Alice i Underlandet (Privat med Mily, OBS kan förekomma mycket våld och blod)

"Om du säger det så", fnös Hjärter Dam. "Vakter, släng ut förrädaren, han är inget att ha längre"!

Lorina var tyst och såg länge på henne.

"Vad"? Sa drottningen surt. "Ers majestät, hur blir det med min syster"? Frågade Lorina nervöst.
"Alice... menar du va"?
"Suck... jag lovar", sa Hjärter Dam. Men hon menade egentligen inte sina ord. För hon hade inte stoppat patrullerna som sökte efter henne. Hon ljög bara för att få en ny tjänare, men det visste såklart inte Lorina.

"Sätt igång nu och diska slav"! Sa Hjärter Dam. Det skar i öronen att kallas något sådant men skyndade sig till köket för att utföra sitt arbete.

Jasper fördes med soldaternas starka armar ut ur slottet de förde honom långt ifrån slottet och slängde honom mot marken.
" Återvänd inte då dör hon " sa soldaterna och gick tillbaka

Lorina kände både dåligt samvete och en viss lättnad. Det gällde att sköta sitt arbete för att de skulle få vara vid liv. Samtidigt kände hon ju inte drottningen eller visste tillräckligt om henne och var lite osäker, men att inte sköta sitt arbete gjorde ju ingenting bättre precis.

Hon diskade i timmar. Det var stora högar av tallrikar och glas. De var hundratals många och efter varje måltid blev det bara mer och mer. Hon skulle säkert tvingas vara uppe hela natten för att kunna avsluta sitt arbete.
Sen skulle hon också hinna med att städa i hela tornet. Det var ett hårt arbete.

Jasper hade vandrat runt i timmar utan några planer han ville hjälpa Lorina men inte riskera att hon dödades. Jasper tänkte på det hon hade sagt om hennes syster Alice kanske hon fanns i underlandet någonstans.

Sam kedjades fast vid en påle medans Laura låstes in i en bur högst upp i tornet.

I Hertiginnans hus kollade Alice konstigt på kocken.

"Vad kallade du mig"? Frågade hon. "Du är Underlandets befriare"! Upprepade han.
"Alltså jag hörde vad du sa, men varför"?

Alice kunde inte förstå dessa orden. Varför just hon?
"I många år har rykten sagt att en ung kvinna från släkten Carroll skulle göra motstånd och få bort Hjärter Dam från makten. Om din familj är fångade så kan jag tro att de redan är döda, så vem, om inte du"? Sa kocken.
"Ursäkta mig, men jag kan inte göra det här", sa Alice.
"Du är den enda för jobbet, du måste göra det här"! Bad kocken. "Snälla"!
Alice skakade på huvudet.
"Jag är hemskt ledsen, men jag vet inte ens hur jag ska göra. Jag vill hjälpa... men jag kan inte, inte själv"!

Jasper sprang mot hertiginnans hus han ville så gärna hitta Alice berätta för henne om hennes syster. Han ville även hjälpa henne i striden mot hjärter dam.

"Jag vet tyvärr inte hur jag kan hjälpa dig, även om jag skulle vilja", sa kocken besviket. Sedan fyllde han en skål med soppa som han gav till Hertiginnan som satt vid middagsbordet. Hon verkade inte bry sig om samtalet så mycket. Istället skällde hon på sitt spädbarn som hostade av all pepparslukt.

"Han älskar att irritera mig sådär! Hosta är inget man gör automatiskt, han gör så för att reta mig", sa Hertiginnan surt.

Hertiginnan åt av sin soppa som nästan bara var fylld med peppar och inget annat. Hon hostade inte ens. Det var sjukt, tyckte Alice.

Sedan knackade det på dörren. "Göm dig"! Sa kocken. Alice smög bort till sovrummet och gömde sig under sängen.

Jasper hade äntligen kommit fram och knackade på dörren han såg nervöst på dörren

"Jag ger dig en signal när det är säkert", viskade Dinah och log brett åt Alice.

Värst vad hon verkade vara på bra humör idag.

Kocken väntade tills Alice och Hertiginnan var helt dolda och sedan öppnade han dörren.
"Öh... hej... vad är det du vill"? Frågade kocken.

" Jag vill se om Alice är här snälla hennes syster behöver henne " sa Jasper