Next generation, a second chance [SV]

jag med

Här kommer nästa kapitel. Kommer inte igår vilket nummer.

Profetissa, och ett uppvaknande.

Mira

Ett vitt tak. Röda gardiner och ett blått lapptäcke. Det är det första jag ser. Jag förstår att jag inte är på Hogwarts. Men jag är inte på något sjukhus över huvud taget. Jag sätter mig försiktigt upp. Huvudvärken bultar vi tinningen. Men jag ignorerar smärtan och reser mig upp. Jag har mina kläder på mig. Så jag trippar försiktigt ut genom dörröppningen. Jag står i en korridor. Det finns tre vita dörrar. En av dem leder till rummet som jag har legat i. Men jag vet inte hur länge. Det sista jag minns är att vi gick in på Tre kvastar. Jag öppnar prövande den närmaste dörren. Det ser ut som ett tonårsrum för en kille. Men sängen är bäddad. Det är ingen där. Jag trippar ut ur rummet igen och stänger dörren. När jag är framme vid det sista rummet skjuter jag upp dörren. För den står lite på glänt. Rummet är mörkt och jag hör andetag från sängen. Jag smyger fram. Spretande hår sticker upp från täcket. Vad gör han här? Ska han inte vara på Hogwarts? Jag smyger fram och kryper ner under täcket med honom. Mitt axellånga hår bereder ut sig över kudden. Jag blinkar. Och nästa sekund tittar ett par gröna ögon på mig.
"Hej Mira. Det var på tiden" säger han och stryker min handrygg med hans tumme.
"Hur länge? Vad hände?" Frågar jag. Hans hand fattar tag i min.
"Två veckor. Du rörde vid ett halsband som var förtrollat med svart magi" svarar han. Jag svarar inte. Och han lutar sig fram och kysser mig.
"Varför är du inte på Hogwarts" frågar jag lite senare.
"Pappa kom och hämtade mig. Han sa att vi skulle få hemundervisning för att du skulle kunna ta det lugnt" svarar han och lutar sin panna mot min. Vi säger inget mer. Bara ligger så. Tills någon ropar att det är frukost. Vi släpar oss upp ur sängen och James klär på sig. Jag har ju redan mina kläder på mig. Vi går ut i korridoren och ner för en trappa. Trappan slutar i en hall. James leder mig igenom en dörröppning och ut i ett kök. Där står hans mamma och pappa. Jag blir lite röd om kinderna. Hans mamma vänder sig om.
"Hej Mira. Vill du har frukost?" Frågar hon. Jag nickar lite och sätter mig bredvid James på en stol. Hans mamma ler mot mig.
"Du är verkligen lik Dean" säger hon. Jag känner att ett litet leende leker i ena mungipan.
"Tack" mumlar jag. Hans pappa tittar upp från tidningen.
"Mira. När du har ätit skulle jag vilja prata med dig på mitt kontor" säger jan vänligt. Jag nickar.

"Som du säkert vet har vi upptäckt en ny grupp trollkarlar och häxor som utövar de tre oförlåtliga förbannelserna och försöker ta över vårat samhälle" Harry sitter mittemot mig. Jag nickar.
"När du föddes gjordes det en profetissa. Jag vet inte vad innehållet är. Men något jag vet är att det bara är du som kan stoppa dem" han säger det som om det inte var verkligt. Men jag vet att det är allvar. Jag kommer på mig själv med att darra.
"Tro mig Mira, jag har gått igenom exakt samma sak" hans ögon borrar sig in i mina. De är smaragdgröna. Väldigt lika James ögon.
"Du ska få hemundervisning av mig ett tag för att du ska lära dig att försvara dig" han reser sig upp och jag för likadant. Hela jag darrar och det är svårt att stå. Jag går försiktigt mot dörren. Jag skjuter upp dörren och går med långsamma steg mot trappan, samtidigt som James är påväg ner för den. Han ler mot mig. Och jag försöker sluta darra. När han är nere vid mig lägger han armen runt mig och hjälper mig upp för trappan.
"Tack" säger jag. Vi tar oss in på hans rum och jag sjunker ner i en mjuk fåtölj. Han sätter sig i sängen och jag drar upp knäna till hakan och slår armarna om benen. Jag vaggar lite fram och tillbaka.
"Måste rädda..." Mumlar jag. James tittar på mig.
"Profetissa..." Han kommer fram till mig och böjer sig ner.
"Det är okej Mira. Vad sa pappa till dig?" Frågar han.
"Finns en profetissa. Måste stoppa" tårar börjar droppa ner på mina kinder. Han slår armarna om mig.
"MAMMA" ropar han. Steg i trappan och dörren öppnas. Hans mamma kommer in.
"Men lilla vän. Kom med här" säger hon och tar med mig ut ur rummet.

Helgrymt!! ♥BEVAKAR♥

Hejsan! Jag vet att jag inte har skrivit på väldigt länge. Och jag ber om ursäkt för det. Men nu ska jag sluta babbla så att ni kan läsa kapitlet.

Duellering.

James

Mamma och Mira går in i rummet hon låg i innan. Jag hör hur mamma pratar lugnande med henne. Och lite senare hör jag steg i korridoren. Men det kommer tillbaka. Och den här gången är det två stycken som går där.
"Hon är chockad." Hör jag mamma säga.
"Det ska nog gå att ordna" säger min moster Hermione. Jag går ut ur mitt rum och ställer mig utanför Miras dörr. Jag hör hur Hermione mumlar något. Och hur Miras andetag blir lugna igen. Steg inne i hennes rum och dörren öppnas.
"Hon kommer sova i några timmar" säger Hermione till mamma.
"Men hej på dig James" tillägger hon då hon ser mig. Jag ler lite mot henne.
"Vill du komma över till oss. Ron vill nog gärna träffa dig" säger hon.
"Ja, det vill jag gärna" säger jag och följer med Hermione till huset bredvid vårt.
"Hej James" hälsar Ron.
"Hej Ron" svarar jag. Han flinar mot mig.
"Vill du se tidningarna jag har lyckats fixa"? Frågar han. Jag nickar ivrigt och följer efter honom. Han tar fram en tidning som är tjugo år gammal.
Inbrott på Gringotts. Pojken som överlevde flyr på en drake
Det är en av rubrikerna. Jag frustar till av skratt.
"Inte visste jag att ni kunde bryta er in på världens säkraste bank" skrattar jag och Ron puttar till mig.

När Ron har visat mig alla tidningar skyndar jag mig hem igen.
"Jag är he..." Säger jag och duckar för en lamslagningsbesvärjelse.
"Förlåt" hör jag Mira ropa. Jag skrattar och tar fram min trollstav. När jag kommer ut i vardagsrummet är alla möbler borta och mitt på golvet står pappa och Mira.
"Hej" ropar mamma över tumultet. Jag springer snabbt bort till henne.
"Vad håller de på med?" Frågar jag. Mamma skrattar.
"Pappa tränar med Mira i att duellera" säger hon och duckar för ännu en lamslagningsbesvärjelse. Jag skrattar och springer bort till Mira.
"Vill du ha hjälp?" Frågar jag. Hon skrattar.
"Ja du. Det skulle nog inte vara fel" får jag som svar. Jag går fram till henne. Och pappa flinar. Mamma står och tittar en liten stund. Sedan ansluter hon sig till pappa. Mira är lite dålig i början. Men efter en stund behöver hon inte mig längre. Jag byter sida för att se om hon klarar av det också. Hon säger ingenting. Men en besvärjelse träffar mig och min trollstav flyger iväg.
Två minuter senare har bara hon kvar sin trollstav.
"Bra jobbat, imorgon är du ännu bättre" säger pappa och tar upp sin trollstav. Jag och Mira kramar om varandra.
"Ni har en halvtimme till att göra vad ni vill. Sedan ska ni vara här nere igen" säger mamma och vi går upp på mitt rum igen.
"Det var kul" säger Mira. Och jag ler

Jamira= James + Mira,

kunde inte komma på ngt bättre namn

Super!!

Asbra!♡♥♡♥