The marauder's map [SV]

Ehe... Som sagt, eller det kanske jag inte gjorde...
I vilket fall lånade jag listan för att jag inte orkade skriva en egen...
Men tack, nu vet jag att tråden inte är död.
Gott nytt Harry Potter år på er mugglisar!

Ni får fortfarande tagga folk som ni tror vill läsa

Här kommer lite till då.


Kapitel 7 ~Remus svek
Nästa morgon valde jag att sitta med Te och Claude vid frukosten.
"Några strategier?" Frågade Te, inte helt oväntat.
"Ärligt talat, nej." Svarade jag dystert. "Det är lite svårt bär man inte vet vad man har och jobba med!"
"Jag kanske kan 'älpa." Sköt Claude in. "Te's vänner är mina vänner." Jag kollade missnöjt på honom. Lite mer hjälp kanske?!
"Inte för mycket bara." Sa Te. "Jag vill ju vinna." Jag låtsades göra en sårad min genom att puta ut med underläppen och dra ned ögonbrynen i en sur vinkel.
"Jag vill vinna." Klagade jag innan jag brast ut i skratt.
Snart klingade en flickas skratt också. Jag kollade åt hennes håll och synade en tjej med riktig modellkropp. Rött hår och fräknar, nästan som Weasleysläkten, med bruna ögon och en Beauxbatonsklädnad.
"Åh. Hej René." Suckade Te.
"Bonjour, Te." Hon kollar missnöjt på mig. "Qui est-elle?" Sa hon frågande med fransk dialekt. Jag log varmt mot henne och hoppades på att hon inte förolämpade mig.
"Mon ami." Sa han undvikande. Jag som fortfarande i inte fattade viskade:
"Te, jag kan inte franska."
"Oj, glömde." Han vände sig mot flickan igen. "Elle ne parle pas français." Sa han. Flickan som tydligen hette René vände sig mot mig.
"Non français?" Jag skakade på huvudet. Hon log galet. Sen pekade hon på sig själv. "Non anglais." Jag öppnade munnen i en frågande min. Försökte hon säga att hon inte pratade engelska?
"Hon pratar inte engelska." Sa Te som förklaring på min blick. "Eller hon pratar lite." Hon log och jag blottade en perfekt rad tänder.
"Kolla där." Så Claude och nickade åt Sirius håll. Te log lite och jag slog händerna för ansiktet. Sirius satt med halvöppen mun och stirrade drömmande på en flicka som satt mittemot honom. Hon var också från Beauxbatons och hade långt, blont hår och liksom René modellkropp. Hon log ett riktigt flirtigt leende och svängde med huvudet så håret föll på ett perfekt vis. Sen skrattade hon och fladdrade med ögonfransarna. Sirius ställde sig upp och gick nästan över bordet innan Remus drog med sig honom ut ur salen. Kvävda skratt hördes runt om i salen och jag suckade högt.
"Det där är Apolline Delacour. Hon är halvt vilie." Han suckade drömmande.
"Men alla på Beauxbatons 'ar lärt sig kontrollera sig." Fyllde Claude i. Te ruskade på huvet.
"Japp." Sa han. René suckade och gick därifrån. "Det var på tiden." Suckade Te och lade teaterviskande till: "Hon har en crush på mig." Jag skrattade lätt. Te ryckte på axlarna och högg in i en fransk rätt som jag aldrig sett förut. Jag rynkade näsan och tog lite bacon och ägg istället.
"Så illa är det inte." Log han.

Jag lade huvudet på bänken den sista lektionen inför helgen. Professor Lestrange pratade om om varulvar, ett ämne jag inte kunde något om. Jag borde ha lyssnat, men jag var så trött att jag trodde jag skulle dö. Te drog några fingrar genom mitt hår, så jag drog trött upp huvudet och log matt mot honom.
"Trött?" Viskade han. Jag nickade och drog djupt efter andan. Klassrummet luktade rengöringsmedel och lavendel. Utanför flög en fågel förbi. Den var fri, kunde sova när den ville. Ingen skola, ingen trekamp. Det knöt sig i magen när jag tänkte på saken. Inte en ledtråd hade vi fått. Te tog tag i min hand och ryckte tillbaka mig till verkligheten. Jag log lite varmare mot honom och tog Tes hand i ett stadigare grepp.
"Miss Potter, ingen tid för kärlekshistorier!" Ropade professor Lestrange. Jag ryckte min hand ur Tes grepp och kände hur rodnaden spred sig i mitt ansikte.
"Vi är inte.." Jag pekade på mig och Te fram och tillbaka till professor Lestrange suckade och fortsatte predika.
Jag kollade på Te som redan kollade på mig med rynkad panna. Jag ryckte på axlarna och suckade tyst. I bakgrunden såg jag Remus. Han satt spänd och hade tryckt ihop ansiktet så det såg ut som en torkad igel. Han blundade hårt och käken var hårt spänd. Han höll nävarna hårt knutna och andades ryckigt med ett försök till lugna andetag. Jag undrade varför han betedde sig så, jag skrev ned en liten notering om att fråga.
När klockan ringde ut försvann både Remus och Te. Jag himlade med ögonen och sökte mig till Sirius, James och Peter.
"Du är pinsam, Sirius." Sa jag och tog tag i hans hand.
"Jag vet inte vad som flög i mig. Hon var så förtrollande." Han såg besviken ut.
"Jag vet att du inte är lättfångad."
En bit fram i korridoren stod Lily och Lo och fnissade. När Lo mötte min blick slutade hon skratta lite och drog med mig leende.
"Ses snart!" Ropade jag till de andra. Jag vände mig mot Lo och Lily. Varför var de snällare i år än någonsin? "Vad är det?"
Lo drog mig in i ett klassrum och Lily gick iväg mot Snape, som inte James hade mobbat någonting under veckan.
"Sirius är min." Fräste hon åt mig och tryckte med en snabb rörelse upp mig mot väggen. Jag var chockad. För bara någon sekund sen hade hon skrattat och lett. Nu var alla tecken på vänlighet borta. "Du håller dig borta."
"Jag och Sirius är bara vänner." Flämtade jag.
"Bäst för dig det." Fräste hon och släppte ned mig på golvet igen. Hon vände sig om och piskade sitt blommluktande hår i mitt ansikte. Där stod jag. Vad annars skulle jag göra?
Efter ett tag tog jag mig tillbaka till verkligheten och gick mot Gryffindors uppehållsrum.
Tror hon att det är nått mellan mig och Remus?
Jag var så inne i mina funderingar att jag inte märkte att Te kom gående. Han tycktes också ha något annat i tankarna, för vi krockade rätt i varandra.
"Vad tror du att du gör va?" Fräste jag innan jag såg vem det var. Jag flämtade till när jag såg det stora såret på hans kind. "Vad har du gjort?" Inte bara hans kind var uppriven, när jag kollade närmare på saken var hans arm i en lite konstig vinkel och sår täckte hans bara armar.
"Kendra." Han tog tag i min axel och jag kände hur en rysning gick genom min kropp. "Gå inte nära Remus."
"Remus? Skämtar du?" Han såg skräckslagen ut. "Har han..?" Jag pekade på hans kind och han nickade. "Jag ska prata med honom." Försäkrade jag honom.
"Nej, gå inte i närheten av honom. Jag kan inte säga mer nu, Kendra." Han kramade om mig, och jag hörde hur han snyftade till. Gråter han? Jag fick inte nån chans att kolla, för han sprang iväg och lämnade mig ensam med känslan av att Remus inte längre var på min sida.

Ny läsare här! Du är verkligen duktig! Känner mig stolt över att jag förstod allting de sa på franska x) Älskar storyn också! ♥

Tack tack tack!!!

Ang. franskan.
Lite litade jag på min egen förmåga, men lets say Google översätt.

Jag ska läsa lite senare! Har en massa gäster, men jag är supertaggad inför det här kapitlet!
Kram! ♥

Kram på dig med!
Tack för att du fortfarande läser!
Har stora planer för konsekvenserna för det här kapitlet..

Och nu villa jag ha fler läsare!
Så jag taggar hela min vänlista.
Nån borde ju vela läsa


Ta inte det här som om jag är typ jättedesperat och inte nöjd.
En lite otacksam skit.
Jag vill typ ha fler läsare.
Och förlåt om jag taggat nån som läser.
Orkade inte kolla igenom allt...

Har läst igenom minst 100 ggr, jätte bra

Kapitlet var superduper! ♥

Oh no, Remus är en varulv just nu!
Och måste säga att jag på något sätt tycker om halv-villien! Och Te är min favorit han också!

Du är verkligen jätteduktig Maja!

Tack så mycket!
(Enformiga svar)
Bra att du gillar karaktärerna!


Måste bara säga det här om jag inte redan gjort det, Kendra vet inte att Remus är varulv.


Matilda Lestrange?

Bra!! Jag läser gärna

Jag bevakar har inte läst allt än men ska göra det, jättebra