I en annan dimension

JAAAA SNÄLLLA GÖÖÖR DET!

hon dog

Du….

Jättebra kapitel, shippar Dramione ♥ ^^

Du får faktiskt skriva mer. Nu.

Jag ska. Imorgon

Ok bra :|

Nu är imorron.
Skriv mer!!!

Här kommer kapitlet som utlovat, men lite sent. förlåt för det :* Lagt in lite fler, och kanske lite skummare Dramione - moments...
Även detta ett orättat kapitel :'((

TRE DAGAR SENARE:
- Draco -

Jag vaknar tidigt men sitter i sängen ett tag. Jag hoppar till lite i sängen när jag får syn på Hermione i dörröppningen. Jag rodnar då jag märker att min överkropp är helt synlig, och att underkroppen knappt är täckt den heller. Kvickt drar jag upp lakanen över midjan. Pinsamt att hon nästan såg mig onanera.....Jag ryser vid tanken.
Fast...hon kanske såg ändå? Det gjorde hon nog, med tanke på den illröda nyansen som pryder hennes lena kinder...lena?!?!? Tänkte jag just att hennes kinder är lena?? Åh nej, jag måste ha blivit dödssjuk!!
Flämtandes lägger jag en hand på min panna.
- Hm...Ingen feber!! Mumlar jag för mig själv.
Hermione harklar sig. Jag tittar upp men genast ner igen när jag minns min senaste tankegång.
- Vi ska gå och handla!! Mumlar Hermione på andra sidan rummet,
- Kom ner när du är klar med...vad du nu gjorde!!
Det sista kom ut som en viskning. Skit också, hon såg!! Pinsamvarning av högsta grad.
Jag går in och duschar i badrummet som hör till gästrummet, i vilket jag de senaste nätterna legat i.
Så drar jag på mig min nytvättade kostym och drar en hand genom mitt rufsiga hår innan jag går ner i hallen.

- Hermione -
Jag kan inte fatta det...Jag såg just Draco Malfoy sitta och- jag kan inte ens tänka ordet! Det här är så fruktansvärt pinsamt!! Ååh vad ska jag säga när vi går? Det här kommer inte att funka, jag får slänga ut honom ur huset! Fast...nej, jag kan ju inte slänga ut honom...Eller jo, snart! Jag måste bara få ta hand om honom lite till...inte som att jag gillar honom eller så för det gör jag ju verkligen inte och det kommer jag aldrig göra. Är jag säker på. Tror jag. Gaah!! Här kommer han...gud vad snygg han är...Va!?!? Tänkte jag nyss det där? Nej, det gjorde jg säkert inte, bara en inbillning...fast det är ju inte förbjudet att tycka att hans ser bra ut...men det tycker jag såklart inte, han är ju världens dummast person! Och snyggaste....Oj då! Jag har stått och stirrat på honom! Piiinsaaamt!! Vad ska jag göra?!? Hm...golvet är verkligen fint idag...rodna inte Hremione, rodna inte!! VAD SA JAG OM ATT RODNA?? Dum Hermione, Dum!!
- Ska vi gå? Mumlar jag tyst. Utan att vänta på svar vänder jag mig om och går ut ur huset.

- Draco -
Hermione beteer sig konstigt. Kanske rätt naturligt med tanke på den här skumma början på en dag. Jag skakar bort tanken på denna morgon och följer efter Hermione som går med snabba steg genom folkmassorna på Londons gator. Jag följer efter så gott jag kan. Ibland tappar jag henne ur sikte, då får jag panik, sen dyker hon upp igen och ler det där elaka leendet som får det att riktigt krypa i magen på mig. Hon hade passat bra i Slytherin. Om hon vart renblod vill säga, och om hon inte vart vän med Potter, tönten.
Det hade varit kul...hon var ju så mycket sötare än alla andra Slytherintjejer - eller nej, det hade hon inte, vad tänker jag egentligen? Fast alltså, man kan ju tycka någon är söt även om man hatar den, tror jag. Hoppas jag...Tillslut kommer vi fram till en enorm klädbutik, i vilken vi går in i.
- Kom här! Säger Hermione strängt. Jag försöker möta hennes blick men hon ser envist bort, så jag ger upp. Vi kommer till herravdelningen och en kraftig rodnad sprider sig över mina kinder när jag ser var vi hamnar.
- Mamma sa att du behövde några!! Mumlar Hermione och pekar lite tafatt mot kalingarna som hänger prydligt längs en vit vägg.
- Jaha...Muttrar jag generat och går fram och tar några par.
- Jag...jag väntar där borta! Harklar sig Hermione och försvinner bort mot kvinnornas del. Jag nickar stumt efter henne och vönder sedan uppmärksamheten mot kalsongerna igen. Plötsligt börjar något pipa gällt i hela butiken. Jag ser mig panikslaget om efter Hermione. När jag inte ser henne och ljudet ökar i styrka börjar jag springa runt.
- HERMIONEEEE!!! skriker jag.
- Jaa?? Hör jag någon bakom ett skynke. Genast kastar jag mig in i provrummet och stirrar skräckslaget på Hermione,
- Vad i helvete är det där?!? Kvider jag.
- Det är brandlarm-
- Ja hej, kära kunder, ni behöver inte vara rädda, vi provar bara brandalarmet eftersom vi bytt batteri. Förlåt om det störde. Medan jag ändå pratar kan jag be Beatrice komma till kassan tack, Beatrice komma till kassan tack!!
Den trevliga kvinnorösten förklarar allt innan Hermione ens hunnit börja.
- Åh...Ja, jag var inte rädd! Säger jag, snabbt återhämtad från min lilla panikattack.
- Då kanske du ska gå ut..? Mumlar Hermione tyst till svar. Hon är röd i ansiktet igen. Varför hon är det förstår jag när jag tittar lite lägre än hennes huvud....Min blick faller rakt på hennes bara överkropp.
- Erhm....Hostar jag och rusar ut ur rummet.
Det här är minst sagt en hemsk dag...

- Hermione -
När vi kommer hem, timmar senare, delar vi på oss direkt. Inte en enda gång sedan vi stod i provrummet har vi pratat.
Under middagen får mamma och pappa kämpa för att hålla samtalet igång. Jag tycker synd om dem...När de ger upp är alla redan klara och jag försvinner rakt upp på mitt rum, där jag tröstoluggar. Klockan halv elva på kvällen går jag och lägger mig.
Mitt i natten vaknar jag av att någon mumlar något.
- Draaacooo!! Kan jag urskilja. Jag sätter mig söikrakt upp i sängen, och även om jag inte ser det så vet jag att hålet är där igen. Plötsligt slutar hålet viska hans namn. Det är samtidigt som steg börjar höras i mitt rum. Hjärtat börjar bulta hårt i bröstkorgen och jag kniper ihop ögonen hårt. Det här händer inte, okej? Hermione, det här är bara en dröm! Tänd nattlampan så får du se att det inte är något!; tänker jag. Jag lyder mig själv - tänder nattlampan. Det första jag får syn på är en stor, blek ryggtavla stå lutad framför spegeln. När jag går närmre förstår jag varför det vita håret och det malliga ansiktsuttrycket inte är synliga - Dracl har stuckit in huvudet i hålet i spegeln. Skrämt puttar jag till honom så att han trillar ner på golvet.
- Aj fan!! Utbrister Draco men tystnar tvärt, han har sett mig.
- Hermione! Skrattar han nervöst. Jag stirrar på honom. Det är han, han har gjort hålet, det är jag säker på!!
- Du!! Det är du som öppnat hålet! Viskar jag ursinnigt.
- Nej, du fattar inte!! Jag blev bara så nyfiken för den viskade mitt namn!! Försäkrar Draco. Jag tror honom inte en sekund.
- Hermione du måste tro på mig! Insisterar Draco och ser allvarligt på mig. Jag funderar en stund och bestämmer mig för att låta mig smälta av Dracos hundögon.
- Okej, den här gången tror jag dig. Men nästa gång åker du ut härifrån! Fräser jag. Och går och lägger mig. Draco nickar, önskar mig en god natt och försvinner ut ur mitt rum.

- Draco -
Tjugo minuter efter att jag lagt mig i min säng hör jag en röst som viskar mitt namn igen.
- Draco!!
Jag är nästan helt säker på att det är spegeln som står och viskar till mig från andra sidan korridoren och jag kan bara inte motstå att öppna dörren. Där står någon helt annan än jag förväntat mig - Hermione. Hon ser rätt ynklig ut. Jag flinar lite,
- Rädd för mörkret, Granger?? Kommenterar jag.
- Rädd för brandalarmet, Malfoy? Kontrar hon med härmande röst. Hon knuffar sig förbi mig och går till min förvåning och lägger sig i min säng.
- Vad gör du?? Frågar jag irriterat.
- Jag tänker inte sova i ett rum med ett stort hål som dyker upp ur intet!! Muttrar Hermione och vänder sig med ryggen mot mig. Tveksamt går jag och lägger mig bredvid henne,som redan somnat. Själv ligger jag länge och stirrar upp i taket. Det är rätt svårt att veta vad man ska eller får göra när Hermione ligger och snarkar bredvid en men tillslut lyckas jag fara iväg till drömmarnas land.

FETT BRA. Fast pinsamt för dom