Sofia-Potter & Hermione Jane

Jag tittade på honom. Mina isblå ögon fäste sig på hans knän. Son så lite konstiga ut med allt bandage.
"Sådär. Mitt huvud gör svinont och min arm bultar" svarade jag.
"Vad hände igentligen?" undrade jag efter en stund.

" Du blev påkörd " sa jag och rullade fram till hennes säng
" Du, jag tyckte att, när jag hade ditt huvud i famnen, så såg jag ..., är du tjej Kim?" Sa jag tyst

Jag tittade på honom. Visst var jag en tjej. Ingen tvekan om den saken. Jag tittade honom rakt i ögonen.
"Jag är en tjej. Ja det är jag. Men jag hoppas att jag får va med er ändå" svarade jag.
"Hur?" Frågade jag sedan.

Jag tittade in i väggen
" Förlåt " sa jag tyst

Jag tittade hjälplöst på honom. Jag ville krama honom. Men jag kunde inte.

Jag skådade henne.
Jag reste mig långsamt upp, bandagen satt hårt, det var omöjligt att böja på knäna.
Jag litade mig framåt och kramade försiktigt om henne.

Jag tittade förvånat på honom men besvarade sedan kramen.

" Tänker du berätta?" Sa jag

"Jag... Jag vet inte" svarade jag.
"Men hur såg du det?"

Jag såg ner i marken
" Jag såg bara det " sa jag tyst