Ökendammen (Öppet rollspel!)

Blade tar stöd emot väggen och
stapplar fram en bit.
Han kisar emot solen och spanar
efter tjejen, men hon var inte där.
Så plötsligt hör han ljudet av en pil
och i nästa sekund faller en vakt ner framför fötterna på honom.
Änden av pilen stack ut ur hans hals.
Blade kliade sig i huvudet och tittade
upp på muren. Tydligen hade de
missat en. Han ska just till att
dra ut pilen när en röst ropar i vinden.
Det är tjejen. Hon vill att de ska springa...

Cleopatra suckade. Hon hade gjort så många anorlunda val på sistånde, en till gjorde väl ingen skillnad?Hon tittar mot Blade.
"Vi springer, behöver du någon hjälp?" Frågade hon och kollade in i hans ögon.

Max drog sitt andra vapen. Ifall någon hittade mannen eller märkte dem skulle det inte spela någon roll ifall de hörde hennes pistol. Hennes skott skulle drunkna i deras men samtidigt skulle de inte göra så stor skillnad om det kom till det.
Vid flickans fråga till pojken mindes hon hur pojken berättat om hur det tog på hans krafter att byta kropp, vad nu det än betydde hade han antytt att han gjort det. För en stund debatterade hon med sig själv att springa fram till dem men tanken på att ta sig närmare faran lockade henne inte samtidigt som ett annat ljud drog till sig hennes uppmärksamhet. Bilen hade stannat innanför muren och de flesta verkade distraherade utav soldaternas ankomst.
Max kände sig blottad där hon stod men stod kvar, väntade.

Blade nickar och lägger tveksamt
armen runt axlarna på Cleo.
Han rodnar igen när hon blickar
in i hans ögon. Än har han inte upptäckt bilen.

Cleopatra nickade och började hjälpa honom. Hon var snabb och övervägde att lyfta Blade men stödje bara honom och ökade farten istället,
Hon skrattade av kicken hon fick och snart var de framme vid flickan. Cleo drog upp sin orm ur marken och den satte sig på plats runt hennes hals igen.
Hon la märke till att Blade var röd i ansiktet igen men orkade inte fråga, han skulle säkert inte svara i alla fall.

Max såg flickans bara fötter medan de kom emot henne och hon höjde förvånat på ena ögonbrynet. Sanden var varm, solen hade legat på hela dagen.
”Vill du ha något på fötterna?” frågade hon då de var framme vid henne men egentligen var hennes fråga om de inte gjorde ont. Innan hon fått ett svar fortsatte hon. ”En sandstorm är på väg. Vill du ha hjälp?”
Hon nickade menande åt pojken.

Blade tvekar. Han känner ju inte tjejen.
Men samtidigt kanske Cleo är trött?
Han nickar lite och släpper taget om henne.
"Om det inte är något problem",
säger han och ler prövande mot den okända tjejen.

Akhiti håller kvar Blade och gör en 'vem-bryr-sig'-min.
"Nej, mina fötter mår bra tack. Men visst, har du typ något hem eller nåt sånt?" Frågade hon och gäspade.
Ingen tanke på att det skulle vara problem för tjejen eller något, desseutom var hon trött.

Ännu en gång verkade de missuppfatta henne men hon sade inget utan slöt istället upp på den andra sidan av pojken, log ett något urskuldande och frågande leende som i en fråga om det var okej?
”Ja, men vi skulle aldrig hinna dit innan stormen. Det är flera timmars promenad och sedan är frågan om ni verkligen vill ta er dit eller gå er egen väg.”
Max ryckte till, vände på huvudet, lystrade. Någon där inne saknade någon och hade börjat leta.
”Vi måste ge oss av om vi vill komma undan.”
Hon ville ta med sig dem tillsammans med informationen hon snappat upp. Då kunde inte Miriam säga till henne att stanna kvar, sitta på sidlinjen längre eller?

Blade kastar en blick på Cleo.
"Vi har större chans att överleva med henne,
hon kan öknen",
säger han och kisar med ögonen igen.
Värmen är verkligen obehaglig och sanden söker sig in precis överallt.
Blade undrar hur han ska kunna överleva här ute. Det verkar inte finnas vatten på flera mil och blomman dricker snabbare än vanliga blommor.