Demon - fantasy roll - begränsade platser

Jag sneglade misstänksamt på Ambrosine. "Säkert? Menar du det? Efter allt som...?" Jag avbröt mig. Det här var ju fantastiskt. Jag sken upp och krympte ihop till den lilla tjej som jag egentligen var. Men med mänskligheten kom den obarmhärtiga smärtan. Jag stönade och sjönk ned på knä. Pilen stack ut från min blodiga arm och som det såg ut, satt den djupt.

Ambrosine skyndade sig fram till Zora. Jag föll ner på knä och höll ena handen på hennes arm och den andra på pilen
"detta kommer göra ont" sa hon och drog ut pilen. Ambrosine tog sedan fram läderflaskan och rensade såret med lite av vattnet. Hon tog sedan dolken och skar av en liten del av sin svarta klänning och vevade den runt hennes arm.

"Om inte Ambrosine återvänt inom några dygn så kommer du få utstå ännu mer smärta", sa Heather och såg onaturligt hotfullt mot varulven innan hon red iväg.
Hon tog med den döda följeslagarens kropp och band kroppen mot hans häst för att ge honom en värdig begravning.

Hon suckade medan hon red.

"Ska man inte ens få rida i skogen utan att något hemskt händer", tänkte hon.

Trots att jag knep ihop ögonen skrek jag av smärta när pilen rycktes ut. Under resten av processen satt jag bara tyst och sneglade skamset på den döda mannen och kvinnan med bågen. Helst av allt hade jag velat be om ursäkt, men jag visste att hon inte skulle tro mig. Ibland hade jag verkligen svårt att kontrollera mig själv.

Ambrosine kollade på drottningen och nickade.
Hon vände sedan blicken till Zora och ställde sig upp. Ambrosine räckte henne sin hand för att hjälpa henne upp.
"Det är bara en sak jag ber dig; förklara för mig. Förklara vad som händer."

Jag blinkade förvirrat och tog hennes hand. Väl på benen tittade jag på henne och sade så kortfattat jag kunde: "Du är eftersökt av någon och jag skulle ta dig till honom. Han tänker inte döda dig, men han ville visst ställa dig några frågor".

( Siriusis )

Ambrosine blundade i några sekunder innan hon kollade på Zora.
"Vi får leta upp några hästar. Dessa skogar är inte säkra." sa hon vänligt och kollade sig runt
"Jag tror att det finns en gård nära..." muttrade Ambrosine och kollade sig runt.
"Kom...." sa Ambrosine och började gå djupare in i skogen.

Jag hindrade Ambrosine genom att lägga en hand på hennes axel. "Inte för att jag inte gillar din idé, men jag har inga pengar för tillfället och jag är inte så bra med hästar", sade jag med en menande min. "Kan du inte bara sitta på min rygg. Det går snabbt och inget kommer att våga skada oss."

Ambrosine såg tveksam ut.
"Är du helt säker på detta...?" viskade hon

Jag ryckte nonchalant på axlarna. "Vadå då?" frågade jag ointresserat och såg på Ambrosine med en sned min.