The Vampire Diaries RS

(( Ja för i helvete Elijah och Elena ftw också juu :'D ))

(( allas idéer är sjukt bra juh, Jyler och Elena och Elijah ftw!!!!

jag hade ingen aning om att ni andra shippade Jyler, trodde jag var typ ensam i världen om detta! :O ))

Elijah såg efter sin bror en lång stund efter att han hade gått, hoppades att han förstod att han var tvungen att stanna på sjukhuset också. Efter en stund vände han sig mot Joan igen, öppnade munnen för att fråga vilken anledningen var till att hon hade kommit tillbaka, för visst hade hon en anledning. Ingen begav sig till Mystic Falls utan någon som helst anledning. Men till sin förvåning var hon också borta, och han kunde inte låta bli att undra hur hon hade lyckats smita förbi de båda utan att han hade märkt något. Jaja, tänkte han till slut. Livet erbjöd alltför många mysterium för att grubbla över alla. Istället beställde han en whiskey som han satte i sig i en klunk, lämnade grillen och började gå mot sjukhuset han också. Antagligen var detta också ett av hans mänskliga impuls-anfall.

(( Let's be Elena for the first time ever.
Kritik är välkommet. >_> ))

Damon hade varit borta i flera dagar nu, Elena förstod inte riktigt vad han höll på med. Han är alltid så fruktansvärt hemlighetsfull och berättar aldrig för Elena vad han håller på med. Så Elena hade tagit sig till The Grill, hennes mobil hade gått sönder för några dagar sedan för att hon lyckats tappa den nedför trappan. Helt otroligt korkat var det, men hon hade gjort det ändå. Elena suckar tungt för sig själv när hon går in och ser sig om. Hon drar blicken fram och tillbaka men det är under den andra gången hon gör det som hon stannar på mannen vid baren. Elijah? Hon går, trots förvåningen, tveksamt fram. Hon kanske bara såg fel.
"Elijah?" Frågar hon tveksamt när hon kommit inom hörhåll, hörhåll för en människa för att vara exakt. Ska inte han vara i New Orleans med Klaus?

Joan har tagit sig till sjukhuset, hon använde sin övernaturliga hastighet för hon kände verkligen inte för att ta en promenad egentligen. Hon borde förskaffa sig en cykel, moped eller så. Lite mer praktiskt än att köra runt en bil överallt och gå är tråkigt. Så just nu ska hon se över någon gravid kvinna med kramper en månad innan förlossning, ungefär. Hon tar med sig skrivplattan och går till rummet patienten blivit placerad i. Kramper kan tyda på en för tidig förlossning, eller att något gått fel. Som läkare så hoppas Joan faktiskt på varken eller, det första kan inte vara bra för barnet och det andra är inte bra för varken barn eller mor.

(( I have really no clue what I'm talking about... google hjälpte mig. XD ))

Elijah skulle just börja gå mot utgången när han hörde en bekant röst framför sig, och han tittade sig omkring för att se vem denna röst tillhörde. Till slut stannade hans blick på henne, och han tog ett steg närmare och iakttog henne noggrant innan han böjde sig fram för att försiktigt lukta på hennes hals. Sedan drog han sig snabbt tillbaka för att ge henne ett ursäktande leende. "Elena", sade Elijah lätt. "Jag får ursäkta för det där, jag kan aldrig vara säker nog." Han undrande om han skulle ursäkta sig själv och lämna henne för att skynda sig till sjukhuset, men något fick honom att stanna kvar och fortsätta. "Självklart undrar jag varför du är här, speciellt ensam då jag vet att du är väldigt väl omhändertagen. Men jag ser också att du undrar samma sak, så därför tänker jag svara på din fråga först." Han avbröt sig snabbt för att ge henne ett snabbt leende, och upptäckte till sin fasa hur hans kropp fylldes av en underlig känsla av saknad när han såg på henne. Snabbt tittade han ner i marken för att intala sig själv att denna känsla han kände inte berodde på något annat än vänskap, och det var i högsta grad sant, för visst hade de två utvecklat en vänskaplig och känslig relation tillsammans? Han tvingade sig själv att samla sig, och tog ett djupt andetag innan han fortsatte. "Min bror har ställt till det för sig igen. Han har lyckats göra sig själv fader till ett barn, och jag antar att du förstår vad det innebär för honom. Vi övertalade honom att lämna New Orleans"

((eheheh jättekonstigt inlägg, jag vet haha :< ))

Boken, den sabla, förbannade och sjukligt drömlika boken låg där på golvet och såg så overkligt stolt ut.
Caroline rev upp den från golvet och sprang nerför trappan och utför dörren. Med ett fast grepp kring pärmarna, rädd att tappa greppet om den sprang hon genom skogspartier och öppna fält och hade sin destination printad i huvudet hela tiden. Wickery Bridge stod kvar i oväder och rusk, "bro-jävel-idiots-äcklet" som hon med ett finare namn kallade den. Hon ställde sig vid brons räcke, och såg ner i det grumliga åvattnet. Där nere hade människolivet avslutats för hennes bästa vän, och innan dess Elenas föräldrar. Nu blandades deras livsstoft med den vinröda sammetsbokens avslutade kapitel.

Klaus gick långsamt mot sjukhuset, han såg ingen orsak till att skynda sig då han ändå inte skulle göra någon nytta där. Det var i och för sig en ganska intressant situation som han befann sig i, Rebekah var förmodligen överlycklig då hon skulle bli moster och högst troligen skulle hon kasta sig över barnet innan någon hann reagera.
Klaus stannade då han kom fram till sjukhuset, han ville inte gå in i byggnaden för han visste att det skulle förändra honom för all framtid. Till sist bestämde han sig ändå att gå in, han hade inget annat val.


(( blääää att vara i skolan o ha filosofi... XDD ))

(( I feel with you D: Fast filosofi låter i och för sig rätt härligt i mina öron! ))

(( inte när det gäller gamla gubbar med yriga tankar och idéer ))

Naaj den delen av filosofin kanske inte är toppen, synd att ni inte får lektionerna till att filosofera på egen hand XD ))

(( vår lärare är usel, så vi kommer säkert grubbla över idioterna resten av perioden.. -.- FML ;'D