~Tippy och Emmadora~[prs]

Nami försökte lyssna. Men det enda hon hade i huvudet var Will. Karraktäristerna kollade på oss som om vi var enkla att döda. Men dem skulle nog få en överraskning. Den enda som hon verkligen minns var trettonåringen ifrån distrikt 7. Han verkade vara så rädd och ensam. Hon minns också svagt en flicka med rött hår och svarta ögon. Var det värt att alliera med någon utav dem?

Genast när träningen började kom en kille framm till Will. En av de muskulösa karriäristerna.
"Hej", sade han.
"Hej", svarade Will uttryckslöst.
"Jag heter Freddie. Vem är du?"
"William", svarade Will så vänligt han förmådde. Freddie hade en baktanke med det här, det förstod Will.
"Hon", Freddie pekade på Nami "..är från digt distrikt. Eller hur?"
"Ja", svarade Will. Så det här handlade om Nami.
"Ni arbetar med oss."
William såg förvånat på Freddie. Arbeta med en karriärist? Varför? Han visste inte vad han skulle svara. Skulle han säga nej så skulle de dö först. Skulle han säga ja skulle han behöva samarbeta med karriärister.

Nami gick fram till Will. Hon ville njuta av hans närhet så länge som möjligt. Det var då hon såg karriäristen, hans blonda hår var uppsatt i hästsvans. Han sneglade på Nami. Hon visste att hon inte var så stark, men hon hade en del bra sidor.
"Äh, det får duga" mumlade Freddie och återgick till karriäristerna.
"Vad hände?
Huvudstaden brukar satsa på dem de tror kom vinna. Freddie är den som flest satsar på, de flesta tror att Nami kommer komma näst sist.

"Han ville alliera sig med oss. Jag tror att han är en liten hemlig beundrare till dig. Nej men ärligt talat så vet jag inte helt varför han vill samarbeta med oss. Han kanske vill få chansen att döda oss i sömnen eller något." Will vände sig tvärt om så han stod med ryggen mot Nami.
"Vi borde börja träna innan någon kommer på oss."

Nami skrattade åt tanken. Freddie intresserad av henne? Det kändes sjukt.
"Skulle inte tro det" mumlade hon och log emot honom. Hon tänkte träna att jaga, då det kan vara användbart i arenan. Hon gick direkt till pilbågarna då hon hade svårt att använda vapen. Det var svårt, men efter ett tag så gick det bättre. Sponsorerna skrattade åt henne. Hon brydde sig inte, snart så skulle dem få se.

William gick direkt fram mot kastknivarna. Det var något han var hyfsad på, så han skulle inte visa sig varken svag eller stark såhär i början av träningsperioden. Will var snabb i sina rörelser när han skickade kniv efter kniv genom luften. Alla träffade givetvis inte i mitten på måltavlorna, men de kom iallafall innanför den rödmarkerade kanten. William var nöjd med det första intryck han måste ha gett.

Nami träffade nu i alla fall dockan. Men inte mitt på. Hennes framsteg var ganska stora, trots allt. Sponsorerna verkade bli mer imponerade av henne. Men fortfarande var Nami inte nära karriäristernas styrka. Nami visste att hon kunde göra en ganska bra eld och identifiera bär. Då när hon var mindre brukade hon rymma i hopp om att hitta Will igen. Men det gjorde hon aldrig. Inte förrän spelen.

Träningspasset var äntligen slut (förlåt för att jag snabbspeedar). William kände på sina muskler på ena axeln. Han hade spänt dem rejält under dagens träning och det gjorde väldigt ont. Will grimaserade när han kom åt den onda punkten. Ingen verkade reagera på hans lidande. De andra såg till att sköta sitt när de började gå mot utgången.
"Hur gick det idag, Nami?", frågade William fortfarande med vänsterhanden på sin högra axel.

Nami var ändå ganska nöjd med sin insats. Hon hade utvecklat sin känsla för att använda vapen. "Det gick väl rätt okej" mumlade hon. Ljudet av klackar fick henne att haja till. Pawffie kom gående emot oss med ett stort leende på läpparna. Hon hade en ljusgrön peruk som nästan fick henne att se illamående ut.
"Alla pratar om vårat distrikt och deras fantastiska tributer, är det inte underbart?"
Nami var nästintill säker på att hon ljög.

"Säkert", sade William tyst med en ironisk underton. De var väl medelmåttiga, men inte mer än så. De skulle vara skönt att komma tillbaka till våningen. Han var trött och såg fram emot en dusch eller kanske till och med ett bad? För det han sett att de hade i badrummet. Han ställde sig i hissen med sin mentor och Nami, som fortfarande var mycket vacker, trots svetten som rann ner för hennes panna.
"Som ni vet har ni en intervju att se fram emot imorgon kväll."