Innan tiden går ut.

Hon svimmade av igen och hon vaknade till efter en timme och hon låg i en säng. Skorna hade hon inte på sig och hon såg sig om i mörkret och gnydde svagt och försökte hitta en lampa.

Angie smuttade på ett hett kamomillte samtidigt som hon såg forskande på Gabriel och Helaren mitt emot.
"Ni behöver inte vara oroliga, det verkar bara vara helt vanlig feber från en influensa" sa Helaren och ställde sig upp.
Gabriel följde hans exempel och sträckte fram sin högra hand.
"Tack så mycket, äldste Isak."
"Ingen fara, Gabriel. Ni har haft riktig tur att hitta miss Ruby. Vi är stolta över er!
Angie log strålande emot dem båda och nickade tacksamt.

Hon hostade till och hon kurade ihop sig och började att skaka av kylan och hon visste inte vart hon var. "hallå?" ropade hon med svag röst och hon ville så gärna ha en varm filt att ha över sin kropp.

Männen stod fortfarande och skakade hand och utbytte artigheter sinsemellan så de hörde inte det dova "hallå:et". Men det gjorde Angie så hon ställde ner den stora koppen.
"Det är bäst att jag kollar till vår gäst. Hon är vaken."
"Jag kommer snart" svara Gabriel.
Angie nickade kort till svar och vände sig sedan emot Isak.
"Återigen stort tack, Äldste!"
Sedan lämnade hon köket för att gå några meter längs en korridor med dörrar på vardera sida. Vid den andra stannade hon och knackade lätt.
"Ruby, det är jag Angie" sa hon lätt och öppnade dörren.

"kan jag få vatten och en filt?" Hon lät svag och hon satte sig upp. "Febern vill inte gå ner." Hon såg på henne och log. "tack jag får sova i en säng och inte på golvet." Hon skrattade svagt.

Angie skrattade också.
"Klart du inte ska sova på golvet. Vi är inte stenåldersmänniskor."
"Gabriel, miss Ruby vill gärna ha ett glas vatten, tack." tänkte hon och gick fram till sänggaveln.
Det stod en stor kista som såg uråldrig ut där och när Angie öppnade den skrek gångjärnen i protest. Efter lite rotande fick hon fram en lammullsfäll som var broderad med guldtråd. Hon sänkte den över Ruby och satte sig på sängkanten.
"Det var visst beställt vatten" basunerade Gabriel när han kom in i rummet bärandes på en bricka.
Efter att ha placerat ett stort vattenglas på nattygsbordet mimade Angie "tack" till honom.

Hon log mjukt och kände den varma filten redan göra sitt jobb och hon såg på Gabriel som kom med vattnet. "Förlåt att jag blev sjuk." Hon stoppade för att hosta. "Men jag blev sjuk " Hon log och satte sig upp.

Angie klappade henne tröstande på benet ovanpå filten.
"Det är ju inget som du kan hjälpa, vännen. Nu ska du bara vila och bli frisk. Sen ska vi hjälpa dig att förstå dina förmågor och hur du kan använda dem."
Hon log strålande emot Ruby.

"vilka krafter?" Hon hostade och hon försökte sätta sig upp lite mer för att se på dem båda. "Är det bara ni som är här eller är det fler?" Hon orkade itne sitta så hon sjönk ner bland allt det varma. "det är så mysigt i den här sängen."

Angie räckte över vattenglaset när Ruby började hosta.
"Jag tycker att du ska bli frisk igen innan vi börjar diskutera dina krafter." sa hon lite eftertänksamt. "Det är rätt mycket för dig att ta in, så vi vill att du har all ork du kan få. Men jag kan säga så mycket att du är en mycket speciell tjej."
Med ett litet skratt puffade Angie till Rubys ben under filten men blev sedan allvarsam igen.
"Det finns fler än oss. Och det är viktigt att veta att det även finns onda motsatser till oss. Han som gav dig rosen till exempel."
Angie pausade för att Rubys skulle kunna minnas den charmiga mannen i parken.