PRS (LunaLovegood1)

(Jag är ledsen att det tagit sådan tid, men här kommer det i alla fall x))

Joshua ryckte till. Han kände att något var fel, väldigt fel. Inuti huvudet på honom dök det upp en bild på Ethan, ståendes i köket, med ena handen för munnen. Ett öppet kylskåp. Som var fullt med påsar som innehöll blod.
"Den idioten" morrade han sammanbitet och praktiskt taget flög nedför trapporna, in i köket och ställde sig hotfullt nära Ethan.
"Jag sade åt dig att inte gå in hit av en anledning." sa han sedan.

Ethan backade mer och bara kämpade med alla sina förvirrade tankar. Den enda logiska förklaringen till hur Joshua fått allt det där blodet var att han mördat folk, samlat deras blod. Och bara den tanken var motbjudande.
Plötsligt hörde Ethan Joshuas välbekanta röst och vände sig skrämt om. Han backade undan några steg så han nästan slog i dörren till kylskåpet. "Du...du..." stammade han och såg mot dörren bakom Joshua, som om han funderade på att fly. "Varför har du en massa blod här?!" flög det ur honom, han lät livrädd.

(Jag förstår, men det kom i alla fall ;3

Joshua suckade lätt. Mördat dem... Vissa av dem, men det tänkte han inte säga. Det var nog med problem som det var.
"Det är nog bäst att vi pratar om det någon annan stans" sa Joshua en aning kyligare än vad han hade tänkt. Det var inte meningen att det skulle bli såhär, det hade det aldrig varit. Att det var så svårt för människor att lyssna! Med de nyss yttrade orden vände Joshua på sig och började gå mot biblioteket.

Ethan stirrade bara på Joshua. Utan att han själv tänkte på det började hans fötter långsamt röra sig och gick efter Joshua. Han var fortfarande rädd, nu mest av Joshuas kyliga ton. Av någon anledning fick tonen honom att vilja be om förlåtelse för att han brutit den enda regeln han hade fått. Då Ethan tänkte på det skämdes han riktigt mycket, han hade svikit Joshuas förtroende, mannen som gett honom mat och husrum...

När Joshua läste Ethans tankar mjuknade han lite av en okänd anledning. Inte ville han att det skulle bli såhär heller.
"Jag förstår att du blev nyfiken. Men hur nyfiken du än var, så har allting blivit mycket svårare nu" sa Joshua samtidigt som han letade i bokhyllorna.
"Inte ska du känna skuld heller. Det är någonting som nu män-unga gör, har jag märkt, även om det inte finns någon speciell anledning till det. Nåja" sa han och hittade den bok han sökte efter. Han lade den på ett litet runt bord. 'Legender om övernaturliga väsen löd titeln.
"Slå upp sida 230" sa Joshua kort.

Ethan blev bara mer och mer förvirrad. Kunde Joshua höra hans tankar? För det kändes som om han svarade direkt på hans tankar. Han såg sedan på boken och tog långsamt upp den och letade reda på rätt sida.
Långsamt och noggrant läste han och hans ögon blev större och större. "Varför ville du att jag skulle läsa det här?" sa han med ostadig röst och slog igen boken. "Gör ett kapitel om vampyrer mig mindre förvirrad?". Men innerst inne kände han sig inte lika förvirrad, även om han vägrade koppla ihop det.

Joshua bestämde sig för att inte säga något om ifall han kunde höra Ethans tankar eller inte. Istället gick han rakt på sak.
"Kände du igen någonting från det du läste?" frågade Joshua.
"Har du sett mig äta? Bor jag i ett stort, gammalt hus helt ensam? Har jag... Ett förråd... Med blod?" sa han sedan, tystare och långsammare för varje mening.

Ethan bleknade för varje ord Joshua sa och backade något steg igen. "Du kan inte mena...". Men han hade tvingats koppla ihop det nu. Joshua var vampyr, en blodsugande vampyr. Var det därför han varit så vänlig mot honom? För att han kunde festa på hans blod sen?
"Varför lät du mig sova över här? Gav mig mat?" frågade han.

Joshua nickade långsamt. Det nästa som Ethan sade kunde han inte förmå sig till att svara på, utan han skruvade på sig och kände hur rodnaden steg upp över hela ansiktet. Men när han tänkte efter så var han inte säker längre. Visst, han hade ju tagit dit Ethan i första hand av en anledning, men han hade ju tvivlat senare. Skulle han genomföra den första planen, eller skulle han göra något som han aldrig gjort förut?

Av Joshuas tystnad drog Ethan en slutsats. Han backade mer, mot dörren. "Du tog hit mig för att du tänkte ha mig som en levande blodpåse va?" frågade han med tyst röst som var full av fasa samtidigt. "För att döda mig..Leka med mig?". Han backade ytterligare och innan han kunde hindra sig själv så vände han sig om och sprang.