PRS Jessica Tonks|AlexZz

( Yolo-mode activated! I've been gone for so frickin' long, jag har inte rollat på så jäkla länge so I'm sorry if this... is weird. )

Saergoth har väl ett svar på vad han gör, men ingenting är det första som kommer upp i huvudet på honom när han försöker tänka på det. Saergoth gör inte speciellt mycket, han läser, han tar hand om den katt som vågar smyga sig hit... han låter dagarna passera. Det är vad han gör... men det vill han inte säga. Det är lättare att ljuga. Har han... någonting om skulle uppvisa honom som human istället för den demon som Samantha känner till. Hans tjänare rör sig som spöken runt huset, så dessa märker han inte heller av.
"Tycker du om konst?" Frågar han henne istället för att svara då han överväger att visa henne ett av de få rum som han bryr sig i. De han faktiskt tillbringar tid i. Bibliotek, ett rum fullt med tavlor, ett med musikinstrument varav de flesta han inte kan spela men tjänare kan och Saergoth lyssnar, det är avslappnande att lyssna.

(Go Yolo-mode! Nä men det är okej, du har ju inte varit inne på länge heller och kunnat skriva. Det är inte weird xD)

Samantha väntade på hans svar. Hon ville faktiskt bra gärna veta, vad kunde man göra i herrgården? Tjänarna arbetade ju, men hon trodde inte Saergoth gjorde det, och han verkade inte ha alltför mycket plikter.
Men svaret kom aldrig, istället en ny fråga. "Konst?" upprepade hon en aning förvirrat. Det hon räknade som konst var målningar och tavlor. Hon hade ibland målat lite då hon varit yngre, men aldrig i riktiga färger, kanske bara med lite jord mot en redan smutsig duk. "Ja" sa hon bara tillslut då hon inte visste vad hon skulle fråga, hon antog att hon gillade det. Hon såg på Saergoth. "Gillar du konst då?" undrade hon och drog undan hår igen.

( Yolo works every time, speciellt mitt i natten. :'3 Sedan... svimmade jag or something cos I woke up on my desk. xD)

"Jag uppskattar vackra saker." Svarar Saergoth och ser medvetet på henne, även om han är omedveten om hans ord överhuvudtaget har någon sorts betydelse. Han har lite svårt att läsa av henne. Han är dock trots allt van vid de högre klasserna av människor där de subtilt skriker en i ansiktet vad de vill, vad de vill ha och vad de tycker du borde göra eftersom de vet bättre. Saergoth leder henne mot det konstfyllda rummet han talar om. Det är inte speciellt långt dit och när de väl anländer dit öppnar han dörren som även den är utsmyckad med olika målningar.

(Haha ja xD Oj, det låter dock inte så bra att svimma!)

Samantha kände hans blick på henne då han pratade om vackra saker. Hon rodnade svagt och började gå med honom. Hon undrade om det var sådan konst hon tänkte på, hon visste att flera saker kunde räknas till konst men hon hade inte mycket erfarenhet med det.
Då han öppnade dörren för henne gick hon in och hennes ögon blev stora och hon blev mållös ett tag. "Allt är så vackert!" fick hon fram tillslut och gick fram till en tavla. Hon ville röra vid den, kände på färgen som så bra smälte in i tavlan,, som såg så perfekt ut. Hon hade aldrig sett något så vackert, hon hade aldrig sett konst som denna. "Har du målat dem här?" frågade hon Saergoth tillslut.

Saergoth ser sig om på tavlorna, alla är original, han är rätt stolt över dem. När hon frågar honom om han målat dem låter han blicken dra över rummet. Han vet att han målat någon av dem, nej, det hade han inte. De han målat är undangömda.
"Nej, det är två av tjänarna som målat dem." Svarar han, den ena är den kvinnan som han tilldelat Samantha. Det är han rätt säker på. Den andra är en man som sköter hans hästar. Men tanken på hans egen konst får honom känna sig gladare över att ha valt att lämna sin konst och lära sig spela instrument. Även detta av tjänare, han har även en författare bland dem som skriver böcker och lämnar dem i biblioteket titt som tätt. Vissa av dem är hyfsad läsning. "De är väldigt talangfulla." Fortsätter Saergoth och lutar sig mot dörrkarmen med ett tunt leende vilandes på läpparna. Det var upplyftande att se någon uppskatta dem med ett sånt intresse.

Samantha kunde inte sluta le utan bara såg på alla tavlor. Hon gick fram till måna olika, försiktigt rörde hon vid dem, vid färgerna, hon kunde känna hur penseln dragit, det var riktiga mästerverk enligt henne, dock var hon ju också uppväxt i en bondby.
"De är duktiga" sa hon instämmande sedan då han berättade om tjänarna och hon vände sig mot honom efter att ha studerat i princip varje tavla. "De är verkligen vackra....Jag har aldrig sett sådant här" log hon stort och kom fram till Saergoth. "Tack att du visade det". Hon hade inte tänkt på det förut, men det var något då han log som fick henne att le större, det klädde honom att le.

Saergoth är inte van vid att bli tackad så först vet han inte vad han borde säga.
"Jag... jag är bara glad över att kunna visa upp det för någon som uppskattar det." Svarar Saergoth och tvekar omedvetet på det första ordet. Mestadels för att han tvingades tänka igenom vad han skulle säga. Det brukar ske automatiskt men det kändes lite som hans tunga fastnat i gommen på honom för en sekund. Det hade han inte upplevt förut. Han tar dock ett steg åt sidan när den manlige målaren dyker upp med en ny målning. Saergoth skulle säkerligen inte ha lagt märke till honom om han hade varit själv. Vilket troligen är varför tjänaren inte heller bryr sig i att göra sin närvaro känd utan bara vandrar in för att sätta upp den mindre tavla han målat. Det som Saergoth lägger märke till dock är att målaren verkar ha målat av Samantha dock.

(*convenient painter comes along*)

(Very convenient)

Samantha log mot honom bara och nickade. "I vår by hade vi inga tavlor, som utsmyckning hade vi torkade blommor i knippen på väggarna, och som liten brukade jag måla med lera på sten" berättade hon och skulle precis säga något mer då målaren kom in.
Hon såg förvånat på honom och såg honom sätta upp tavlan. Hon såg på den och sedan på målaren en lång stund. Hon märkte själv, den liknade henne, eller inbillade hon sig bara? "Den är vacker, du är väldigt duktig" fick hon fram tillslut till och såg på målaren. "Men, föreställer den någon eller är den målad ur din fantasi?" undrade hon sedan då hon ville få reda om det verkligen var hon.

(Convenient painters... creating random events since 30 July, 2014 19:2

"...som liten brukade jag måla med lera på sten." Saergoth stannar nästan av vid de orden. Måleri? Är hon intresserad av sådant? Han har materialen för måleri, färg, penslar, till och med äkta målardukar gjorda av linnetyg. Det skulle han kunna låta henne göra, måla, om hon ville det vill säga. Saergoth tittar upp när tjänaren börjar tala.
"Jag målade den med dig i åtanke, fröken." Svarar målaren och rätar på porträttet. "Förhoppningsvis förnärmade det er inte, det är målat i all välmening, fröken." Den här målaren målar av det han finner intressant eller vackert. Den andra målar av det hon känner och de mer färgsprakande målningarna är hennes. Saergoth vet inte vilken sort han föredrar.

(Good work convenient painters xD)

Samantha studerade tavlan, och väntade på målarens svar. Den var verkligen vacker...Då han sa att det skulle vara henne såg hon förvånad ut även om hon misstänkt det hela tiden. "Jag är inte förnärmad...Snarare förvånad, och glad att ni ville måla den med mig i åtanke" sa hon och log sedan mot målaren. Ingen hade målat av henne förut, hon hade aldrig ens tänkt den tanken förut.
Hon vände sig sedan mot Saergoth, skulle de vidare eller stanna kvar? "Vill du gå någon annanstans?" undrade hon.