PRS The Noble Lion|AlexZz

Hon avskyr speglar, faktum är att hon hatar dem. Det finns så mycket som är associerat med speglar som hon inte riktigt vill ha något att göra med. Spöken såsom Bloody Mary kan dyka upp i dem. I nästan varenda skräckfilm finns det minst en scen där spöket eller anden eller poltergeisten dyker upp i en spegel. Han anser speglar dock mer användbara än att spegla sig i vatten. I vatten finns det alltifrån vattenmonster till Näcken i Norden. Hon läser för mycket om sådant för att vara okej med att egentligen se sin spegelbild. Hon ser den ändå i sina syskon, men hon använder den ibland ändå.
"Jag använder dem." Svarar hon och korsar sina armar över bröstkorgen. "Förlåt för den konstiga frågan." Fortsätter hon eftersom hon insett sedan länge hur konstig frågan faktiskt är.

William skrattade. "Inte behöver du be om ursäkt! Jag tycker inte det var en konstig fråga, det var en intressant fråga. De flesta bryr sig inte om speglar, eller tycker att de är väldigt bra då de kan se sig själva och öva på sina selfie poser. Jag är väl en av dem." Han log mot Dani och blinkade med ena ögat, "Men jag ser på dig att du inte förtjust i dem, vi är inne i ett rum med antagligen den största spegeln i Bono, och du har inte tittat på dig själv en enda gång." fortsatte han. William tyckte faktiskt att det var intressant, det finns hur många tjejer som helst som skulle sneglat på sig själv hur många gånger som helst bara för att fixa till sitt hår eller sitt smink. Men inte Dani. Han undrade varför, men kunde inte komma på någon bra anledning för varför hon inte skulle titta på sig själv i spegeln.

--

Medan William och Dani hade gått med Maxine till hennes rum hade Michael gått och vandrat runt för sig själv. Han hade känt William i 55 år, han visste hur han betedde sig och såg ut när han gillade en tjej, och han kunde se i sin väns ansikte att han verkligen tyckte om Dani så han hade bestämt sig för att ge dem lite "alone time". Michael gick runt i huset och kollade på alla tavlor som hängde på väggarna. Han hade ett stort intresse för konst, han älskade att titta på hur konstnärerna hade rört sina penslar och vilka färgar de använt för att få fram vissa känslor. Medan han gick runt i de olika olika korridorerna hörde han ett högt kras. Han sprang mot ljudet och fann Felicia stå och plocka med en hög plastmuggar som låg på golvet.
"Behöver du hjälp?" frågade han.

När William kommenterar spegelns storlek så ler Dani, det var roligt. Dessutom vågar han prata såpass öppet om det att Dani finner sig tro att det ska falla sig naturligt.
"Man kan väl säga det." Svarar Dani och känner smärta smyga sig in i hennes rygg av att stå lutad mot den hårda spegeln. Hon har aldrig tänkt på det själv att vad hon tycker om saker syns på henne. I för sig hon tittar överallt förutom på spegeln så det borde inte komma som en chock. Dani tittar upp på William med armarna fortfarande korsade. "Fast jag har ingen bra anledning till det." Säger hon lättvindigt. Det är sant, för det är ingen bra anledning egentligen. Faktum är att den enda anledningen hon har är hennes egen vidskeplighet. Ärligt talat är det en hemsk anledning. Hon drar undan sitt hår från ansiktet och placerar det bakom örat. Detta gör att hon kan se spegeln i ögonvrån och därför sig själv. Fast hon koncentrerar sig mer på att hålla blicken på William än spegelbilden. Hon inser inte själv att hon betonat ordet bra i meningen hon uttalat. Hon skiftar viktpunkten så hon står mer bekvämt lutad mot spegeln, då slipper hon ha ont.



Felicia hade i godan ro försökt städa upp efter festen när tappat en halvfull flaska av något ohälsosam flytande substans och i den milda panik som dykt upp inte lyckats fånga den utan den hade gått sönder mot golvet. Felicia mumlar något ohörbart och böjer sig ned till golvet för att plocka upp allting.
"Behöver du hjälp?" Frågar en röst bakom henne och hon håller på att tappa muggarna igen. Hon kastar en blick bakåt och ser att det är mannen som hjälpte Danis vän. Har hon fått reda på något av deras namn än? De borde inte ens vara kvar. Felicia rättar till sina glasögon med sin fortfarande fria hand.
"Nej, jag klarar mig." Svarar hon och fortsätter plocka upp muggarna från golvet, borden... egentligen varsomhelst. "Dessutom borde inte ni vara kvar här. Festen är slut." Fortsätter hon bitskt nog. Hon klarar sig själv, så det så.
---

Well... Felicia is a big girl; Felicia knows what to do. XD

"Så du har ingen bra anledning, men du har en anledning? Vill du berätta denna anledning för en främling som mig, eller kommer jag behöva lära känna dig bättre för att få reda på en sådan hemlighet?" frågade han Dani. Han spärrade upp ögonen när han insåg vad det var han hade sagt, det var inte meningen att det skulle komma ut som en raggningsreplik. Hade han velat flörta hade han sagt något mycket bättre, något i form av "Ursäkta att jag stirrar på dig, men jag älskar utsikten!" eller "Du är så vacker att du ger solen en anledning att skina.", han hade lärt sig att det var repliker som dessa som fick tjejer att falla för killar. Denna replik hade dock kommit väldigt naturligt, och den var inte dålig. Han kom på sig själv att verkligen vilja lära känna henne bättre, den här gången var det inte något han bara sa för att få i sig lite blod eller för att få ett ligg. William log generat mot Dani när den tanken for in i hans huvud.

(ja jag var tvungen att googla på raggningsrepliker haha)
--

Michael himlade med ögonen och gick mot ett av borden för att samla ihop några av muggarna.
"Jag tänker inte gå härifrån förrän William är redo, och det är han inte än. Just nu står han och flörtar med din syster så vi måste ge honom lite tid. Hon är din syster va? Dani alltså. Ni är otroligt lika så ni kan inte vara annat än systrar. Trillingar? Maxine är väldigt lik er också. Jag slår vad om att Dani kommer slå till William om ungefär 5 minuter, det brukar ta så lång tid för William att komma på en cheesy raggningsreplik och sedan framföra den." pladdrade Michael på. Om det var något han var bra på så var det att prata, det hade hänt fler än en gång att den han pratade med hade sagt åt honom att sluta prata för att deras öron gjorde ont. Det trodde han dock inte på, öron kunde ju inte göra ont bara för att någon pratade!

Dani lägger huvudet på sned och lyfter fundersamt på ena ögonbrynet.
"Är du nykter?" Frågar hon i ett sarkastiskt tonläge, allvarligt talat så skulle hon gärna tro på det. Faktiskt skulle hon hellre tro på det än att han faktiskt försöker stöta på henne. Hon rätar på sig helt och hållet nu även om hon lägger vikten på högra benet och därmed skjuter hennes höft ut en aning också. "Eller har du träffat på en av dönickarna som säljer droger?" Fortsätter hon och är faktiskt orolig för honom. Dönickarna kan sälja i princip vadsomhelst så länge de tjänar tillräckligt för att kunna få tag i sina varor. Om man nu kan kalla dem det. Dani vet inte riktigt vad hon ska tycka om det. "Om du är en av dönickarna så kommer du aldrig få veta anledningen, fast jag har aldrig sett dig på skolan förut." Fortsätter hon och flinar snett. Fast hon är inte mycket för korkade dönickar som hellre röker på än tar itu med sina problem, sniffar pulver istället för att sova och tigger morfin för att kunna sova.



Felicia vänder mot honom när han börjar plocka muggar och hennes ögon smalnar märkbart. Hon klarar sig själv, hon är vice ordförande, hon är kapten över Bonos mathleter, hon är Atalanta Felicia Delta - förste ansvarig för Bono High Schools årsbokskommitté! Hon klarar sig själv och behöver inte någon främlings hjälp. Hon fnyser därför ljudligt samtidigt som hon staplar muggarna i varandra på bänken. Prydligt, rent, fixerat. Hon tar därefter några långa steg fram till honom.
"Ge mig dem, du kommer bara göra fel." Säger hon rakt i ansiktet på honom, det ska göras rätt, det ska göras bra, det ska bli prydligt och hon ska göra det. Annars kommer det bli fel, det ska vara på hennes sätt annars är det inte rätt. Därför kommer hon bränna sönder sina sängkläder senare. Iförd en helkroppsmundering av gummi och plast som skydd. Hon vägrar röra något av det hon har i sängen igen, någonsin utan skydd.

--

Jag har alltid velat skriva om en sån som Felicia! ♥ Muahahahahah! XD

"Vad tusan snackar du om? Jag skulle aldrig ta droger, och ja jag är faktiskt nykter. Såg du mig dricka? Nej!" fnös William. Varför skulle han inte kunna säga något sådant utan någon olaglig substans i kroppen? "Anledningen till att du aldrig har sett mig i skolan är för att jag inte har går på Bono High School, inte än i alla fall. Det var inte länge sedan jag flyttade hit och jag har precis blivit inskriven, jag börjar som en senior på måndag!" lögnerna bara rann ur honom och han blev lite rädd för sig själv. Han hade, för 43 år sedan, lovat sig själv att aldrig börja skolan igen. Det var för många kroppar på ett och samma ställe med friska, dunkande hjärtan. På den tiden var han dock nästan ny och hade inte riktigt lärt sig hantera sin törst, men efter 55 års träning hade han kommit att kalla sig själv ett proffs. Han var antagligen till och med bättre än Michael.

--

"Ursäkta mig? Vem utmärkte dig till prinsessa som ska bestämma över allt och alla" utbrast Michael och stirrade ner på henne. Ibland var det bra att vara lång så att man kan titta ner på folk som behöver bli tittad ner på. Sedan scannade han av rummet och såg hur perfekt hon hade staplat muggarna och hur flaskorna stod på rad efter deras längd och tjocklek. Han började stapla muggarna på samma sätt tjejen framför honom hade gjort och ställde dem, enligt honom, perfekt på bordet. Sedan sköt han sina glasögon högre upp på näsan och höjde ett av sina ögonbryn mot henne.

"Man vet aldrig." Svarar Dani, slår ut med armarna en aning och rycker på axlarna. "Senior? Då kanske du har samma lektioner som jag." Fortsätter hon och hennes händer glider ned i hennes byxfickor. "Första lektionen är inställd, historieläraren ligger på sjukhus efter att ha attackerats av djur i skogen." Hon låter som ett informativt häfte av något slag. Fast hon vet bara om det eftersom hon läser sin systers informationskolumn i tidningen om lektioner, lärare och liknande. Felicia är bra att ha på det sättet, hennes relation till lärare är beundransvärd... ibland. Allt som oftast är den bara tragisk dock med tanke på hennes väldigt perfektionistiska drag. Deras föräldrar brukar säga att hon brås på sin farmor. Dani träffade aldrig sin farmor men enligt hennes föräldrar måste hon ha gjort det eftersom de träffade henne när hon var sex och Felicia har berättat om det. Men Dani minns inte, fast det var flera år sedan så det är inte så konstigt. Hon har inte ett perfekt minne direkt.


"Ingen, den uppenbara skillnaden mellan mig och en prinsessa är att en prinsessa inte gjorde sånt här själva." Svarar Felicia irriterad över både avsaknaden av fakta i hans uttalande och att han tvunget måste lägga sig i vad hon gör. Han gör ändå fel. "Dessutom, Mister, så var prinsessor aldrig specifikt mäktiga och de få drottningar som funnits genom tiderna har allt som oftast varit nödlösningar. Samtidigt finns det vissa undantag men de är ytterst få gentemot mängden av kungar som finns därute." Felicia pratar och tar bort muggarna från bordet och tittar kritiskt på dem. Läppstift, vissa av dem har läppstift och då ska de i en separat stapel. Dessutom är muggarna numrerade, de numren ska följas. Hon drar därför av dem från bordet och till en annan bordsyta där hon kan stapla om dem i godan ro. När hon staplar så mumlar hon vad det är ytterst tyst. Om det är läppstift på muggen säger hon det, bara väldigt tyst eftersom hon inte vill att han ska höra henne... eller någon ska höra henne.

"Ett djur sa du?" frågade William förvånat. Vad han visste fanns det inga fler vampyrer i Bono än han och Michael, och chansen att det var ett riktigt djur som hade skadat historieläraren var inte särskilt stor. Det måste ha varit en förbipasserande vampyr på väg till Seattle. Tanken på den andra vampyren lämnade hans sinne och en ny kom in. Att sitta i ett klassrum med Dani. Att sitta i ett klassrum med 20 andra människor. Han blev svettig när han tänkte på det. Visst att han kallade sig själv proffs, men även proffs har upp och ner gångar... Hur tusan skulle han klara av att gå i skolan? Han skulle behöva ha någon där som kunde hålla koll på honom. Någon som visste vad han var och som kunde se till att hon fördes ut ur byggnaden om det skulle behövas. Michael. Men Michael såg ut att vara 21, han skulle aldrig kunna tas som en student. Det var då han kom på det. Historielärare! Det behövs en historielärare på skolan, Michael har existerat på denna jord i åtminstone 174 år, det var perfekt!

--

Michael himlade med ögonen igen när tjejen vände ryggen mot honom och gick mot ett annat bord. "Du är en bossig prinsessa!" Han hörde hur hon mumlade om läppstift och nummerordningar. Michael skulle inte ge upp i första taget, han skulle visa att hon visst behövde hjälp av honom. Han började stapla de muggar med läppstift på i en hög och tittade också på glasen för att hitta numren hon muttrade om. När han staplat dem korrekt gick han till tjejens bord och ställde muggarna i den hög de tillhörde i. Nu var han helt säker på att hade gjort rätt, för han hade gjort på precis samma sätt som hon hade gjort. För att se till att det faktiskt var rätt sneglade han även på hennes högar och han tyckte det såg riktigt ut. Men det var svårt att veta med henne. Även fast han hade gjort precis som henne kanske det på något vis hade blivit fel ändå.

"Japp, en varg." Svarar Dani, hon tycker att han verkar orolig dock... var det något hon sa? Var han rädd för djuret? "Men det kommer inte komma hit, pappa tog hand om den. Han sa att det var en ensamvarg utan flock... så det är inget att oroa sig över." Fortsätter Dani, deras historielärare hade tydligen varit lyckligt lottad som inte blivit biten. Hon gör iallafall sitt bästa för att försäkra honom om att det inte finns några sådana problem. Hon hoppas på att det fungerar. Hon minns när det spridits på skolan och folk hade haft i stort sett panik över rykten som att det varit en vargflock. Maxine hade säkert blåst upp historierna ännu mer då hon vetat vad som egentligen hänt. Dani hade inte behövt ljuga, ingen hade frågat henne om sanningen heller för den delen.



Felicias blick mörknar.
"Har du svårt att förstå?" Frågar hon såpass dovt att det lät som en ond demon precis ersatt henne. Hon vrider på hans stapel med tanken att hon kan göra om och göra rätt snart. När han är försvunnen för hon vill inte ha honom där, faktum är att hon är arg. Riktigt arg. Dani skulle aldrig göra såhär mot henne, Dani skulle låta henne göra sitt! "Jag vill inte ha din hjälp." Fortsätter hon och är inte ens vänd mot honom. Är det så förbannat svårt att förstå? "En neandertalare skulle ha förstått vid det här laget. Även en simpel hominid skulle förstått vid det här laget." Hon vänder sig mot honom. "Så antingen förstår du faktiskt inte mitt simpla ordval eller så har du förstått..." Hon stannar inte till eller pausar här. "... men ändå inte låter mig vara ifred!" När hon höjer rösten faller staplarna oförklarligt och hon vänder sig nästan förkrossad mot dem igen när hon försöker fånga upp dem.

"Du menar en varg, som i ett hundliknande djur som ylar mot månen?" frågade William försiktigt. Han hade aldrig hört talas om någon varg i Bono förut, det verkade ganska otroligt att en varg skulle leta sig in hit just nu. Och sa hon att hennes pappa hade tagit hand om vargen? Visste hennes far om vampyrer? Var han en vampyrjärgare? Var Dani en vampyrjägare? William skakade på huvudet, det fanns inga vampyrjägare i Bono, det var en av anledningarna till att han hade flyttat till Bono. Visst att det hade spridits rykten om vargflockar förut, men då hade det bara varit små vampyrflockar som passerat genom Bono. Den här gången kunde det ju faktiskt ha varit en varg som hade skadat historieläraren, även om det lät ganska otroligt, men William fick en underlig känsla i magen.
"Jag tror att det är dags för mig och Michael att gå hem nu..." mumlade William.

--

"Du är en...? Gjorde du det där?" frågade Michael chockat och stirrade på fallna staplarna. Han böjde sig ner och började plocka med muggarna. Sedan slutade han, han ville inte göra tjejen ännu argare än vad hon redan var. Han hade bara träffat ett par personer som hade kunnat få någonting att röra sig utan att faktiskt röra det. Dessa personer hade varit häxor. Men inte kunde väl hon vara en häxa, hon var ju bara en vanlig människoflicka. En människoflicka som kunde få saker att röra sig utan att röra det, och tydligen kunde hon inte riktigt hantera sina krafter. Om det var någon man inte ville bli ovän med var det en häxa eller trollkarl som inte kunde hantera sina krafter. Det kunde bara sluta dåligt.