De 10 sista

(Allting blir också så svårt när man inte redan känner någon och också utan ordning när man är många kan det bli jobbigt, så jag kanske också hoppar ur...)

(nej! Då måste två till vara med... Jag ska ju inte tvinga dig att vara med men...)

Elize

Jag var yr och kände på mig att jag behövde vatten.
Det måste ju vara någon som bor i denna stuga.
"Hjälp" sa jag hest.
Det kändes hopplöst, ingen kunde höra mig.
Jag kämpade för att sätta mig upp, så att jag kunde se bättre vart jag befann mig.
Det var helt knäpptyst ... vad konstigt, vad jag mindes var det krig.
Men kanske inte, jag kanske bara var vid så stark behov av vatten att jag blandade ihop verklighet med drömmar.

Nikita:

Jag blev trött på mörkret och haltade ut genom grottöppningen. Jag gungade mig i ögonen och fortsatte gå på stranden. Jag hade inte hört några bomber på hela natten och tror att dom dragit sig tillbaka. Hela stranden var full av aska. Vilket var hemsk eftersom de tillhörde brända kroppar och hus. Skelett låg över hela stranden. Jag gick barfota över skelett och ben. Var jag ensam överlevande? Eller fanns det andra levande? Efter att jag gått en bit blev marken svartare och svartare. Jag lyfte huvudet och såg ett förstört hus. Jag sprang fram till huset och öppnade dörren. Fanns det någon här?

Minuterna tickade förbi, och taket förblev grått och söndrigt. Julian suckade, satte sig långsamt upp och svängde benen över sängkanten.
Sjukhuset såg precis ut som det gjort dagen innan. Precis lika övergivet.
Julian tog sig upp på fötter och släpade sig fram till ett av de få små, ljusblå skåpen som fortfarande var i något bra skick. Han öppnade skåpluckan och inspekterade sitt förråd av mat. Det var väldigt tomt. Han skulle inte överleva mycket länge till, om han stannade här.

(Det skulle vara lättare om man bodde med någon... eller kände någon, är någon av er i USA?)

Lucia :
Jag fortsätter skrika och önskar att någon hörde mig. Jsg hör ett ljud bakom mig och vänder mig blixtsnabbt om, men ser inget.
Jag springer bort från Magdalena. Det gör ont i benet för varje steg jag tar men jag fortsätter springa

(Kan inte alla vara i USA?)

(jo det tycker jag)

Jo, jag tycker det låter bra. Fast USA är väl ganska stort det också?