Sofia-Potter & JustMe!

- Hejdå. Sade jag och avbröt samtalet. Jag tog upp en gammal kalle anka tidning och bläddrade snabbt igenom den.
Jag började packa upp sakerna från flyttlådorna som ännu var kvar. Det var mest bara böcker och kläder.
Jag glömde att min mat fortfarande stod på bordet tills mamma kom upp.
-Ska du inte äta, Kevin ? frågade hon.
- Jaa, just det ! Jag glömde. Sade jag glatt och log.

Mamma parkerade och gick till min dörr, öppnade den och hjälpte mig ur, hon log och gick med mig in till stationen.
Vi gick fram till recentionen och där satt en näbbig kvinna med kort, blont, krulligt hår, röda läppar, svarta ögonfransar, röda kinder, en lång, rosa klänning med en sjal över.
" Vad gäller det?" sa hon ointresserat och rotade runt i en låda som satt i hennes skrivbord.
" Jo, vi är inkallade på förhör med Eric Oldman " sa mamma
" Namn?" sa kvinnan ännu mer ointresserat och smällde igen lådan så att mamma ryckte till.
Damen blåste bort lite damm från nåt hon höll i handen och lyfte upp den så att den blev tydlig, det var en nagelfil, hon började lugnt att slipa sina långa, glansiga naglar.
" Jag heter Nikki Foy och min dotter heter Mackenzie Foy " sa mamma lite irriterat.
" Fula namn, ni kan sätta er ner i väntrummet " sa damen ointresserat och blåste på nageln.
Mamma fräste och gick med mig till väntrummet.
Vi satte oss ner och mamma tog tidningen Sett och hört och började att läsa.
Om cirka femton minuter så kom det en liten kvinna med långt, blont hår ut med en mapp.
" Mrs och Miss Foy?" sa hon med en näbbig röst.
" Ja " sa mamma och la undan tidningen och reste sig upp och hjälpte sen mig att rsa mig, vi följde efter kvinnan in till ett rum med ett bord och fem stolar, på ena sidan av bordet satt Eric, likblek och gråtfärdig, bredvid honom satt det en blond kvinna, säkert Eric's advokat, på den andra sidan av bordet fanns det två stolar, min och mammas och på hörnet av bordet fanns en stol, polisens säkert.
Jag suckade och sätter mig ner och lägger kryckorna på golvet, Eric glodde ner i marken.
" Jaha " sa poliskvinnan
Hon satte på videospelaren och satte sig bekvämt.
" Vi har fått in en amnälan för misshandel mot dig Mr Oldman " fortsatte hon.
Eric harklade sig tyst.
" Instämmer det?" sa hon.
" Ja " mummlade Eric.
" Jag skulle vara tacksam och du tittade på oss " sa hon.
" Ja " mummlade Eric och såg på polisen.
" Prata högre, mikrofonen hör dig knappt " sa hon.
" Ja " sa Eric högre.

Jag gick ner föf trappan till köket och slevade snabbt i mig den kalla maten. Jag diskade min tallrik och lade den i skåpet. Jag gick till vardagsummet och knäppte på tv:n. Jag zappade ointresserat mellan kanalerna och stängde sedan av den, då jag insåg att det inte kom något bra. Jag gäspade och gick upp på mitt rum. Jag satte mig vid skrivbordet och började städa det lite.
Min telefon ringde på bordet och jag tig upp den.
- Hallå ? Sade jag och lutade mig bakåt i stolen.
- Hej, Kevin ! Det är Carolina. Har du lust att hänga med på stan med mig och några andra från klassen ? Undrade hon.
- Nej, jag är lite upptagen. Ljög jag. Jag orkade inte, trots att jag för inte så länge sen hade velat göra något annat än bara vara hemma och ha tråkigt.
- Okej, vad synd. Sade Carolina.
- Ja. Men jag måste sluta sade jag och lade undan telefonen på bordet brevid mig.

" Hur exakt gick det till?" sa kvinnan som tydligen hette Vanna, det stod det på hennes uniform.
" Ja, jag blev väl svartsjuk " sa Eric som genast blivit lite modigare.
" Varför " sa Vanna
" Privata skäl " sa Eric

Jag gick till nedre våningen och satte mig vid köksbordet. Mamma diskade och pappa satt vid sitt arbetsbord.
Jag fingrade på bordsduken och suckade

" Jaha " sa Vanna.
" Mm " svarade Eric.
" Nu vill jag höra bådas historia " sa Vanna.
Eric vred och harklade sig på sin lilla stol.
" Jag var ute på skolgården, på en bänk satt Kevin och då kom Mackenzie ut och frågade om hon och Kevin skulle göra läxor tillsammans, sen sa jag att vi var ihop och att jag var kär i henne, då slog hon till mig och då försvarade jag mig " sa Eric och flinade.
" Mackenzie skulle aldrig slå n.." Hann mamma säga.
" Och din historia " sa Vanna.
" Jag hade varit på lektion och skulle gå hem, när jag kom ut så såg jag att Kevin satt ensam på en bänk, så jag frågade om han ville göra läxorna med mig, det hörde Eric så han gick fram till mig och vi började att gräla, då kom Kevin fram till oss och frågade vad som hände, då slog Eric till Kevin så att han föll och slog i marken, jag skrek på Eric, då slog han mig i magen och vi båda låg ner så sparkade han på mig " sa jag.
" Det var två olika historier om händelsen, vem kan intyga vilken som är rätt? Vem är den där Kevin?" Sa Vanna.
" Han bor på Atlantvägen 89 har jag för mig " sa jag.
" Då skickar jag en patrull till hans hus!" Sa Vanna och log.

~ Liten stund efter ~

Två poliser vid namn Isabella Cascade och Fiah Lisen åkte till Atlantvägen och knackade på dörren.

- Kevin, öppna dörren ! Ropade mamma. Jag gick sakta fram till dörren och öppnade.
Två poliser stod vid dörren.
- Är du Kevin ? Frågade den ena polisen.
- Ja. Svarade jag och såg frågande på poliserna.
- Vi vill att du kommer med oss till polistationen. Sade den andra allvarligt och mamma kom till dörren.
- Vad står på ? Undrade mamma och såg på mig.
- Det var ett gräl på skolan mellan två andra elever och Kevin, och vi håller på och förhör de två andra, och skulle gärna vilja höra Kevins historia. Förklarade den ena. Mamma nickade och såg på mig.

SENARE

Vi gick in genom de stora dörrarna till polistationen och jag blev ledd till ett rum. Zie, Eric, några poliser och en kvinna som antagligen var Zies mamma satt på varsin stol.
- Sätt dig. Sade den ena polisen. Jag gjorde som hon sade och tittade mig runt.
- Vad är då din historia om händelsen ? Frågade en av dem och plockade fram ett block.
- Jo, jag satt ute på en bänk på rasten och läste och Zie vinkade till mig och Eric såg det och Zie och Eric började gräla. Jag hörde att de sade mitt namn och gick för att kolla vad som hände och så slog Eric först mig och sedan Zie. Förklarade jag snabbt och såg på polisen.

" Hm, det verkar som att Kevin och Mackenzie's historier är mer liknande än Eric och Mackenzie's " sa en polis.
" Eric, vems historia stämmer " sa min mamma allvarligt.
" Mackenzie's är bäst " sa Eric tystare än musen.

- Kan jag gå ? Frågade jag och sneglade mot dörren.
- Nej, inte ännu. Vi måste ha lite mera bevis. Sade polisen och såg menande på mig.
- Såg någon kanske detta ? Undrade hon och såg på oss alla tre.
- Ja, nästan alla på skolgården. Svarade jag och suckade.
Polisen nickade och skrev något i sitt block.

" Jag går nu " sa jag.
" Inte än " sa Vanna
" Jo, jag måste gå!" sa jag.

Jag tog mina kryckor och gick ut ur rummet, mamma skulle gå efter men Vanna tog tag i henne.