PRS(Dragon Fantasy)

"Akta så du inte slår i huvudet" varnade Nalel och gick emot köket där hennes mor stod och lagade till en lammgryta, och hennes far låg och vilade på en liten soffa. Båda tittade upp då de kom in.
"Jag antar att du är soldat nu då" log hennes mor lite sorgset då hon såg kläderna och vapnen i sin dotterns famn.

Nalel sa det en aningen försent och Meira slog i huvudet så hon såg stjärnor. "Tusan." svor hon och undrade sedan var Nalel hade tagit vägen.

Nalel vände sig om då hon hörde svordomen. "Oj...Hur gick det?" frågade hon och gick fram till henne. Jisses vad Meira var lång.

"Bra." sa Meira och gnuggade pannan där hon slagit i. "Förlåt, det var inte meningen att störa." sa hon då vad hon trodde var Nalels föräldrar kom fram. "Mitt namn är Meira, trevligt att råkas." sa hon artigt och bugade mot dem.

"Äsch, du stör inte" log Nelels far. Nalel nickade instämmande. "Jag kan ge dig en rundtur om du vill innan maten" log hon mot Meira. Hon hade ju velat se ett hobithem.
Hon började gå mot sitt rum med kläderna och vapnen.

"Alltså, ni behöver inte bjuda på mat, det var inte så jag menade." mumlade Meira rodnande om de skulle ha trott det, hon ville bara se hur de bodde. Dock följer hon efter Nalel men undviker att gå rakt.

"Äsch, du får gärna stanna på middaf, Bearn också". Hon kom in i sitt rum, i ena hörnet stod en säng, i ett annat en garderob. Hon hade också ett arbetsbord. Där la hon alla sakerna.

"Nej, det är din familj. Så gör man väl inte?" sa Meira nästan osäkert, hon hade inte varit med om att bli bjuden hem till någon förr.

Nalel log bara. "Ta det lugnt, ni är välkomna" upprepade hon och gick ut ur rummet igen för att visa henne resten av huset.

"Tack då." sa Meira och log mot henne. Hon följde efter i rummen som alla var små men varma och inbjudande.