Kärlek på Hogwarts allmänt rollj

Meadow
Något väckte mig från min beundran av våran fantastiska natur, och det var inte den uppväckningen jag hade velat ha.
Professor Sprout skrek åt alla att de skulle ställa upp. Konstigt. Det kanske var en dålig dag?
Jag ställde mig i ledet, nästan sist, med samma leende på läpparna. När vi väl kom in så ställde jag mig vid Cherry, och drömde iväg helt och hållet.

[vi borde ha någon form av ordning tex att man skriver max tre sidor utan någon. Och så ändrar jag kön till kille och heter... Max öht, blir väldigt dött med en kille känns det som.]

Max

Sprout skriker och jag ser lite förvånat på henne, lite lugnt skulle hon ju kunna ta det. Jag ställer mig brevid Joel och muttrar att hon ju inte behöver vara en bitch. Fast jag tycker mycket om henne ändå. Hon är trots allt viktig för mig. Bara viktig, du vet?

(Minidjuret du har rätt, men jag vet inte hur man ska gör isådanafall,några förslag? Tack gode gud att det blev en till kille )
Meadow

De goda drömmarna om blomängar förvandlades till mardrömmar och det enda jag såg runt mig var vatten. Bara vatten. Vatten. Vatten. Jag tog ett ljupt andetag men kunde inte andas, det kom bara vatten, min rädsla hade fyllt mina lungor och jag skrek..

-Ms Dawn, är ni okej? Frågade Proffessor Sprout med sin normala, skrovliga röst.
-Ja, förlåt, jag är bara bra, sa jag med pipig röst igen. Ah gud jag hatar att ljuga. Jag torkade bort svetten som hade samlats i min panna, med min tröjkant.

Amy

Jag ryckte plötsligt till när någon skrek, jag tittade nyfiket vem det var och såg att det var en tjej ur Ravenclaw som hette Meadow. Jag ställde mig på min plats igen och funderade på vad vi skulle göra, kanske plantera om någon växt...

Kan vi inte ha regeln att alla måste vänta så att två personer skriver innan en själv skriver. Tex, nyss skrev jag, men sen skrev någon annan, då måste jag vänta på att ytterligare någon skriver innan jag skriver igen.

Joel såg på tjejen som skrek hon verkade vara rädd för vatten inte konstigt han själv var ju rädd för en del saker som han inte berättat för någån av sina vänner än·

Zoë
Jag ryckte till när jag hörde ett skrik från klungan av Ravenclaw-och Hufflepuffelever. Jag trodde först att det var Professor Sprout som tänkte skälla på mig, men det var det inte. När jag såg att det var Meadow blev jag orolig. Jag hade inte ägnat henne en tanke i min stress, men nu stod hon där bland eleverna, alldeles blek och svettig. Jag sprang fram till henne och kramade om henne.
"Är du okej?" viskade jag i hennes öra. Jag brydde mig inte om att folk stirrade på oss. På mig.

Nu ändrade jag tidsform till "då-tid"

Jag suckade irriterat, himlade med ögone och såg på flickan, Dawn eller något. Hon ursäktade sig för professorn med en extremt pipig ton. Jag kunde inte hjälpa det men blev väldigt irriterad. Liksom kunde man inte få gå någon stans utan att någon försökte göra sig speciell? Jag visste att egentligen var kanske mina tanker dumma, men whatever.
Nu var ytterligare en flicka framme och kramade henne. Tjejer var verkligen söta mot varandra.
"Hoppas vi får gå hem" viskade jag till Joel, det skulle vara en tyst sådan, men hög var den faktiskt. Tyvärr. Jag hoppades att inte Sprout hade lagt märke till mig.

En tjej sprang fram till Meadow, jag kännde mig svartsjuk, jag ville också att någon skulle göra så med mig, jag fick för mig att någon kanske skulle bry sig om jag skrek. Jag öppnade munnen och skrek rakt ut, direkt när det första skriketkommit ur min strupe ångrade jag mig, alla stirrade på mig.

" värtst vad alla skriler idag " tänkte Joel