Hungerspelen ~ ErisedStone & Sofia-Potter

Rose log sött och sa sedan lungt.
" Vi är på hotellet vid Hungerspelen... Det behövs inga bevis " viskade hon sedan och flinade. Jag blev plötsligt väldigt arg och fick nog med detta, jag sparkade till i luften, vakterna tappade kontrollen men höll kvar, det kändes som om mina armar bröts, tillsist släppte vakterna mig och jag rusade därifrån.

( Men vi var väl på hotellet? =S )

( Japp )

"Jaså?" sa Ryan när han fick syn på Zie.
Rose kom ostadigt ut ur rummet och gav Zie en elak blick.
"Vad hände?" frågade Ryan Rose.
"Åh, bara det värsta" sa hon.
Ryan suckade och himlade med ögonen.

Jag rusade och tittade bakåt så att ingen kom efter, sen blev allt svart. Jag hörde svagt pratande i bakrunden. Jag slog sedan upp ögonen och såg upp i ett vitt tak. Jag vred på huvudet till höger och såg två män i rockar och munskydd, sen vred jag på huvudet till vänster och såg Rose, Ryan och två vakter som stod rakryggade.

Jag satt i hotellrummet och undrade när Zie skulle komma tillbaka från sjukhuset, hon hade varit där i ungefär sju timmar.
Det var mitt i natten och kolsvart ute.
Både Rose och Ryan var där med henne, Ryan hade övertalat mig att stanna kvar här.
Jag satte mig bekvämare i soffan stirrade på tvskärmen där en man pratade om årets hungerspel.

( Bevakar du, Alice Cullen? )

( Japp )

Jag satte mig upp och blängde på Rose.
" Jaså, du tar lite av din viktiga tid till mig " fräste jag.
" Såja, inte vara så arg nu " sa Ryan lungt.
Jag märkte först då att jag var fastspänd på benen och massor av slangar var fästa på mina armar.
" Vad är detta?" sa jag surt.
Jag ryckte loss allt och tog bort bältena som höll fast mina ben, Ryan ryggade bak och sa sedan
" Vad gör du? Dom är där för att hjälpa dig "

"Ja, slåttern har ju gått toppen, och det har varit lugnt på hotellet vad jag vet" sa en man i kostym.
"Det har varit lite oroligt för elvorna i år, den ena ligger på sjukhuset just nu ... men annars har det varit väldigt lugnt" sa en annan man.
"Haha, ja. Det är lite speciellt med elvorna i år" sa manen och tittade ut på publiken som satt knäpptyst. "Just i år har två flickor från distriktet deltagit"
"Men det visades inte på tv?"
"Nej, där ser man som vanligt en pojke dras och en flicka" sa manen.
"Det var ... konstigt. Vet du något mer om det?"
"Nej, jag slår vad om att inte ens deras mentor känner till vad som hände där. Men jag vet, eftersom de ska intervjuas imorgon, vad sägs om att fråga ut dem?"

Jag slog av teven och stirrade argt in i väggen.

" Vart är Joanne?" fräste jag.
" Såja, lugna ner dig nu, hon är i kupen " sa Ryan.
" Måste tanten vara så sminkad?" sa jag och tittade ilsket på henne, hennes leende suddades ut och hon vinkade dit vaktera som glatt gick framåt.
" Såja pojkar, inget mer bråk nu va?" sa Ryan

Jag var rastlös och skulle göra vad som helst för att komma tillbaka hem till distrikt elva.
Plötsligt knackade det på dörren.
"Kom in" sa jag lågt.
En man i vit dräkt steg in.
Jag hoppade och ur soffan och såg skräckslaget på honom. Jag trodde först det var en vakt, men jag lugnade ner mig lite när jag såg att det var en läkare.