LotR (Privat)

Keya nickad långsamt och hennes blick mörknade kraftigt. "Jo, jag vet men det är ändå fel." sa hon och kramade tygeln hårt i sin hand så knogarna vitnade, hon visste hur män var, hur de behandlade kvinnor. "Fått någon på halsen?" sa hon frågande och nickade sedan, "Nja, inte direkt......" hon tystnade och sa inget mer om saken men vände bort blicken.
Tjugotre, ja inte förvånande, hennes blick såg på molnen, "Vi borde söka skydd, det är ändå snart kväll så vi måste ändå slå läger snart." mumlade hon tyst.

Banner höjde förvånat på ögonbrynet när hon aldrig avslutade meningen men instämde snabbt åt hennes förslag om att söka skydd för vädret.
"Det kan nog vara det smartaste du sagt idag"
Han satte fart mot en närliggande skog där de kraftiga trädkronorna säkert skulle hålla det mesta av regnet borta. Åtminstone, han hoppades på det.

Keya skrattade en aning men det var ett tvunget skratt eftersom hennes tankar var på annat håll, minnen hemsökte henne.
"Tur att jag kan säga något smart då." sa hon och följde med honom in i skogen och hoppade av hästen.
"Vi bör inte få allt för mycket regn på oss." sa hon och sadlade av.

"Det gillar jag, regnvatten är inte precis något jag är förtjust i.", sade han när han satt av. Var man tillräckligt nära trädstammarna skulle man troligen klara sig undan regnet. Han lade händerna bakom nacken och checkade av området. Det skulle nog inte bli några stora problem inatt.
Några ögonblick senare slängde han ett ögonkast åt Keya och lade märke till något bekymrat i hennes ögon. Om han så dansade på händerna hade hon ändå inte märkt ett dugg då hon såg ut att vara så inne i sina egna tankar.

"Nej, man blir så blöt." sa Keya fortfarande frånvarande, men sen skakade hon på sig som att vakna ur alla minnen. Hon försökte sig på ett leende men det nådde inte hennes ögon och såg in i skogen. "Du ville jaga?" sa hon och såg på Banner. "Jag kan fixa lägret."

"Tja, det är vad regn gör med en." Han stoppade ett skratt från att lämna strupen. Nästa ögonblick drog han tröttsamt ihop ögonbrynen. Just det ... jaga. Han tittade motvilligt längre in i grönskan medan han hämtade bågen från sadeln. Det kändes väldigt mödosamt när tröttheten tyngde ner ögonlocken .. men vad skulle han göra? Keya såg lika fundersam ut som förut och hennes koncentrationsförmåga var nog inte på topp heller.
Han dolde en gäspning med handryggen. "Om jag inte kommer tillbaka om tjugo minuter så har jag säkert somnat på någon stubbe" Och med de orden lämnade han Keya ensam kvar vid hästarna.

"Du behöver inte.." sa hon men han hade redan försvunnit in bland bladverken och barrträden. Som i trans började hon få ihop ett läger och ordnade grankvistar att sova på under en gran och hoppades att det skulle bli tort nog. Hon samlade ved och vattnade hästarna. Det tog henne en kvart att få igång elden, så tankspridd hon var, konstigt.......eller inte.

Tjugo minuter senare med mycket tid att tänka igenom saker och ting kom han tillbaka med en hare. Han slängde fångsten vid Keyas fötter och sjönk ihop vid stammen av granen. Det tog ett bra tag innan han fick upp kniven ur fickan när hans händer var förvånande tafatta och rörde sig inte alls som han ville.

Keya såg då han kom tillbaka och då han fumlade med kniven och vaknade till ur sitt tänkande.
"Jag tar den, du har ju jagat." sa hon mjukt med en helt annan röst, hon ville inte att han skulle skada sig och hon tog kniven från honom.

Han blinkade häpet åt hennes plötsliga vänlighet. Han öppnade munnen några gånger innan han visste vad han skulle säga.
"Nåja, om du insisterar .." Trots det slängde han några misstänksamma blickar åt hennes håll.