Är det någon där ute?

Maya nickade instämmande.
Hon såg på Electras kropp och mådde helt enkelt illa av att se den liggandes där, på hennes område.
"Ska vi.." hon nickade menade mot Electra.

"Ja", svarade Gora och svalde.

Hon skulle precis hugga mot hjärtat då ett dammoln plötsligt dök upp mitt i luften.
När molnet försvann så försvann även Electra med det.

Med ett frustande så hon på molnet och gick fram till Gora och lade armen om henne. "Du kan stanna här i natt så får vi se hur vi gör i morgon." Hon såg över axeln. "Jag har en bäddsoffa i mitt rum vi fixar till den" Hon ler.

"Vad hände egentligen när Electra dödade din familj?" Hon hade velat fråga det ända sedan hon fått reda på att Electra var med i bilden.
Hon skakade på sig och återtog sin mänskliga skepnad.

Gora torkade tårarna innan hon berättade.
"Jag hade precis firat min 18 års födelsedag och vi åt av tårtan då plötsligt dörren knackade", sa Gora.

Mina föräldrar blev plötsligt nervösa och jag förstod inte vad som var felet, sedan sa de bara till mig att jag skulle gömma mig i garderoben, jag gjorde det men jag visste inte vad som skulle hända så jag lyssnade väldigt noga på vad som skedde utanför då jag hörde hur dörren sparkades upp och en kvinnoröst sa någon om att "det är dags att ge hjärtat nu".

Mina föräldrar protesterade och då hörde jag hur hon högg min pappa i hjärtat och han föll mot golvet.

Min mamma försökte fly men då fick hon ett slag av en vas i huvudet.

Electra måste sedan ha tänt eld på stället då det började ryka. Jag kollade genom nyckelhålet och precis när hon upptäckt att jag skulle finnas därinne och började gå mot dörren så smällde jag den rakt mot hennes ansikte och sprang så fort ut genom bakdörren som ledde ut i skogen.

Sedan sprang jag i timmar och hittade äntligen er, sa Gora snyftandes.

Hon kunde inte låta bli att gråta mer men släppte ut det.

"Mer än så vet jag inte, jag vet inte ens hur mina föräldrar kunnat känna en sån typ", sa hon.

"Det låter som de gjorde en överenskommelse med den kärringen" Morrade hon. "Kanske din mamma inte kunde få barn och de gick till häxan för att få hjälp" Hon suckade. "Vi kan ta oss till stugan i morgon och ta ut kropparna. Ge dem en riktig begravning." Hon log stelt. "vad sägs om det?"

Hon nickade instämmande.
Sedan sträckte hon på sig och gäspade stort.
"Nä, vi borde verkligen gå och lägg oss."

"Om kropparna är synliga", sva svarade Gora. "De måste väl vara sönderbrända till aska nu".

Sedan gick Gora till bäddsoffan och la sig ner och sov.

Hon log och drog upp mobilen. "Jag ringer pojkarna så får de fixa liet." Hon pratade snabbt och sen när hon var klar såg hon på Gora och flyttade henne till sin säng och hon blev vargen och lade sig vid fotändan.

Hon tassade mjukt in och viskade godnatt och gick och la sig i soffan, bara för säkerhets skull liksom.
Snart sov hon djupt och drömde en konstig dröm om en gris som ramlade ner för en klippa gång på gång.