PRS(fashion7)

TOP logöite.
- Ja...jag sågen sådan man igår men jag vet inteom det var den man du pratar om, det finns ju ett par sådana män i byn. Den jag såg var i alla fall meden kvinna ..

Elenora stelnade till och fick ett förkrossat uttryck. Hon var säker på att det var.Robert han sett..."Uräskta mig" mumlade hon och tog sig ur rummet. Hur kunde Robert göra så? Det kändes som hennes hjärta krossats. Hon torkade bort en tår från sin kind.

TOP log,nu hade han sin chans att trollbinda henne, åtminstone lite. Han gick efter henne och lade tröstande armarna om henne.
- Var inte ledsen Eleonora! Log han. Han tyckte om att uttala det där namnet, han blev nästan kär i sig själv, så bra lät det...
- Om det var din älskade jag såg så var han inte värd dig! Mumlade han lungt mot Eleonoras öra. Han strök henne långsamt över ryggen.

Elenora såg upp på honom och lutade sedan huvudet mot hans bröstkorg och blundade. Hon ville inte gå nu...Hon ville vara i Tops armar i en evighet...
"Tack" mumlade hon och tog sig loss från kramen trots att hon egentligen inte ville. "Men...jag måste gå". Hon böjde sig uppåt och kysste lätt hans kind som tack.

TOP trodde först att han lyckats trolöbinda Eleonora och såg riktigt besviken ut när hon sa att hon måste gå.
Ändå nickade han och log lite.
- Vi kanske ses igen Eleonora! Sa han lågt och strök bort en slinga rött hår som åkt ner i flickans ansikte.
- Jag ska gå och diska nu, hittar du ut själv?

Elenora ångrade vad hon sagt. "Men jag går inte fören mina kläder är torra! Jag hjälper dig att diska". Hon log mot honom och andades knappt då ham strök undan hennes hår.

TOP log ett lyckligt leende.
- Så trevligt! Mumlade han. Han lade en arm om Eleonoras axlar och förde henne in i köket.
- Förlåt för att jag inte har plockat iordning själv! Sa han och låtsades se skamsen ut.

Elenora log. "Det gör inget, jag är ganska van att städa...". Hon fick ofta hjälpa till hemma, med allt. "Bor ni här helt själv? Har ni ingen familj, fru?". Hon hoppades han inte hade det utan att veta varför. Hon tog disken och satte ugång.

TOP tackade Eleonora hjärtligt och började sedan plocka bort allt från bordet.
- Nej, för tillfället är jag helt ensam. Jag har bara minne från att jag var fem år, så jag vet inte ens om jag verkligen hade en familj. Och en fru har jag aldrig haft. De flesta är så ytliga,jag vill ha någon som faktiskt tycker om mig, som den jag är. Är det en konstig sak, att tycka så?

Elenora var snart klar och vände sig mot Top. "Nej..Det är inte konstigt...Jag vill också ha någon som tycker om mig för den jag är..." mumlade hon. Hon hade trott att hon hade Robert...Men hon hade haft fel.
"Mina kläder är nog torra nu...". Hon ville inte gå, men hon hade ingen anledning att stanna.