Tredje Världskriget

Nike korsar armarna och ser ner på henne.
"Okej." säger hon med sammanbitna käkar och möter med trots hennes ilskna blick.
"Saken är den att han äger fortfarande mig och jag gillar inte att ägas." säger hon lugnt och möter den hatiska blicken.
"Ägs du kanske?" frågar hon medsarkast i rösten och höjer sig över henne.

Akhiti kollar ner mot marken. Rodnar hon lite?
"Spelar ingen roll!" Säger hon ilsket. Sedan drar hon i Nikes arm så de fortsätter röra sig frammåt.

Nike höjer förvånat ögonbrynet och ser på henne men följer utan protester med.
"Så de äger dig?" sa hon med lägre röst och ser på henne.
"Varför är du kvar här?" Nike förstod det inte, hon skulle rymma direkt.

Akhiti vänder sig kraftig.
"Vad tror du hände med dig under den där månaden?" Snäste hon och fortsatte sedan dra med Nike. De skulle till Akhitis rum.

Nike möter hennes blick, "Inte vet jag." sa on och lät oberörd men hon rös till. Vad hade hänt? Något som det inte gick att rymma eller vad? Hon ville inte leva här, nej aldrig även om det betydde att de botat henne och hon fick mat och värme.

"Precis." Mumlar hon oberört och de kommer fram till Akhitis rum.
Hon kollar in och märker något.
"Varför är det en till säng i mitt rum?" Muttrar hon ilsket. Mycket riktigt, nu står det en säng på två sidor om fönstret längst in med ett nattdkusbord i mitten.
Om man nu går in på detaljer i rummet är det hireoglyfer på väggarna, en stor garderob som liknar en sarkofag och en brun trähylla. Annars är det inte så mycket i rummet.

"Det är inget svar." svarar Nike och rycker från sig armen som hon håller fast och ser sig om.
"Min säng kanske?" sa hon en aningen roat och ser sig om.
"Gillar du......" men hon mindes inte vad Egypten var. Hon kunde läsa och skriva hjälpligt men mer skolgång än så fick man inte på flykt. Nike går in fundersamt, hon har mer frågor än det finns svar på och hennes ända kunskapskälla var flickan som dragit hit henne.

Hon gör ett irriterat ljud.
"Nae, varför mig?" Frågar hon mot himlen. Sen kastar hon sig på sin säng med huvudet på kudden. Hennes säng hade vita lakan.

Nike sätter sig tyst på sin säng och betraktar flickan.
"Så vad är ditt namn? Och vad hände med mig när jag var sövd?" frågar hon lugnt, just nu var det de viktigaste frågorna. Hon drar handen åter genom håret, något hon ofta gjorde men inte tänkte på.

Akhiti vrider på huvudet så hon ser mot Nike.
Hon ignorerar den första frågan men svarar den andra.
"Du har en spårare i dig. Rymmer du hittar dem dig och då blir du svårt straffad!"
Hon rullar över på rygg och kollar upp i taket, där sitter självlysande stjärnor, som såklart inte lyser nu.