Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona satt i karet ett bra tag, värmen lindrade smärtan efter en stund, gjorde den uthärdlig. Hon klev tillslut upp och torkade sig. Hon drog på sig sina kläder igen, även om de var tilltufasde.
Långsamt gick hon ut till Niel och torkade sina kinder, hon hade äntligen lugnat ner sig. "Tack" viskade hon tyst och såg ner på marken.

Niel väntade tålmodigt på Mona och såg generat upp när hon kom upp. Han såg på henne lite och reste sig sedan. Han visste att den fanns någonstans, han systers gamla klänning. Den var i alla fall ren och hel. Till sist hittade han den och räckte den till Mona. "Byt."

Mona tog emot klänningen. Hon gick tillbaka itll badrummet och bytte om till klänningen Niel gett henne. Hennes egna var till och med lite trasig i kanterna av att gubben varit så våldsam.
Hon kom ut igen. "Det var...den gamla herren från igår som...". Hon avslutade inte meningen utan begravde sitt ansikte i händerna.

Niel ställde sig osäkert upp. Efter lite tvekande gjorde han det känslosammaste han någonsin gjort: han klappade Mona tröstande på huvudet.

Mona drog några andan några gånger för att lugna ner sig igen och såg upp på Niel då han klappade henne på huvudet.
"Förlåt mig sir...Jag borde inte vara här" mumlade hon. "Det är fest ikväll också, jag ska uppträda igen". Hon stelnade till, det betydde nog ännu någon som tog henne med våld.

"Säg inte så. Du kan vara med mig."
Niel såg forskande på Mona. "Lycka till på uppträdandet men jag kommer inte. Jag kommer bara vara med vid balen."

Mona såg förvånat på honom. "Vad menar ni sir? Det skulle inte gå för sig, jag är bara särling" mumlade hon. Hon nickade sedan. "Tack sir, och tack för allt": Hon vände honom ryggen för att gå ännu en gång.

(ska äta middag)

"Jag menar precis vad jag sa. Jag åker härifrån om tre dagar, måste packa." började Niel. Helt utan kontroll tog han tag i Monas arm när hon skulle gå, "Gå inte...inte än!"

Mona visste inte varför, men hon fick en klump i magen då han sa att han skulle åka. Hon vände sig om då han inte lät henne gå. "Sir?". Hon drog loss sin arm. "Jag stannar mer er då, men jag måste gå snart".

Niel nickade och satte sig osäkert på sängen. "När kom du hit?"