The Troubles In Paradise [SV]

Jättebra kapitel! Älskar denna ff! ♥

ASBRA!!

Hejhej igen. Tack för alla kommentarer, jag uppskattar det jätte mycket. ♥ Måste dock säga att detta är det näst sista kapitlet.

9. Everybody can’t handle the truth
Victoria
“Är du säker på att du vill göra det här?” Jag gav Kim en tveksam blick och drog bort en hårslinga från mitt ansikte. Kim nickade beslutsamt och tog min hand.
Nu skulle vi göra det. Vi skulle bli ett officiellt par. Inför hela skolan. Och alla skulle se oss. Och döma oss.
Det vändes i magen på mig när jag tänkte på det som väntade oss. Snart skulle hela skolan veta om att jag var bisexuell. Att jag var ”gay”. Och att jag gillade Kim. Rebecka skulle bli förskräckt när hon insåg det – kanske skulle det varit bättre om jag pratat med henne igår. Jag kunde inte ens föreställa mig Seths ansikte när han såg oss – han skulle antagligen bli väldigt sårad och arg.
Men jag hade lovat Kim det här, hon litade på mig. Nu var det försent för att fega ur, jag skulle göra det här. Kim ville det här, och om jag inte gjorde det skulle hon antagligen hata mig – eller värre, tro att jag inte gillade henne tillräckligt mycket.
Nervöst kliade jag mig på kinden och försökte att ta långa djupa andetag för att sakta ner mitt hjärta som höll på och sprängas i mitt bröst.
”Ta det lugnt Victoria, det kommer gå bra! Vad är det värsta som kan hända?” sa Kim i ett försök att lugna mig, men det hade snarare mottsatta effekt.
Vad det värsta som kunde hända var? Att alla hatade mig? Att alla börjad mobba mig för den jag var? Eller – det värsta – att alla började mobba Kim, och tro att det var hennes fel att jag blivit som jag var?
Jag sa inget av det till Kim förstås, hon skulle bara säga att det var löjligt. Men hon visste inte hur dömande mina vänner var egentligen, hon hade inte sett hur de behandlade folk som inte hade höga standarders – som inte var bra nog för dem.
Kim sneglade på sin armklocka och log ett stålande leende mot Kim.
”Nu är det dags, om vi inte ska komma försent till trollkonsthistoria förstås” sa hon uppmuntrande och tog tag i min arm och drog med mig mot klassrummet som professor Binns använde till historielektionerna.

När vi kom in i klassrummet satt mina vänner redan där – Rebecka och Clara satte längst fram i klassrummet på vår vanliga plats, de hade sparat en stol bredvid Rebecka till mig. Rebecka tittade upp på mig och pekade menande på stolen.
Jag vände mig tveksamt mot Kim, som såg väldigt vilsen ut. När hon fångade min blick återfick hon kontrollen över sitt ansikte och försökte se uppmuntrande ut – men misslyckades och lämnade en konstig grimas på hennes ansikte.
Hon gick med bestämda steg mot två lediga stolar längst bak i klassen, och jag följde efter henne utan att kasta ett öga på Rebecka – jag kunde redan föreställa mig hur hon såg ut och behövde inte se det.
Kim slog sig belåtet ner i en av stolarna och jag satte mig i den andra. Jag hann se Rebecka vända sig om för att ge mig en förvirrad blick innan Binns kom in i klassen genom väggen och började lektionen.

Kim
Lektionen rullade på och Binns pratade oavbrutet medans hälften av klassen halvsov och den andra delen försökte hänga med i Binns mummel och anteckna det han sa. Victoria var en av de få som antecknade, och faktiskt hängde med.
Jag hade försökt att hänga med i Binns lektioner det första året, men det hade visat sig vara förgäves. Ända gångerna man lärde sig något om historia var när man läste läxan eller gjorde grupparbete – vilket inte hände så ofta.
Den här lektionen orkade jag inte ens försöka skilja på orden som kom ut ur Binns mun – han pratade som i ett streck – inga punkter, inga kommatecken, ett streck.
Istället satt jag och drömde mig bort om hur dagen skulle se ut.
Jag och Kim skulle gå hand i hand till matsalen – vi skulle sätta oss tillsammans med Victorias vänner. Jag skulle för första gången i mitt liv få sitta i de populäras bord! Det pirrade lite i magen bara jag tänkte på det. Sedan när Sara kom till matsalen skulle hon sätta sig bredvid mig, och alla jag brydde mig om skulle vara där. Jag skulle kanske också få chansen att träffa Micke för första gången, det hade jag sett fram emot länge! Efter maten skulle Victoria gå iväg mot Slytherins sällskapsrum, och jag skulle gå mot Hufflepuffs – hon skulle kyssa mig adjö framför alla, och vi skulle bestämma träff under trädet om en halvtimme.
Victoria petade mig med pannan i armen och jag vaknade med ett ryck och återförenades med verkligheten – timmen var slut och alla hade börjat lämna klassrummet förut jag, Victoria, Sara och Victorias kompisar – de skulle säkert fråga om vi kunde göra dem sällskap till nästa lektion!
Jag förstod inte vad det var som hade oroat Victoria så mycket, allting skulle passa ihop perfekt.
Jag gick mot Sara, och hon mötte mig med ett stort leende.
”Så det här är Victoria!” sa hon glatt och vände sig mot Victoria. Förvirrat mindes jag att det var första gången Sara träffade Victoria, som min flickvän. Jag hade inte använt ordet flickvän förut, hade inte tänkt Victoria som det, men nu var det sant. Victoria var min flickvän!
Sara sträckte ivrigt ut handen mot Victoria, som tveksamt skakade den.
”Victoria” presenterade hon sig. Utan att ägna en tanke åt mig, vände hon sig sedan mot Rebecka och de andra av hennes vänner. ”Rebecka, låt mig förklara” sa hon bedjande mot Rebecka och lämnade mig ännu mer förvirrad med Sara.
Victoria gick genom klassrummet – mellan pulpeterna och stolarna som eleverna lämnat huller om buller – mot Rebecka som förstelnat framför katedern (som Binns aldrig använde).
”Vad finns det att förklara? Du gillar henne –” Rebecka pekade menande mot mig” – framför dina riktiga vänner” när Victoria inte svarade utan stannade upp med tårarna i ögonen – utan att försvara sig bestämde jag mig för att göra det åt henne.
”Victoria har inte gjort någonting fel! Om ni skulle brytt er det minsta om henne skulle hon kanske brytt sig om att berätta för er om mig, men nu gjorde hon inte det. Tycker ni inte att det kan ha något att göra med att ni är så dåliga vänner kanske?!” snäste jag ilsket mot dem.
”Berätta för oss? Om dig? Varför skulle hon..?” Rebecka verkade lika trög som Sara, och när det gick upp för Rebecka vad jag menade flämtade hon tydligt. ”MENAR DU ATT DU GILLAR HENNE? ATT DU ÄR LESBISK? HERREGUD KVINNA, DU ÄR HELT SJUK!” hon praktiskt taget skrek ut orden, och jag såg att det träffade Victoria som en pistol rakt i hjärtat.
Rebecka vände ryggen åt oss med Clara (som tyst stått bredvid Rebecka och genomborrat Victoria med en skrap blick) alldeles bakom henne och lämnade klassrummet.

Victoria
Resten av dagen var outhärdlig. Kim och jag gick igenom korridorerna med mod, och försökte vårt bästa med att visa upp stolthet – men det var väldigt svårt eftersom att alla förutom två personer (Micke och Sara) bestämt sig för att gå emot oss. Varje gång vi var på väg till någon lektion, och vi skulle skiljas åt för att gå mot varsin egen lektion och gav varandra en stödjande kram – bestämde sig någon alltid sig för att ropa något i stil med ”Uj, gay!” eller ”men sluta, vad äckligt”.
Varje gång jag hörde något ropa något nedlåtande hög det till i magen på mig. Jag stod knappt ut. Men jag kämpade vidare, fortsatte att le och gick vidare. Inte för att det var det som var det rätta att göra - hela mitt allt sa åt mig att gå fram och slå dem hårt i ansiktet eller springa in på toaletten och gråta. Nej, jag gjorde det för Kim.
Efter varje lektion möttes vi vid Stora Salen, tog varandras händer, och gick så långt vi kunde mot vår nästa lektion. Varje gång jag såg hennes bestämda, vackra ansikte var det som att andas i hennes mod, och jag blev med ens rak i ryggen och kände mig stoltare.
Men modet räckte inte så länge, och vid sista lektionen kändes det som om jag skulle bryta ut i gråt bara någon såg på mig. Jag satte tyst i ett hörn av klassrummet och försökte minnas känslan jag fick av att se Kim.

När sista lektionen för dagen var avslutad, och jag trodde att jag hade klarat det, hände något som jag varit rädd för att skulle hända.
Jag gick trött och långsamt mot mitt och Mickes träd – jag, Kim, Micke och Sara hade bestämt oss för att mötas där efter vår sista lektion. Jag var för trött för att bry mig om vad som hände runt omkring mig, och stängde ut alla elaka förolämpande röster som skrek när jag gick igenom korridorerna.
Därför hörde jag inte när någon flåsande sprang fram till mig, och drog in mig i närmaste tomma klassrum. Jag brydde mig inte om att vände mig om och kolla vem det var, jag visste redan. Jag hade vetat att det här skulle hände snart.
”Varför gör du så här?” sa personen som dragit in mig i klassrummet, och mina farhågor bevisade sig vara sanna. När jag vände mig om för att möta Seth, såg jag att han hade ilskna tårar i sina ögon. ”Vad gjorde jag som fick dig att hata mig så mycket att du var tvungen att komma på det bästa sättet att krossa mig? Varför ska du förstöra ditt liv bara för att krossa mitt?”
Chockat förstod jag att Seth trodde att gjorde allt det här på grund av honom.
”Tror du verkligen att jag skulle gå så långt att jag skulle låtsas vara lesbisk, på grund av dig? Nej Seth, du har rätt, du skulle absolut inte vara värt det besväret” sa jag och var nära att slå honom för att han var så korkad.
”Menar du att du på allvar tror att du gillar den där tjejen? I så fall är du verkligen dum i huvudet, Victoria. Och du har förstört alla chanser du har med mig, gumman, så du är helt ensam nu... Vet du vad, prata inte med mig mera. Jag tror jag har det bra utan någon lesbisk hora i mitt liv” snäste han och stampade ut ur rummet och lämnade mig förlamad.
Där brast jag. Jag hade hållit inne allting hela dagen, och nu kunde jag inte styra det längre. Så jag släppte ut det, bröt ihop. Mina knän gav vika och jag brydde mig inte om att ta emot mig själv när jag slog mot golvet.
Sedan började jag gråta. Jag grät och grät, precis som jag gråtit efter att Seth hade slagit mig – fast då hade Kim varit här. Nu var jag ensam – exakt som Seth hade sagt.

Neeeeej, gråt inte..
Seth, du är en skit.

Du skriver så bra!!!

Awsome!!

Ugh. Jag vill bara klippa av Seth hans pungkulor så han får veta hur ont det gör att säga så till Victoria. Seeeth var äääär duuu? Jag vill såg gärna leka med diiig! Vi kan leka "Klippa av saker"-lekeeen!! *galet leende*

Jag hjälper dig gärna med klippningen!

Jag blir bara så irriterad över att alla är så dumma. Dumma, korkade, trångsynta och okunniga.

NÄST SISTA KAPITLET?!
Neeej 8C
Älskar det iaf, vill inte att det ska ta slut :c men det MÅSTE bara sluta lyckligt, Kim kom till din flickvän och visa henne att hon absolut inte är ensam (fu Seth)
Gaah både vill och inte vill ha det sista kapitlet, jättebra iaf ♥

Fan.för.alla.som.retar.dem.fan.för.Seth.jävla.skit.jag.hatar.dig.

Jävla alla låt dem vara ifreeeed Seth, du är en riktig skithög!;(

asbra!♥