Viktigt Bortglömda[SV]

Har nästan ingen lust att kommentera eftersom är osäker om jag får tag i wifi i Finland och om jag inte har det så kan jag inte läsa denna asgrymma fanfiction! :O
Aja, får i alla fall läsa massvis när jag kommit hem ifall jag inte får något wifi xD
Men till saken...
SKRIV MER FÖR GUDSKULL! :3

Jag vet inte hur jag ska säga, du har liksom en helt egen handling som skulle kunna bli ffs om din ff, SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUPERBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dobby?
Jättebra du skriver, det finns något att längta efter att å reda på efter varje kapitel, man vill bara läsa mer!

GWAAAAA!!!!!!!
MEEER NUUU!!!♥33333333
Du skriver så himla bra♥

Thankyou sooo much fina du Du får ha det så bra det bara går i Finland ♥

Åh, herregud! Menar du verkligen det?! Det var verkligen en fin komplimang. Tack! ♥


Haha, du får se who it is
Tack så mycket! Jag försöker få det att bli spännande x) Nu fick jag bekräftelse på att jag lyckades. Thanks ♥


THAAAAANKYOOOOOUUU ♥
Jag lovar att försöka få klart nästa del så snart som möjligt C:
(Förresten: Du får din tumme imon, de var slut! D


Tack igen alla! Det är precis sånna här kommentarer som gör mig sådär löjligt glad (Min familj tror det är något fel på mig då cx)
Ni är bäst ♥

Haha CX
Det är klart att vi uppmuntrar dig, så bra du skriver♥

Du. Förlåt att jag inte komenterar, men...
MEGABÄST! Att jag inte komenterar är för att jag inte orkar. Och för att jag nog ska tumma istället.

AWESOME, du skriver hur bra som hälst

Är ny läsare & jag verkligen menar mina ord när jag säger, jag ÄLSKAR det. Har typ tårar i ögonen för att du skriver så gripande & verkligen drar med läsaren in i berättelsen. Det känns som att jag står där och är en av flickorna. Det är helt enkelt magiskt. Du är helt fantastisk, hoppas verkligen du vet det själv, innerst inne vet du att jag talar sanning Finner inte tillräckligt med ord, herregud du är magisk! Har du typ gått utbildning? Har du använt magi för detta? Skriver berättelsen sig själv? Jag vet att det är du som gjort det men det är magiskt att någon kan skriva så bra! Helt underbart. Har sträckläst alla kapitel som kommit ut & det går inte en sekund utan att jag vill ha mer! Så ja, big love till dig med din berättelse ♥

Efter förra kapitlet publicerades blev jag så sjukt glad av ALLAS kommentarer. Det var den finaste respons jag någonsin fått. Thankyou guys, ni är bäst ♥
Varje dag gör ni min dag ♥

Här kommer nästa del :

7 augusti 2021, tidig morgon

Amy

PANG. Det är det som händer när luften kränger till. I ena sekunden virvlar det till – i nästa står en liten varelse där. Med lysande blå ögon lika stora som tennisbollar, och öron som är väldigt lika fladdermusvingar. Jag känner igen den. Det är Dobby, men ändå inte. Jag trodde aldrig att jag skulle få se en husalf i verkligheten.
Den lilla korta varelsen bugar sig klumpigt och säger med pipig röst: ”Bonny ska tjäna er väl. Bonny är en duktig och lydig husalf.”
”Va?” Säger Isabella, Ellie och Wera samtidigt. Freya säger ingenting, men hon tittar på varelsen med samma förundran och skräck. Det är en varelse som logiskt sett inte borde finnas i den här världen.
Jag tar mod till mig och närmar mig sakta den lilla alfen. Hon bär ett tygstycke, som har samma nyans som en klarblå sommarhimmel. Blygt drar hon i sin klänning och blinkar med ögonfransarna.
Jag sätter mig sakta ner på knä och ler lite svagt mot henne. När jag sitter ner så är vi lika långa.”Hej Bonny.”
”Hej”, säger hon snällt. Jag lägger märke till att hennes stora ögon har samma färg som den illa tilltygade klänningen.
”Hur mår du idag?” Frågar jag.
”Bonny mår bra, ms, jättebra.” Hon ler ännu bredare.
”Får jag fråga dig något, Bonny?”
”Självklart, ms Clarksson.” Jag har ingen aning om hur hon kan känna till mitt efternamn.
”Känner du till Dobby?” Jag håller andan, om hon säger ja, då kanske allt är på riktigt. Hur många gånger har jag inte önskat att Trollkarlsvärlden ska excistera utanför de sju böckerna?
Bonny ser sorgsen ut. Precis när hon öppnar munnen blir hon avbryten.
”Vad är det här?” Lägger sig Ellie i. ”Jag fattar inte vad det där är för något. Faktiskt så fattar jag inte ens vad jag gör här.”
”Jag tror på varenda ord Mr. Dumbledore sa, men den här biten förstår jag inte alls”, säger Freya.
”Jag håller med...” Hon tvekar då hon säger det sista. ”... Freya.”
”Jag vill bara ha min syster tillbaka”, mumlar Wera.
Alla fyra tittar förväntansfullt på mig.
Jag sväljer och känner hur det hettar i ansiktet. Varför ska jag vara så tafatt och dålig på att prata med människor?
”Jag... jag”, stammar jag. Jag lägger en mörk hårslinga tillrätta bakom ena örat. ”Jag... jag har läst.. böcker...”
”Om vadå?” Frågar Isabella och lägger armarna i kors över bröstet.
”H-Harry Potter.”
”Jag har knappt hört talas om det”, säger Ellie.
”Det är en klassiker!” Säger jag snabbt till försvar. Vid det här laget ser jag säkert ut som en tomat.
”Okej”, säger Freya och nickar. ”Förut trodde du på mig. Nu är det min tur att tro på dig.”
Jag biter mig i läppen.
”Berätta då!” Manar Ellie på.
”Det är inte så mycket att berätta”, börjar jag. Jag tar ett djupt samlande andetag. ”Det är böcker från mammas bokhylla. De handlar kortfattat om en pojke som får reda på att han är en trollkarl, som ska döda mannen som dödade hans föräldrar.”
”Vad har den här konstiga varelsen med det att göra?” Undrar Isabella. Bonny försöker dölja några tårar genom att blinka ännu häftigare.
”De finns med i böckerna”, förklarar jag. ”Det finns inte mycket mer jag vet...”
”Jag går hem nu”, säger Ellie. ”Det här är för mycket att smälta”
Hon väntar inte på att någon ska svara. Hon bara går.
Det är ingen som följer efter.