner något varmt och vått längs båda händerna och smärtan får det att susa i huvudet, jag kan inte tänka utan gnyr bara, smärtan kommer i intervaller och jag hinner knappt hämta andan innan smärtan överväldigar mig igen, och det skulle svartnat för ögonen om det inte redan vore så mörkt. Och så är smärtan för mycket för min hjärna, den söker febrilt efter lösningar men hittar ingen, och tillslut stänger den helt enkelt av sig. Jag förlorar medvetandet.

Ellie:
Kalla droppar faller ner på min kind. Vill inte vara här.. Vill inte.. Vill inte...

Marbel
Jag vill inte vakna, vill inte, vill inte... Men självklart vaknar jag, och det är precis som när man faller och i det ögonblicket man är i luften vet man att det här kommer att göra ont. I en millisekund vet jag bara att jag snart kommer att få utstå otroligt mycket smärta, och sen kommer känseln tillbaka och f*n vad ont det gör, men nu är det det ändå kontrollbart. Jag river av bitar av min skjorta och lindar runt händerna. Svär till.
- Vad var det där bra för? Jag vänder mig mot tjejen som kastat iväg min kniv, för så mycket minns jag. Min älskade kniv.

Olivia:
Jag stirrar in i flickans ögon, men säger inget. Nervositeten smyger sig längs ryggen, och jag tittar snabbt bort.

Marbel
Jag suckar djupt.
- Du, jag är inte farlig. Men det var jävligt onödigt att kasta bort den där, jag behövde den. Anstränger mig för att hålla mig lugn, ilskan sjuder inom mig men jag får inte bråka mer nu. Lugn. Lugn!

Olivia:
"Öhm... Fö..Förlåt...", stammar jag och tittar på henne igen. Ska jag hämta kniven? Ska jag strunta i det och sitta kvar?

Ellie:
"Amen va f*n! Det var du som hotade mig, hota inte henne heller", fräser jag, undrar vart allt mitt mod kommer ifrån? Antagligen Cate..

Olivia:
Jag är precis på väg att resa mig upp för att hämta kniven, när jag hör Ellies klara stämma, och sätter mig genast.

Marbel
Jag suckar återigen, reser mig upp och skriker till när min handflata tar i golvet. Börjar treva mig fram i mörkret, mina ögon har börjat vänja sig och jag stöter emot något. En trappa.
- Hallå, häråt!

Ellie:
Håller tajt om Cates hand. Går misstänksamt efter tjejen som hotat mig med kniven.