Snurra min jord igen

Jättebra!!!

du hade helt rätt! bästa kapitlet hittils!

SUUPER!!!!

OMG GO MELISSA!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättebraaaa! Skriv mer!

IN YOUR FACE SIRIUS

Gahh älskar allt, oh plz give me more 83 lite för fylld av feels för att kunna skriva nåt vettigt, men du ska veta att jag älskar det och är ganska gravt beroende heh 8} ♥

Grymt!

Hejsan, sorry att jag inte har uppdaterat på ett tag. Har bara känt mig oinspirerad och inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Här kommer ett kapitel som handlar lite mer om Melissas bakgrund osv. Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa.


Kapitel 12

Det har gått tre dagar sedan traumat nere i fängelsehålorna hände, min kropp har äntligen återhämtat mig men den är fortfarande lite öm. Han där Andrew är tydligen väldigt stark och jag är fortfarande rädd för att gå själv i korridorerna.

Idag är det ingen vanlig dag, som om någon dag är en vanlig dag egentligen men idag är det första fullmånen sedan jag blev biten av en varulv. Detta menas med att jag, i natt kommer att förvandlas till en varulv och göra ja vad vet jag.

Jag har varit så jävla rädd och nervös inför detta men jag har försökt att ta det lugnt men det har väl gått sådär. Men i morse när jag vaknade så var skräcken som jag förväntat mig att känna, inte där. Jag kände mig helt plötsligt annorlunda, som att inte hela min jord kretsade runt detta. Och det stämmer, varför ska jag onödigt gå runt och vara rädd inför någonting som ännu inte har hänt, något som säkert kommer vara jävligt tufft men som kommer ha ett slut. Jag menar, när det händer så händer det och det finns inget jag kan göra åt det. Då är det bättre att ta smärtan och konsekvenserna när det sker istället för att plåga mig själv genom att gå runt och tänka på det innan.

Idag var mitt humör minst lika dåligt som det var för några dagar sedan, jag antar att det har med fullmånen att göra. Efter mitt och Sirius bråk så har vi inte sagt någonting till varandra, jag vill verkligen inte ha något med honom att göra. Ifall Sirius vill lägga sig i mitt liv så visst, jag låter han göra det men jag tänker fan inte lägga mig i hans liv.

Jag var på väg från uggletornet, det hade börjat bli kallt ute nu, det var ju ändå i slutet av september. Det var inte många elever utomhus nu, dem flesta satt inne och värmde sig. Jag sparkade på en sten på marken och stoppade händerna i jackfickorna, träden var färggranna och vackre.
Hösten var den bästa årstiden enligt mig, utan tvekan. Den var vacker och mysig.

En dag som denna kan jag inte låta bli att tänka extra mycket på min familj, vi hade en stuga vid Brightons kust, där var det alltid vackert på hösten.
Jämte stugan fanns en tennisplan där jag och pappa spenderade väldigt mycket tid, även om jag vissa gånger hellre skulle vilja sitta inne med mamma och kolla på när hon målade sina vackra målningar så insisterade pappa på att jag skulle spela. Han sa att den enda vägen till framgång var att träna och att jag kunde bli riktigt duktig, det var sant till viss del.

Jag var duktig på tennis, det har jag alltid varit och jag hade faktiskt tänkt att söka in till en speciell skola i London för ungdomar som vill kompensera sin träning med utbildningen. Det var inte många som kom in på skolan, bara dem bästa i England. Skottland, Wales och Irland har också en likadan skola. Men i mitt fall hade jag fått bra kritik från högt uppsatta personer inom tennisen och innan sommaren vann jag en tennis-cup för damer i min ålder och den var rätt stor, därför var rektorn på skolan där och han kom fram till mig och ville ha min mejladress och sedan frågade han om jag var intresserad av att börja på skolan. Jag sa att jag ville börja på den nästa år, när jag fyllt 16. Han insisterade på att jag skulle börja direkt till hösten men jag sa att jag ville gå ut högstadiet först. Han mejlade mig och sa att om jag fortsätter att spela lika bra som jag gjort så kommer jag definitivt få en plats på skolan, och den jag hade att tacka var min pappa.

Han hade också gått på skolan som ung och han hade varit en riktigt duktig spelare men under åren blev kroppen trött och efter att han blev pappa så spelade han bara på fritiden. Så fort han märkte att jag hade intresse för bollar och sport så vägledde han mig till tennisen och det tog inte långt tid innan jag förstod att det var det jag ville göra. Min pappa fanns alltid där och stöttade mig, när jag kände mig dålig eller trött på tennisen så hjälpte han mig att komma tillbaka till det, han var en ganska hård tränare men det gav resultat och jag måste säga att jag saknar tennisen väldigt mycket, men mest av allt saknar jag min pappa.

Jag kände hur en tår rann ner för min kind, jag hade inte gråtit på länge nu. Jag har försökt att inte tänka på min familj men när jag väl gör det så kommer bara tårarna. Jag antar att det är normalt, jag har ju mist hela min familj. Jag torkade tårarna som rann och gick in i slottet.

Jag försökte skaka av mig tankarna om min döda familj men bilden av Bellatrix Black och Fenrir Grårygg dök upp i mitt huvud och ville inte lämna. I den sekunden fick jag syn på Sirius och jag kunde hur jag bara ville bryta ihop. Att det var hans kusin, hans kusin som gjorde det fick mig både att bli ännu mer ledsen och arg.

Sirius fick syn på mig och jag vände mig om, ville inte att han skulle se mig ledsen. Det var tomt vid ingången, de flesta var nog på lektioner. Jag hade en lång rast innan talmagin.

”Varför står du här helt själv Kingsford?” Jag vände mig om och mötte Sirius roande blick som snabbt ändrades när han såg mig.
”Vad har hänt?” Hans röst lät faktiskt orolig och det förvånade mig.

”Varför bryr du dig?” Jag fick fram min standards-replik samtidigt som jag torkade bort en tår.
”Jag bryr mig inte om dig, jag bryr mig bara om vad som har hänt.” Hans mystiska ögon mötte mina och jag påmindes ännu en gång om varför jag hatar denna kille.

Jag kollade ut genom fönstret, låtsades inte om att han var där.
”Var det Robin?” Hans fråga fick mig att rygga tillbaka.
”Vad får dig att tro det?”
”Skulle inte förvåna mig” Hans blick mörknade.
”Vad menar du?” Jag ville väldigt gärna veta
vad han menar med det.

”Jag säger bara att jag tycker fortfarande att du är en idiot som litar på honom”
Han såg sig surt omkring och innan jag hunnit svara så kom James nerspringande för trapporna och när han fick syn på oss så sprang han fram till oss andfådd sa han

”Där är ni, fan vad jag har letat. Vi ska gå upp till Dumbledore” Han gav Sirius en blick och sedan vände han sig om och gick.” Jag antog att han syftade på han själv och Sirius så jag stod kvar. James vände sig om och höjde på ett ögonbryn.

”Du ska också med Melissa” Jag spärrade upp ögonen och försökte hitta en anledning till varför jag ska med upp till rektorn. Jag, Sirius och James stod nu utanför Dumbledores kontor och knackade på dörren. Den öppnades och Dumbledore satt vid sitt skrivbord och log ett leende till oss, men det stod redan två killar i rummet.

Jag gick efter Sirius och James in i rummet, och de två andra killarna vände sig om, det var Peter och Remus. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde här, jag var rätt ut sagt väldigt förvirrad.

”Jag förstår att ni alla förmodligen är ganska förvirrade, och ni undrar säkert vad ni gör här. Det ska jag berätta för er nu, jag ska försöka ta det så kortfattat som möjligt. Melissa, det är så att dessa fem killar brukar komma upp hit vid denna tidpunkten varje månad för att förbereda sig för en viss händelse. En händelse som månen bär med sig” Han kollade på mig med sina blå ögon bakom dem halvmånsfärgade glasögonen.

”Och det handlar om att Remus Lupin är en varulv” Jag tappade hakan och stirrade på Remus, som kollade ner i marken. Sirius harklade sig och kollade på Dumbledore med en blick som sa ”varför i merlins skägg säger du det till henne?”

Dumbledore fortsatte ”Och ni pojkar undrar säkert varför Melissa är här skulle jag tro. Och det är för att även hon är en varulv”
Nu var det killarnas tur att kolla på mig, de alla hade uppspärrade ögon och såg helt störda ut, jag var nära på att börja skratta.

Sedan berätta Dumbledore om marodörerna och deras animagus former som dem hade skapat i hemlighet för att hjälpa Remus en gång i månaden. Och nu skulle jag bli en del i det, jag skulle få följa med killarna till den spökande stugan i natt och förvandlas till varulv med Remus. Jag trodde att det var farligt för varulvar att vistas tillsammans, men eftersom de är flockdjur så gör dem inte illa varandra.

Nu blev jag genast väldigt nervös, men det värsta av allt var att med månens ingång så skulle jag förvandlas till ett monster och Sirius Black skulle vara där.

Jättebra!
Älskar verkligen sättet du skriver på!

SUUPER¤¤¤¤********** Hundra stjärnor to you!!