Huffle och Wolf

Jag återvände snart med famnen full av tjocka pinnar och näver som jag lade underst i högen av ved. Sedan satte jag mig ned bredvid Sini. "Vad ska vi göra nu?" utbrast jag plötsligt och lutade huvudet mot armarna i fosterställning.

"Vet inte ..." sade jag. "Det finns väl knappt folk kvar därute, de flesta har nog tagits hit till slottet."
Jag såg bort mot slottet som jag kunde skymta i fjärran. Jag ville aldrig mer tillbaka dit. Samtidigt visste jag att det var där mina föräldrar och min lillebror fanns, om de fortfarande levde.
"Jag vet att det säkert är omöjligt, men jag vill göra något. Många av de som blivit tillfångatagna är säkert redan döda, men de som inte är det ... de har fortfarande en chans. Jag vill på något sätt rädda så många jag kan."
Jag lade ihop pinnarna så att de var redo att tända eld på. "Men just nu borde vi nog äta, och sova."