PRS

Jag stannade upp och vinkade åt Mimmi och plötsligt låg jag på marken.
"Ha!" sa Leo stolt och visade upp sina muskler. Jag himlade med ögonen och reste mig upp och ignorerade hans utsträckta hand. Jag gick mot skåpen och tog fram mobilen och ringde mamma. Hon svarade efter tre signaler och jag hörde Linus skratta i bakgrunden.
"Hej?" frågade hon i luren.
"Hej mamma" sa jag och gick en bit bort från killarna.
"Åh, Rosie. Morfar är här och leker lite med Linus bara" sa hon och jag hörde hur hon stängde en dörr, antagligen gick hon en bit bort.
"Och.. Pappa?" frågade jag och hon suckade.
"Han är hos grannen" sa hon och muttrade något för sig själv.
"Okej.. Men när ska jag hem?" frågade jag och hon var tyst en stund.
"Pappa kanske inte kommer hem förrän sent ikväll och i så fall måste jag ut och göra en sak. Då måste du vakta Linus" sa mamma. Jag svalde hårt, vad skulle hon göra? Skulle hon åka till polisen och berätta om vad pappa gjort häromkvällen? Jag gick mot Mateo och drog med honom en bit bort, sedan sa jag hej då till mamma.
"Vad?" frågade han och satte sig vid stolarna vid ingången.
"Kan man få fängelse för att man har varit full?" frågade jag och han ryckte på axlarna.
"Jag tror inte det, om man inte gjort något olagligt." sa han och jag nickade. "Vadå då?" frågade han misstänksamt.
"Inget" sa jag snabbt och reste mig. När jag ställde mig upp såg jag Leos avundsjuka blick vila på mig. Jag tog genast ett raskt steg mot Mateo igen.
"Öh, tack Mateo för att du förklarade matteläxan." sa jag lite överdrivet högt. Jag ville absolut inte att någon skulle få reda på det om min pappa. Jag tog tag i Mateos arm och vände mig mot honom.
"Säg inget till någon" sa jag och tittade på de andra som hade återvänt till att träna. "Men min mamma och pappa bråkar om att pappa varit på puben." sa jag och han nickade.

Till mat blev det köttfärssås och makaroner eftersom att spagettin hade tagit slut.
Vi pratade mycket om lite vad som helst och när jag var klar la jag ner min tallrik i diskmaskinen och gick in på mitt rum. Jag bytte om till en svart pyjamas och tog fram min mobil. Jag kollade på mina sms, Mila hade messat.
*Kom ihåg ditt löfte* stod det och jag himlade med ögonen och la mobilen på mitt nattbord.
Det knackade på dörren och min mamma kom in. Hon stängde dörren efter sig och log mot mig när hon satte sig på sängkanten.
"Är du orolig över något?" frågade hon och jag tittade förvånat på henne. "Man ser det i dina ögon gumman." log hon och jag ryckte på axlarna och satte mig upp på sängen.
"Nja, inte direkt." svarade jag och hon nickade.
"Hur går det med basketen?" frågade hon och jag var tyst, för länge. "Är det det du är orolig för?" frågade hon och jag suckade.
"Jag är inte orolig." sa jag sakta. "Vi har en match på måndag, det är bara det." svarade jag och hon nickade.
"Och det har inte kommit någon ny kille sedan jag varit borta?" log hon och jag log svagt och ryckte på axlarna.
"Inte om du inte mött Erik" sa jag och hon sken upp.
"Är det din nya pojkvän?" log hon och jag rodnade lätt men skakade ärligt på huvudet.
"Nej, bara en ny kille i dojon. Han har också svart bälte" sa jag.
"Hur är han?" frågade hon och jag höjde på ögonbrynen. "Personlighet? Intressen?" sa hon och jag skrattade till.
"Han är rätt annorlunda, sin egna stil liksom." sa jag och hon nickade.
"Hur ser han ut då? Hårfärg, ögonfärg, lång, kort, äldre, yngre?" frågade hon och jag himlade med ögonen. "Förlåt gumman, men du vet, jag har varit borta ifrån dig i två år. Jag måste få veta vilka som kommer in i ditt liv." sa hon och jag nickade sakta.
"Han har mörkblått hår, bruna ögon, rätt lång och lika gammal som mig" sa jag sakta och hon nickade med ett leende.
"Jag måste få träffa dina vänner igen någon gång" log hon och jag nickade. "Så du har helt glömt bort William?" frågade hon och jag ryckte till.
"va?" frågade jag korkat och tittade på henne.
"Förra gången jag träffade dig verkade du ha känslor för hono..."
"Det är inget med honom mamma." sa jag och hon suckade.
"Hur är det med Rosie?" frågade hon och jag log.
"Lika bra som vanligt" log jag och hon nickade med ett leende på läpparna.
"Det låter bra" sa hon och rufsade mig i håret. Hon gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter sig.
Jag tog upp min mobil och gick in på instagram. Jag tittade på de i dojons profiler och såg sedan att Mateo hade lagt ut massa bilder.
Jag suckade och vände mig upp på mage i sängen. Jag gick ut från instagram och ringde upp Rosie.
"Hej?" hörde jag henne säga i andra änden.
"Yooo" sa jag och jag hörde de andra slås i bakgrunden.
Jag hörde hur någon ramlade i marken. "vad fan var det?" frågade jag och hon skrattade till.
"Bara Dylan som ramlade." sa hon och jag nickade.
"För jag prata med Mateo?" frågade jag.
"Ööh... visst, varför ringde du inte på hans mobil?" frågade hon.
"Han skulle inte svara." sa jag och hon skrattade till och sa till Mateo.
"Yoo, Mimm"
"Shut up." sa jag bara. "Du har precis startat ett nytt spel Mateo. Du kommer bli så mosad imorgon" sa jag och log för mig själv. Alex kom in i mitt rum och la en skål med vindruvor framför mig och log.
"Nu när jag är hemma så ska jag se till så att ni ungar får i er mer frukt" citerade Alex min mamma och jag rynkade på ögonbrynen när han gick ut ur mitt rum och stängde dörren.
"Vem var det?" frågade Mateo med ett skratt och jag fnös till.
"Det är inte det som är viktigt Mateo" sa jag och stoppade in en vindruva i munnen. "Jag kommer hämnas" sa jag med ett leende.
"Men för vad?" frågade han och jag stönade.
"För att du är en stalker." svarade jag kort. "Får jag prata med Rosie igen?" frågade jag.
"Me..." började han men Rosie tog mobilen ifrån honom.
"Hej Mimmi" sa hon.
"Hej Rosie." log jag och stoppade in en till vindruva i munnen.
"Något speciellt?" frågade hon.
"Min mamma har kommit hem" sa jag enkelt.
"Va, allvarligt?" frågade hon rätt glatt.
"Jaa, men hon kommer bara stanna i en vecka" sa jag och ryckte på axlarna.
"Var det därför du stack?" frågade hon och jag stoppade in en till druva i munnen.
"Japp, kan du hälsa Rudy det?" frågade jag och tuggade på druvan.
"Ja, klart jag kan" sa hon och vi sa hejdå och la på.

Jag stängde av mobilen och gick mot Rudy.
"Mimmi gick hem för att hennes mamma precis kommit hem från Australien." sa jag och han nickade förvånat.
"Jaså? Vad kul för henne" log han och gick mot de andra och klappade händerna för att få deras uppmärksamhet.
"Okej, ställ upp er" sa han och ställde sig framför oss för att börja med träningen.

~

När vi var klara gick jag in i omklädningsrummet och började klä av mig. Sedan gick jag mot en dusch och duschade håret och kroppen. När jag var klar klädde jag på mig och torkade håret. Sedan satte jag upp håret i en tofs och tog på mig mina Converse. Jag la på mascara och lite puder och gick sedan ut.
"Jag sticker!" ropade jag och Rudy vinkade till mig.

Jag stoppade in en vindruva i munnen och tänkte på basket matchen imorgon.
Som tur var skulle vi inte spela för hela skolan, utan det var bara träning.
Jag ställde skålen med vindruvor på nattbordet och hoppade upp från sängen.
Jag gick ut ur mitt rum och in i vardagsrummet.
"Vad gör ni?" frågade jag och tittade på mamma och pappa som satt i soffan och tittade på en film.
"Eh, det är en ny klassiker. Kom och sätt dig" sa min mamma och slog löst på platsen bredvid sig.
"Nej, det är lugnt. Jag måste gå och lägga mig, det är ju match imorgon" sa jag och mamma och pappa nickade.
"Vill du att vi ska komma och kolla?" frågade pappa och tittade upp från filmen.
"Nej, rektorn filmar allting, ni kommer få den i alla fall." sa jag och ryckte på axlarna. "Godnatt" sa jag och de vinkade åt mig. Jag gick in till badrummet och tvättade ansiktet noggrant med tvål och vatten. Sedan borstade jag tänderna och gick in till mitt rum. Jag släkte lampan i taket och slängde mig i sängen. Jag la mobilen på laddning och släkte sänglampan.

-

"Mimmi, dags att gå upp" hörde jag en kvinnas röst säga. Jag öppnade stelt ögonlocken och fick syn på mamma som satt på sängkanten. "Sovit gott?" frågade hon och jag nickade.
"Ja, det har jag väl." log jag och hon nickade med ett leende. Hon gick ut ur mitt rum och stängde dörren. Jag ställde mig upp och gick till garderoben. Jag gäspade tungt när jag tog fram ett par kläder.
När jag klätt på mig gick jag ut i köket och tog en macka.
"Du måste skynda dig nu gumman" sa min mamma och jag tittade på klockan, fan bussen gick om 3 minuter. Jag tog mackan i handen och sprang till badrummet, som naturligtvis var upptagen. Jag dunkade på dörren.
"Alex skynda dig, jag missar bussen!" ropade jag och han slog till med handen inifrån.
"Som att jag bryr mig" muttrade han men öppnade dörren och jag började genast borsta tänderna. När jag gjort det gick jag till hallen med mackan i munnen och satte på mig mina skor. Jag tittade upp på klockan och såg att den redan hade gått. Jag gick tröttsamt ut ur huset med väskan över axeln och började springa till skolan medan jag åt upp mackan.

När jag kom hem var morfar fortfarande med Linus och mamma och pappa satt i köket. De verkade inte märka att jag kommit in för de fortsatte prata. Jag hostade lite för att de skulle höra mig och de tittade upp. Pappas ögon var glansiga och mamma såg ledsen ut.
"Ehm.. Stör jag?" frågade jag medans jag tog av mig skorna och gick in i köket för att hämta en mandarin.
"Nej, självklart inte" sa pappa men mamma avbröt honom.
"Bernard, hon måste åtminstone få reda på det." sa mamma bestämt. Pappa suckade och drog ut stolen bredvid sig. Jag tittade oförstående på de och satte mig ner.
"Vad är det?" frågade jag och tittade på de båda två.
"Jo, jag och din pappa har bestämt oss för att ta en liten paus" sa mamma tyst och pappa nickade instämmande.
"Va? Varför?" frågade jag och kände hur magen knöt ihop sig. Var det på grund av att pappa hade varit på puben så mycket?
"Det kommer inte att vara för alltid, Mary Rose" sa morfar som plötsligt stod i ingången till köket. Alla tre tittade upp på honom och han log mot mig och satte sig bredvid mamma. Han la sin hand över hennes och log lugnt mot oss.
"Eller hur Linda?" sa han och tittade på mamma. Hon nickade, knappt märkbart, men han nöjde sig med det. Pappa suckade och vände sig mot mig.
"Gumman, jag vet att det här är ett svårt beslut för dig, men vi måste fråga" började pappa och la sin hand på min axel. "Vill du bo hos mig eller mamma?" frågade han och jag stirrade på de. Trodde de verkligen att jag tänkte välja mellan mina föräldrar?
"Om du vill bo med mamma, får hon bo kvar här i huset, så får jag flytta till en lägenhet. Du får bestämma vem du vill bo med." sa han lugnt. Jag tittade från mamma till pappa. Sedan på morfar. Han såg sorgsen ut men försökte dölja det.
"Jag..." stammade jag men fick inte fram något svar. Jag gillade mitt hus, mitt rum och vår tomt, så varför skulle jag vilja flytta? Men samtidigt så ville jag inte att pappa skulle känna sig ensam. Linus skulle bo hos mamma eftersom han fortfarande var så liten och behövde henne. Men jag fick välja. Jag svalde hårt och såg på de alla tre.
"Jag vet inte" sa jag och de nickade.
"Vi förväntade oss inte det heller" sa pappa och nickade förstående mot mig. "Men jag flyttar om en vecka och om du då inte har bestämt dig, får du bo här med mamma. Men det kommer att finnas ett gästrum hos mig som både du och Linus får använda om ni vill hälsa på och sova över" sa han och jag nickade.
"Gå och lägg dig nu, älskling" sa mamma som hade suttit tyst ett tag. En tår rann nerför hennes kind när jag gick uppför trappan och in i mitt rum. Jag bytte om till pyjamas och gick och la mig.

~

Pip pip pip!
Jag vaknade av att min väckarklocka tjöt för fullt. Dags att gå upp, tänkte jag medan jag satte mig upp i sängen. Jag bäddade snabbt och gick sedan mot garderoben. Jag tog på mig ett par shorts, svarta knästrumpor och en grå tröja och gick sedan in i badrummet och borstade tänderna. Sedan tog jag på mig ett halsband och sminkade mig och borstade igenom håret och satte upp det i en tofs. Håret var lite lockigt från duschen igår kväll. Sedan gick jag ner och åt lite frukost. Mamma satt vid bordet och försökte få Linus att äta sin macka och pappa hade redan gått.
"Sovit gott?" frågade hon mig och jag nickade sakta. Sedan gick jag ut i hallen och tog på mig skor och drog min väska över axeln och gick sedan mot bussen.

Både kläderna, halsbandet och väskan

När jag kom fram märkte jag att bussen inte hade kommit ännu så jag gick in till skolan och la in min väska i skåpet och stoppade ner mobilen i bakfickan. Sedan tog jag basketkläderna och väntade på Rosie och de andra.
Efter en liten stund kom Rosie, Leo och Erik in.
"Hej" sa jag och log svagt.
"Hej" log Rosie och vinkade.
"Jag kan inte prata så länge men kommer ni och ser på matchen?" frågade jag och de tittade på mig.
"Är den idag?" frågade Leo och höjde på ögonbrynen.
"Ja, det är den" svarade jag. "Ni får skola den sista timmen och komma och kolla om ni vill" sa jag och Erik flinade.
"vad som helst för att slippa lektion" sa han och la händerna i fickorna.
"Vi ses." sa jag och vinkade till dom och skyndade mig mot omklädningsrummet. Jag satte på mig basketkläderna och knöt skorna hårt.
Jag sprang till idrottshallen och fick en basketboll av vår tränare. Vi började att värma upp sedan körde vi flera matcher i laget.
Den sista timmen idag skulle vara mot en annan skola.
Vid lunch tiden klappade vår tränare med händerna.
"Okej hörrni. Gå till kafeterian, ta något och ät och sedan kommer ni tillbaka hit." sa hon och vi nickade. "Ni hinner inte byta om" sa hon till några flickor som var på väg till omklädningsrummet.
Jag gick till kafeterian med Rebecka och Lovisa som snackade oavbrutet om matchen. Jag himlade med ögonen och satte mig vid ett ut av matborden bredvid dom.
Rosie och de andra hade inte fått lunch en så jag hade inget annat val.
"Yoo Mimmi" sa Erik som kom ut från sitt klassrum.
"Slutar ni lektionen nu?" frågade jag och Erik skakade på huvudet med ett flin.
"Nej, jag var för stökig för vikarien." sa han och jag nickade sakta.
"Okej, men jag har bråttom." sa jag och när jag skulle gå förbi honom snubblade jag.
Jag märkte helt plötsligt hur nära jag och Erik stod... och märkte att våra munnar möttes.
Jag spärrade upp ögonen och ställde mig rakt igen.
"Hejdå.." stammade jag men han bara log. Jag skyndade mig tillbaks till idrottshallen och kände hur mina kinder brändes.

Ingen hade kommit än, vilket var konstigt. Busshållplatser brukar alltid vara fulla vid åtta på morgonen. Eller vänta... Jag tittade på klockan och insåg att den bara var kvart i. Det var dimmigt och jag tyckte mig se en skugga av en man längre bort. Jag satte mig ner i det våta gräset och tog upp benen och kramade de. Tänk om han tänkte kidnappa mig? Men innan jag hade hunnit göra något hörde jag fotsteg bakom mig. Jag ställde mig snabbt upp och vände mig om, förskräckt tittade jag på killen som stod där. Leo.
"Åh herre gud, din lilla jävel, du skrämde mig" hasplade jag ur mig och kastade mig i hans famn. Jag frös så jag skakade och han la försiktigt, och antagligen förvirrat, armarna om mig.
"Rosie?" frågade han och tittade ner på mig (Han var några centimeter längre).
"Det stod en man där borta, i skuggorna" sa jag och tryckte ansiktet mot hans bröst.
"Roe, det är bara en skylt som det står "STOPP" på" sa han enkelt och jag vände mig om. Som han sagt, så var det bara en skylt... Jag släppte snabbt taget och ställde mig ordentligt.
"Öehm... Oj" sa jag snabbt och drog tröjan över händerna. Och Leo såg det såklart och eftersom han är så omtänksam tog han av sig sin munkjacka och la den över mina axlar. Jag rodnade lätt och log mot honom. Jag skulle precis säga tack när Grace dök upp.
"Leo!" skrek hon med sin fjantiga röst. Sedan tittade hon på mig och såg att jag hade hans tröja.
"Åh, tack så mycket" sa hon bara och tog den ur min famn. Hon drog den över sig och tog hans hand. Nu får det fan vara nog. Jag tog ett steg mot Grace och hon log oskyldigt mot mig.
"Vad är det Rosie? Är det något mellan dig och Leo? Gör jag dig kanske lite.." började hon och kysste Leos kind. "Avundsjuk" avslutade hon. Jag log ironiskt mot henne och drog av henne tröjan.
"Kanske" sa jag och slog till henne, mitt på näsan. Hon flämtade förtvivlat till och sprang iväg så långt hennes höga klackar bar henne. När hon var borta började både Leo och jag skratta, men sedan blev han allvarlig.
"Så, du blev avundjsuk?" frågade han och jag himlade med ögonen.
"Men kom igen, jag blev bara arg för att hon tog min, eller ja, din tröja" ljög jag och han flinade.

~

Jag satt vid bänken och bara väntade på att Mimmis match skulle börja så att jag slapp lektionen. Plötsligt så reste sig alla och jag fattade att det var dags. Jag gick snabbt mot gympasalen och mötte Grace på vägen. Hon gav mig en mördande blick och struttade sedan vidare mot sina 'populära' vänner. Jag suckade och satte mig ner bredvid Dylan, Mateo och Erik. Leo hade inte kommit än, men jag sparade en plats åt honom. För säkerhets skull, liksom...

Jag skrek till och hoppade upp från läktaren.
"Mali, jag ska döda dig!" skrek jag och sprang mot Mali som hoppade undan.
"Jaså, lilla kattungen, ska du det?" flinade hon. Varför tror alla att jag inte kan slåss utanför karaten?
"Jag har gått på karate i tre år och har svart bälte i både det och taekwondo" morrade jag och gick långsamt närmare henne, som ett lejon som är ute efter ett byte.
Men just när jag skulle kasta mig över henne, så tog någon tag runt min midja. Innan jag hann reagera så hade Mateo dragit mig längre bort, men han klarade inte av att hålla i mig. Jag rusade fram mot Mimmi, eftersom Mali hade sprungit iväg, och satte mig ner bredvid henne. Dylan höll hennes huvud högt och Erik satt bredvid och pillade nervöst med hennes hår. Jag himlade med ögonen och kände en arm runt mina axlar.
"Ta det lugnt." sa Leo och tog Mimmis hand och hjälpte henne upp. Mateo och Leo, som är de starkaste och man bortser från Erik. Faktiskt så är alla utom Dylan starka. Men i alla fall så stöttade de henne fram till en stol som de satte henne på.
"Mitt öga!" stönade Mimmi och jag sprang snabbt och hämtade en utav lagets handdukar och blötte den med vatten. Jag la den mot hennes öga och såg förfärat hur handduken blev ljust rosa, av blod.