Rollspel för Snigelklubben

Elvira:

Jag ger henne en kylig blick tillbaka.
"Ville bara kolla om någon annan överlevde", sa jag och gjorde så luggen täckte såret.

Isabelle
"Så... Vad heter du då? Vi lär ju råkas rätt ofta eftersom planet kraschade, och det ser inte ut att kunna flygas", säger jag och kollar på planet. En person med en pilotmössa ligger bredvid. Piloten. Han ser död ut. Jag går fram till honom och tar hans handled. Försöker känna hans puls. Den finns inte där.
Ögonlocken är vidöppna och jag sluter dem. Sedan går jag tillbaka till tjejen.
"Han är död", säger jag lugnt.

Elvira:

Jag nickar.
"Elvira", svarar jag sedan.
"Du då?"

July-
Jag vaknar upp några timmar senare och många främmande ansikten kollar på mig
" är hon död?"
Säger en röst
" jag vet inte."
Svarar en annan
Jag ska börja sätta mig upp men mitt huvud värker för mycket så jag fortsätter ligga stilla med slutna ögon.

Isabelle:

"Isabelle", svarar jag. "Vad ska vi göra nu? Vi borde antagligen söka igenom planet efter fler överlevare och mat."
Jag tar fram mobilen ur fickan.
"Ingen täckning", säger jag.

jag vill gärna ha min mall på framsidan tack

Lou:
Hon satte sig spikrakt upp i flygplans stolen. Efter att nästan ha missat planet var det en lättnad när planet lyfte. Att bara få luta sig bakåt i stolen, hon hann nästan somna innan hon kände det. Det vajade till. Motorn började låta konstigt hon kände det. Hon satte sig ner, spände fast sig och tog fram luftvästen. Hon skulle precis sätta på sig den när hon insåg att hon måste varna de andra. Hon skrek. Allas blickar vändes mot henne precis som planet gav upp. Hon höll upp armarna, skyddande för huvudet och drog sedan ner personen bredvid sig för att skrika åt henne att hålla för huvudet. Men då störtade planet, rakt ner, och hon hörde när grannen slog i huvudet i stolen framför och kände handens puls ta ett tvärt stopp.

(Säg det till mandragora)
--

Elvira:
"Mm", mumlade jag och gick igenom där en dörr en gång varit.
Jag rös när jag gick förbi alla döda kroppar och in i ett nöd-skafferi.
Bönor på burk, kött, bröd, vatten, frukt. Det var det enda. Och en första hjälpen-medicin väska.

Isabelle:
Jag följer efter Elvira in i planet.
Nästan alla fönster är krossade, och jag tittar ut genom ett. En liten varelse springer mot planet. Det ser ut som en ödla med vingar.
"Du...", säger jag till Elvira, "Det är något där."
Jag går ut ur planet och till varelsen.
Detta kan inte vara sant, tänker jag.
Jag sätter mig på knä och sträcker fram handen. Draken kommer närmare och sniffar på den. Jag klappar draken och den ser nöjd ut. Försiktigt tar jag upp den. Den sätter sig på min högra axel.
"Vad söt du är", säger jag. "Du får heta Umi."

Wilma:

Jag landade med en duns på en stand. Planet hade kraschat och jag sökte mig genast om det fanns några andra överlevande.
"Hallå? Är det någon här?" Ropade jag och gick in i planet. Jag hörde några röster.
"Är det någon här?" Nästan viskade jag.

Elvira:

Jag vände mig om med ett litet pip.
Jag andades lättat ut när jag såg att det bara var en människa.