Rätt eller fel?

Taack och nu kommer det!♥

Kap 7: Jag vaknar med ett ryck och andas häftigt. Jag är alldeles svettig och tröjan klibbar mot ryggen. Jag sätter mig upp lutar mig mot väggen medan jag försöker intala mig själv hur det var man andades. Jag tittar runt i sovsalen på de snarkande människorna som sover djupt. Längst bort i salen gapar tre sängar tomma där Rosie, Zoe och Tara skulle ha legat. Jag blir nyfiken såklart och förstår att jag aldrig kommer att kunna somna om. Jag sätter mig på sängkanten och drar på mig ett par tofflor. Sedan tassar jag tyst genom sovsalen. Brädorna knakar lite och jag försöker att minnas vilka som knakar mest. Plötsligt kliver jag på något hårt och svär högt. Några börjar vrida sig i sina sängar men ingen vaknar. När jag klarat mig igenom sovsalen smyger jag nerför trapporna och ställer mig bakom en vägg nere i uppehållsrummet. I soffgruppen vid elden sitter fem gestalter och pratar lågmält. Tre av dem är Rosie, Tara och Zoe. De andra två har svarta kläder på sig och döljer sina ansikten med huvor. Jag försöker att lyssna men hör inte ett ord. Jag funderar på att gå fram och avslöja dem men avböjer förslaget direkt, det vore alldeles för riskfyllt. De verkar gräla lite för de mumlar med upprörda röster. Jag undrar vilka personerna är… de måste väl vara några från skolan…eller?
Plötsligt reser de sig upp och skakar hand med varandra. Sedan går främlingarna ut genom porträtt hålet och Rosie, Tara och Zoe kommer gående mot trapporna där jag sitter.
Jag försöker panikslaget hitta en flyktväg men ingen finns. Jag kan aldrig springa uppför trapporna igen, det skulle låta för mycket. Jag kan inte heller springa ut i salen för då skulle de se mig. Då ser jag ett litet runt fönster som jag inte sett tidigare, jag tar sats och hoppar och landar på mage över fönsterkarmen medan jag mödosamt kränger mig upp. Det är kallt och trångt men jag är i alla fall skymd. Jag sitter och andas långsamt medan Rosie och kompani går upp för trapporna. De kommer närmare och närmare men stannar utanför mitt fönster. De viskar men fortsätter att gå. Jag andas lättat ut och hoppar smidigt ner från fönstret när de kommit en bit. Jag förstår vad jag måste göra och sätter kurs mot Dumbledores kontor.




Stenstatyn utanför kontoret gapar tomt mot mig och jag försöker att komma på lösenordet. Jag har ingen aning vad det kan vara…
- Kolastångar? Säger jag prövande, inget händer.
- Polkagristofflor? Inget nu heller.
- Men trollmos! Säger jag bara för att få ur mig ilskan men stenfiguren börjar röra på sig och snurrar långsamt upp och bildar en trappa. Jag står mållös kvar och gapar men skyndar mig sedan uppför trappan. Jag joggar fram till den stora, svarta ekdörren och knackar försiktigt medan jag tar ett steg tillbaka. Jag har aldrig pratat med Dumbledore i enrum förut så jag är lite nervös. Sekunderna går och inget händer, jag knackar prövande igen. Men minuterna går och när inget händer så jag trycker ner handtaget och öppnar dörren. När jag kliver in i rummet slås jag av alla bedårande möbler och den vackra utsmyckningen. På en pinne sitter en stor och ståtlig fågel som skiner i alla regnbågars färger och stirrar på mig med vaksamma ögon. Jag som är rädd för fåglar går långsamt fram till det stora skrivbordet utan att släppa blicken från fågeln. På skrivbordet ligger en lapp:


Tillbaka om 15 min (skriver detta 12:03) Ta gärna för er av tilltugget! /Albus

”Det var just synd!” tänker jag och slår mig ner i en stor skinnfotölj medan jag väntar. Jag tittar mot godisskålen och där ligger det små svarta läskiga godisar som ser ut som lakritsbitar med huggtänder. Medan jag ser mig om i rummet fångar någonting min blick, på skrivbordet ligger ett brev som jag inte märkt förut. Jag går fram och tar upp brevet. Det är redan öppnat och har en röd stämpel på sig som det står ”Trolldomsministriet” på. Jag vet att jag inte borde, jag borde verkligen inte!! Men jag är såååååå nyfiken och mina händer kliar efter att få öppna det. ”Bara en snabb titt” tänker jag och öppnar försiktigt brevet. Jag läser igenom brevet och fasar mer för varje rad jag läser. Jag blir dödsförskräckt av det jag läser men fortsätter ändå läsa dåraktigt. När jag nästan är klar kommer Dumbledore in i rummet. Han ser mig med brevet och hans blick mörknar.
- Hur mycket av det där hann du läsa?? Frågar han med orolig röst. Men jag är alldeles för chockad för att svara. Jag tappar brevet och det dalar sakta ner mot golvet medan jag förlorar medvetandet.

OW MAJ GAWD!
DET ÄR JU SÅ SJUKT SPÄNNANDE!
DAT CLIFFHANGER THO.
GAWD, du gör mig galen!

MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

TACK GUD VAD DUUU ÄR SNÄLL Ida2001

Ååååååååh spännande du är såååååååå bra!!!!!

WOW!!!!!! GUD, VAD BRA!!!!!!! VAD STOG DET I BREVET???? :O o.O MER DU AWESOMIGA MÄNNISKA!! ♥

MEEEEEEEEER NUUUU

Ååååååh så spännande! Ida, du kan ju inte sluta så här! ♥ Du är så duktig på att skriva!

Skriiiiiiiiv Meeeeeeeeer Nuuuuuuuu!!!
( ok hehe seriöst... )
Jo du kan gärna skriva mer snart snälla lilla gulliga Ida du awsomeiga människa där!!!

Haha jaa det är lite det som är meningen! Tack btw!



Kommer mer snaaaaaart lovar!!♥♥



Tack sjääääälv!!



Naaw tack vad snäll du är!!



Men TAAACK gullunge! Har lite dåligt med både tid och skrivlust just nu men mer kommer snart looooovar!!! Ja du... vad stod det i brevet...?



Jaa kommer snaaaart!!



Taack gud vad snäll du är!! Gör mig verkligen såhär



Taack du awesomiga syster det kommer snaaaaart har massa ideér men ingen tid men kommer imorn eller i helgen!!!

TAAAACK FÖR ALLA FINA KOMMENTARER!! Det är pågrund av dem som jag fortsätter skriva! Tack igen!!